söndag 4 april 2010

Lagar och förordningar och Glad påsk!

Klockan sex och trettisex försökte han resa sig upp.
Fem minuter senare var det cirkus.
Nu sover han igen med alla sina slangar.
och jag ska gå hem och sova jag också. Som suttit här hela natten och läst juridiska underfundigheter. Lagar och förordningar och deras tillämpningar.

Sen hittade jag en artikel om en ort i sydsverige där socialbidragstagare tvingats rensa ogräs åt samhäll
ets höga herrar och damer. Och plocka skräp och ... ja alltså sånt som man annars betalar en skälig lön för.
Så får man inte göra. Man får inte villkora socialbidraget på det sättet.
Problemet är att det vet inte folk som står där med mössan i handen, och mår illa över att inte fixa sina liv. Nädå. Då kröker man ryggen och drar upp maskrosor i socialtjänstchefens trädgård för att få sin lagstadgade hjälp.
Grrrr
Som tur är har socialstyrelsen fått nys om saken och tagit kommunen ifråga i örat.
Så... om ni hör något om generellt tvångsarbete för socialbidragstagare i era kommuner så ... ja alltså det är lagvidrigt och bör anmälas till högre ort.
(Insatser för att hjälpa människor in i arbete är inte tvångsarbete, det kallas åtgärd och har egna lagar)

Och nu!

sängen!!!!


Glad påsk!











Foto: från Viby gård
som inte har med mitt inlägg att göra alls!

''Bild Mc:Faddel easterpictures




8 kommentarer:

Anne sa...

Godmorgon Ebba, tack för en fin, gripande och mycket välskriven blogg.

Kan du inte tycka att det är bra att man får göra lite rätt för sig om man nu får pengar från staten. Även om jag vet att det är en lagstadgad rätt så kanske man behöver se över den rätten och göra den mer meningsfull. Då menar jag inte att ge meningslöst arbete som närmare påminner om slavarbete. Jag menar att rätten till socialbidrag skulle vara förknippat med någon form av arbetsbidrag i samhället och man får bidra med saker som kan vara meningfulla för personen ifråga och att hon/han kan känna sig behövd och komma ut bland folk (tex ålderdomshem, parkförvaltning eller annat liknande arbete som skulle vara lämpligt). Att det blir lite kopplat till någon form av motprestation om man ska få pengar. Kan inte det gynna personen istället för att bara få pengar utan att bidra. Tror du inte att det skulle kännas mer OK att ta emot pengar om man faktiskt gör något för dem som de flesta andra i samhället. Socialbidragstagare har ju annars en tendens att reta upp folk som arbetar och betalar skatt och så får vissa pengar utan att göra någonting. Jag förstår att dessa människor mår dåligt och har haft sämre förutsättningar att lyckas i livet men tror du inte det kan vara ett sätt för dessa att återfå självkänsla, känna att man gör nytta för pengarna och träffa människor och bidra på ett gott sätt. Jag vet ine men jag tror att hela bidragspolitiken behöver ses över så att det blir mer meningsfullt.
Önskar dig all lycka i livet och med studierna och med din resa till och med dina barn. Håller tummarna för sonens tillfrisknande.
Kramar från Anne

Ebba G sa...

Nej jag tycker inte det.
Jag tycker, att om man i kommunen har arbete som behöver göras, då ska man se till att anställa någon som gör det arbetet. Inte för en lön som nästan inte når upp till existensminimum, utan för en skälig och marknadsmässig lön med samma förmåner och skyldigheter som i alla andra jobb.
Annars är det inget annat än att utnyttja människor i en situation när de är försvarslösa och redan slagna.
Men - tack för ditt inlägg, alla tankar och alla åsikter behöver få luftas om vi ska få det bra tillsammans i vårt samhälle!
Kram tillbaka!

Anne sa...

Jag förstår vad du menar, men om nu inte kommun eller annat behöver anställa någon eller har pengar för det så menade jag mest att man får en möjlighet att komma ut bland folk och vara på en arbetsplats och göra samhällsnytta och få en chans att känna sig mindre utanför. Arbetsplatsen kanske inte kan anställa eller behöver en ny tjänst men man kan se det som en bonus åt båda håll. Det kanske vore en hjälp och en start tills man kommer på fötter igen, det kanske rent av hjälper en att komma på fötter igen. Träffa människor på en arbetsplats, få en chans att visa vad man går för. Det finns väl inget hedersvärt eller något gott för självkänslan att bara ta emot pengar för att man har rätt till det utan att försöka räta upp sitt liv. Även om det är en oskäligt låg summa pengar så är det väl bättre än ingenting och en möjlighet att utvecklas och få en tjänst så småningom om det går bra. Det är ju inte meningen att de ska göra arbete för en hel tjänst utan som ett extra tillskott som kan leda till något bättre om det funkar. Bara en tanke istället för att sitta hemma och få bidrag och vänta på ingenting. Det var mest bidragstagarna jag tänkte på inte perspektivet att kommunen eller annan skulle utnyttja någon. Må väl
A

Ebba G sa...

Ja, Anne, jag förstår vad du menar. Den insatsen finns - just som en insats för människor som behöver den hjälpen. Och det är helt lagligt såklart. Men då är det knappast socialchefens trädgård som får gratis arbetskraft utan just som du skriver, företag som ställer upp som stöd för en medborgare som behöver arbetsträna eller få hjälp socialt.
Men att generellt kräva av människor som utförsäkrats ur sjukförsäkringssystemet eller A-kassan och som inte kan få jobb för att det inte finns... att kräva av dem att de ska göra oavlönat arbete åt kommunen är mot den lag vi har för att just förhindra att maktens människor ska missbruka dem som inte har något att säga till om.
Så säger lagen - en bra lag tycker jag.
...glad påsk förresten! /Ebba

Anne sa...

Ja, du har nog rätt...det kanske är dumt. Utgick mest från mig själv om det var jag som var behövande så skulle jag se det som något positivt att få en sådan möjlighet. Även om det skulle vara ett generellt krav på motprestation...
Kul iaf att diskutera med dig:-)

En glad fortsättning på påsken till dig med...

Patricia sa...

Svar: Hejsan, tack så mycket för din fina kommentar. Jag ska absolut inte ge upp men när allt är jobbigt känns det som om man bara vill ge upp..

Ebba G sa...

Patricia - hej!! Jag vet. Man vill ge upp. Lägger sig till och med under täcket och ger upp i flera timmar. Sen tar man sig. Kram!

Ebba G sa...

Anne - jag gillar att diskutera med dig också!
Min bakgrund är antagligen rätt olik din - fast jag vet ju inget om dig. Så våra perspektiv är så olika att det verkligen blir intressant.
Kram!