lördag 28 augusti 2010

yippiiiii

Jamen jag vet
jag är lat här på sidan. Däremot inte så lat i verkligheten.
Det är inskrivningar på kurser, man ska passa tider och man måste köpa böcker som inte finns... och får sitta timvis på nätet för att hitta begagnade.
Sen kommer man på. att det kommer att krocka det här med heltidsstudier och kvartstidsstudier och jobb och allt. För att dygnet bara har tjugofyra timmar lagda i rad. Inte tredimensionellt, möjligt att surfa mellan liksom i stunden.
Så vad gör en kreativ ringmärkt kvinna?
Jodå, hon sitter tre timmar i en korridor och väntar på att få prata med någon som inte har tid.
Och får prata med den som inte har tid.
I två timmar!!!

Sen får man jaga andra tidsoptimister och ändra i papper och ordna telefonnummer och göra det omöjliga möjligt.
Och sedär!
Vissa somliga har distansstudier på heltid med extra tentamensmöjligheter och dispens för att läsa in fler kurser än man egentligen får!!! Wow!!!

Så nu är det bara upp till bevis....
Fast just i dag ska det hackas lök, hämtas barn och gås på kalas.
Jupp.

Så förlåt om det blir lite glest mellan bloginläggen


Puss!

tisdag 24 augusti 2010

Äckligt romantiskt

När man inte har några regnkläder och måste gå två kilometer för att busseländet redan åkt...
... blir man blöt.
Genomblöt och iskall. För det är inga sommarvindar som blåser direkt.
Ja... och så har ena skon spruckit undertill så att det liksom tjippar varenda gång man sätter ner foten.
Brrrr
In i lägenheten och fram med veden som ligger dammig och eländig i en ynklig hög.
Massa papper och upp med spjället och av med alla kläder och...
varm choklad med vispgrädde.
Limpmacka med ost

man är faktiskt rätt bortskämd nuförtiden
iskall blir genomvarm
hungrig blir mätt
och tom blir alldeles fylld.


Äckligt romantiskt det här. Och inte nog med det så kommer den där prinsen och kysser prinsessan med guldringen så att det blir sånadär stjärnfall i hela universum. I alla fall i den del av universum som ryms i min lägenhet.

Och i morgon ska vi till A:s skola och vara med i klassrummet och titta hur det ser ut när en liten unge blir en stor skolflicka.
Fast A säger att hon inte alls blir stor för att det är hon redan.
Så man får väl passa sig.
Så att man inte säger fel.

Bild: Wilhelm Cry

söndag 22 augusti 2010

det var min dag det

Det är så roligt.
Ut på stan och titta bara.... man ser alltmöjligt galet.
En herre i hatt som tittar på klockan en gång var trettionde sekund ungefär medan han småvisslande cirkulerar utanför en icabutik.
Och såsmåningom kommer det ut en dam iförd dräkt och joggingskor.... med famnen full av långfrallor- sånadär skivade halvmeterlånga. Hon kastar dem på honom och utbrister:
- framåt marsch
och han går! Två steg före med henne efter som någon sorts slavdrivare - hon har en handväska som hon tar upp ett paket cigg ur och börjar röka helt hysteriskt.
Man kan ju undra vad alla frallorna skulle vara till.
Tvätta väggar inomhus kanske?

Och så den där mamman med tre småttingar och en hund och något obeskrivligt lurv som hängde i ett snöre efter barnvagnen. Som alltså alla tre ungarna hade stuvats in i. En vanlig sittvagn.... typ gammal.
Jorå.
Det där lurvet var kanske också en hund. Fast med fantasihjärta och annan sorts nos.
i alla fall ropade en av småttingarna att dom måste vänta på putten. Som nog var den där lurvsaken....
Sött.



Sen kom de två unga upplagorna av bill och bull. Likadana kläder, likadana ipods, likadana hår, likadana skor, samma sorts tugg, lika alltihop liksom.
Fast efter ett tag fattade jag att det fanns en olikhet. En rätt viktig.
... eller... nä, efter ännu en stund begrep jag, att jag fattade att jag har en massa fördomar.
Två unga personer som kysser varandra offentligt behöver inte vara av olika kön.
Och bara för att dom ser ut som Bill och Bull måste dom inte ens vara av det kön som kallas manligt.
Nähädå.
Man kan heta Bill och vara tjej.
och pussa en Bull som också är tjej.

Jorå.
Sen var det bara att traska hem och... upptäcka, att dörrlåset behöver en nyckel som vissa somliga nyss ringmärkta tappat någonstans mitt i gloendet på småstandens medborgare.
... och gissa vad?!
Jag gick tillbaka till de där pussgurkorna och frågade om dom sett någon nyckel. Med en jättestor mässingsbricka som det står en sjua på. För att den hörde till en hotellnyckel en gång. Fast hotellet gick i konkurs och ja.... men det hör inte hit.
De där två som inte hette Bill och Bull fiskade i alla fall fram den där nyckeln ur en bakficka och sa att det var så lite så. Fast jag tänker i alla fall bjuda på lunch i morgon på restaurangen.

Så.
Det var min dag det.

typ.


.....

lördag 21 augusti 2010

reflexion.... och vi får väl se....

Det var meningen att jag skulle träffa en korp.
Men så kom den här förkylningen emellan. Venedigförkylningen. Jodå.
Snorig näsa. Ond hals. Täppt.
Säkert inget farligt men korpar tål inte sånt.
Så jag stannade hemma och hittade telefonnumret till en gammal vän.
Ringde upp och lyssnade två timmar på hur det är att vara ensamstående mamma och gå på amfetamin och ljuga för socialen och göra extrapengar på sidanom och ha en karl som skiter i det mesta.
För att man ska ha kvar barnen.
Alltid det där att ha kvar barnen för att man inte kan vara av med dem.
Såklart. Kan. Man. Inte. Släppa. Taget.

Men mina ungar har fått växa upp utan en mamma som gjorde livet till ett helvete i vardagen.
Bara med en som inte var där.
Ibland kommer självföraktet och hatet och all den där skiten.
Men efter det där samtalet känns det lite bra. Ändå.
Att mina barn fått riktiga familjer.

Åsså nurå. Min lilla kunskapstörstande minsta... som säger att hon ska bo hos mig varannan vecka...
- för att det gör man när man har flera mammor och pappor och sånt.

Så det kanske blir så.
Vi får väl se....

fredag 20 augusti 2010

Påven och HBT...

- fick du prata med påven då?
- nä
- varfördetdå?
- för att han inte har tid med alla som vill prata såklart och förresten ville jag inte prata med påven.
- fast det vill jag
- varfördetdå?
- för att han har klänning och jag måste fråga honom om det.
- klänning?
- ja. en såndär lång vit klänning har du väl sett på tv.
- Präster har sånt
- är dom HBT?
- att vaddå?
- Jo för att Lottas pappa är HBT. Och då har han klänning. Som påven. HBT. alltså.


Gud vad man får lära sig....

torsdag 19 augusti 2010

Ah!

Man kliver in på Arlanda med pass och allting.
Och har kommit ihåg att inte ha med vätskor och knivar och pistoler och sånt.
Blippar sig rakt igenom den där grejjen som kollar om man är en vandrande vapenarsenal och låter bli att fnissa åt de allvarliga säkerhetsvakterna.


Flygplanet går i tid. Fast vi var väldigt mycket i tid, så vi väntar länge. Men sen är det bara att göra som alla andra. Gäspa och se världsvan ut och traska genom det där ihåliga fingret ut till planet och de söta flygvärdinnorna. Eller ja alltså, det var ett par karlar och ett bastant fruntimmer som stod och sa välkommen. Inte dumt alls.

Men sen alltså.
Det där med att flyga är. tja. Nej liksom inte min grej.
Fötterna blir tunga och halsen liksom lite full av bomull och i öronen är det någon som monterat in en sorts tryckluftsapparat.
- håll för näsan och blås
säger Erik och ler.
Jorå. Det kan man göra. Hålla för näsan och blåsa. Och bli blå i hela ansiktet. Men inte hjälper det.
Och så kommer maten.
Varför måste man äta i flygplan förresten? När man bara är uppe i luften ett par timmar i taget. Då kunde man väl äta före och efter??
Men i alla fall. En låda.
Plastgrejjer.
Någon sorts röra. En annan låda i lådan. En annan röra. Urrk.
Men efter mellanlandningen  bjöds på tunna skivor rostbiff på knaprigt bröd... god camenbert och rött fint vin. Inte alls dumt.
Åsså landning i Rom.
Buss till Venedig.
Och .. ja alltså, vi fick ett rum med balkong. Högst upp.... Romantiskt och jo, när vi förlovade oss så bjöd hotellägaren på middag och musik och allt.
Vissa somliga som kysst grodor har själva blivit prinsessor.... och jag känner en av dem rätt väl. En som heter Ebba och har guldring.

Men vad gör man i Venedig i ett par veckor?
Åker gondol.

Äter.
Gör saker i det romantiska rummet som jag inte tänker ta upp plats här med att berätta....
och.. jo, vi åkte ett par dagar till Rom och tittade på den där enorma kyrkan som nog har plats för en hel stad inuti sig. Om man nu ville bygga regnfritt...

Och nu?
Jorå. Man ska väl ta sig till senapsstaden såsmåningom.

Och så har jag kommit in på en tiopoängskurs på distans. En som handlar om etniska minoriteter.
Skitkul. Tänkte liksom kombinera ihop juridiken med sånt man kan ha nytta av när det är dags att jobba med sånt som mänskliga rättigheter. Eller vad det nu kan bli när man har papper på att man nördat in sig i något vetenskapligt hörn.

Och..... jo!!!!
Tack för alla gratulationer.
gissa om dom värmer???
Rätt!!!!
Jag är helt rakt igenom skönvarm!!!!

torsdag 5 augusti 2010

Venedig nästa

I morgon åker vi...
och hoppas, att komma ihåg att packa ner ringarna vi hämtade hos guldsmeden igår.

Wow!!!!

tisdag 3 augusti 2010

Krokodiler och lille August



Ja men man åker ut och fiskar sådär klockan fem på eftermiddagen. Sen är man ute i en massa timmar och solen går ner medan man grillar fiskpinnarna (nä, dom är inte fyrkantiga när dom kommer ur sjön men kallas fiskpinnar i alla fall när dom inte är större än en handsbredd men vad gör man när abboreländena inte är hungriga och man bara får små tusenbröder som ser ut som abborrar men har genetiska förändringar och aldrig blir större än fiskpinnar) som man metat upp tretton gånger och slängt i för att man tror det ska finnas matnyttigare sorter under.
Sen sover man ju inte.
Klippor är rätt hårda. Men man kan ju ha lite olika preferenser när det gäller det här med kärlek och romantik och sånt. Och jag kan ju säga, att mossa är överskattat som underlag det också.

Men i alla fall så ljusnar det ju långt innan man egentligen kan tala om morgon.
Och ... gissa vad man gör då.
Jo.
Eldar pinnar och kokar vatten, gör kaffe och pillar i sig lite frukost.
Tar fram sina långa spröt med vidhängande nylontråd och krok och maskar och gudvetvad man lockar tusenbröder med.
Och ...

Jorå
Ebba tar upp ett monster.
Två meter lång krokodil.

Gissa om vi ska äta gäddqueneller i kväll.

(Nä gäddan var inte två meter men vägde i alla fall sju kilo, nästan)

Och stackars Erik... hans största firre hette august och var nog inte längre än två decimeter.

Så det kan bli!!!

söndag 1 augusti 2010

babysystrar?


-Du Ebba!
-mm
- Ska du åka till Påven och hälsa på när du är i Italien?
- Nej jag känner inte påven
- Jamen man kan be att få hälsa på ändå för att det gjorde Lisas pappa.
- Hur då?
- Jag vet inte men dom ringde väl och sa adjö.
- Va?
- Det heter det. Adjös
- När man ska hälsa på påven?
- Japp.

Ok, man vet aldrig med påvar. Man kanske säger adjö när man ska komma och goddag när man ska gå.
Min skruttunge brukar veta det mesta.

- Men jag ska inte till Rom, jag ska till Venedig och förlova mig med Erik, du vet.
- Ja och sen ska jag ha syskon.
- Va??
- Jaha. Man måste förlova sig först. Och sen får man göra barn och gifta sig och allt.
- Ojdå.
- För att jag vill ha en babysyster sörru.

När blev det där en idé i en liten flickhjärna?
och hur pratar man om sånt?

Hjälp!