En gång träffade jag en journalist som inte kunde läsa och skriva.
Nä, det är lögn.
Nästan lögn. Hon var inte färdig journalist men jobbade med journalistik på en halvstor landsortsblaska. Trots att hon var dyslektiker.
En annan gång läste jag om en kirurg. Jag tror han var neurokirurg - en som pillar i folks hjärnor bland annat. Han hade tourettes syndrom.
Själv är jag en jävla hora som rest sig och tänker bli jurist. Och pilla i folks rättsmedvetenhet.
Otroligt?
Javisst.
Några av de ärligaste människor jag träffat försörjer sig på annat än sånt man är stolt över.
En del verkligt oärliga typer hamnar också på gatan.
Man kan ha en massa fördomar om de flesta sorts människor. Och tro, att köksbiträden är mindre vetande medan en fil.kand måste vara mycket bildad.
Det är inte så viktigt.
Men.. om man tror mer på sina fördomar än på verkligheten...
tja. Det kanske inte gör så mycket det heller.
Det viktiga är ju att var och en har sina egna gränser och sin egen integritet.
Och vet att bevara sitt inre när fördomarna vill lägga beslag på människovärdet.
Bild: David Stoupakis
4 kommentarer:
Haha. Ett av mina favoritämnen.
Har på nära håll sett hur ytterst välutbildade människor ändå inte kunnat dra vettiga slutsatser.
Det tycker i alla fall jag är synd, att inte till fullo kunna tillgodogöra sig sin kunskap och verkligen kunna använda sig av den, eller hur?
Mångmamma - Man tycker ju ibland så, men vem bestämmer vad som är rätt sätt att använda kunskap?
När en SD:are drar slutsatser är den ju "rätt" i deras kontext men väldigt fel i min värld. (Och när en gatflicka använder ord som "kontext" får somliga krupp och tror att horor bara kan säga "ba" "va" och "kuk")
Jag älskar också det här ämnet fördomar... och har själv ett överskott av sånt! Kanske borde man lista de värsta....
/kram!
Ebba!
Du har en estetiskt mycket tilltalande blogg, mycket fin!
Som utbildad lärare i estetiska ämnen talar jag här som proffs.
Det skulle väl vara synd om du inte verkade inom det fältet i stället för inom juridiken! Sina begåvningar ska man ta tillvara. Om du nu inte redan gör det i detta avseende.
Naturligtvis är saker inte alltid vad de verkar vara, och det finns väl massor med inskränkta akademiker och folk med hög utbildning eller begåvning och belästhet som finns i "vanliga" jobb, men inte skulle jag vilja ha en kirurg med tourettes syndrom petande i min hjärna.
Och människor som har blivit kränkta är ofta trasiga och såriga under lång, lång tid, mycket, mycket längre tid än ett år. Därför är jag lite tveksam till det du berättar om dig själv. Men din blogg gillar jag!
Ebba; Tänkte närmast på mina föräldrar som trots mångåriga studier, akademiska karriärer och ett enormt litterärt kunnande - ändå inte kunde släppa in omvärlden i vårt liv.
Allt utanför familjens dörrar var livsfarligt, att se fördelarna med att kunna interferera med sin omgivning, att kunna helt enkelt umgås med andra och ha ett utbyte med andra människor - det har jag lidit av.
Fördomar var mer regel än undantag, "alla andra" var så mycket mer okunniga, korkade, ovetande än vad de ansåg sig själva vara.
Inte helt fjärran från SD.s överlägsenhetsprinciper, eller ett i mitt tycke, ganska otrevligt eletistiskt sätt att fungera och fundera på...
Skicka en kommentar