måndag 26 juli 2010

wwhoooooop så gick ett par dagar och en till

Jamen alltså jag bara jobbar. Dubbla pass hela helgen och sen har man en grodprins att kyssa varenda gång man förvånat inser att det inte finns fler lökar att skala eller såser att reda.
Hur ska man hinna blogga då?
Nä just det, man hinner inte. Och sen ringer skäggagamen och behöver besök.
Så då..
går bussen om sju minuter.

Hörs sen va......

onsdag 21 juli 2010

Sånt där som att man är mamma och ändå inte....

Det är nu det händer det där jag vet måste komma.
Socialtanternas hägrande mammamål.
Att mina barn ska bo med mig.
Och jag längtar så det svider i mig efter att bara gå med på det. Helt egoistiskt ta hem båda tjejerna och säga tusen tack till deras familjer. Dom som gjort deras liv till vad det är.
Men.
Och ett par men till.
Man kan inte bara rycka upp ungar hur som helst och tro, att mammor är mammor bara för att dom en gång delade blodomlopp med ett ofött foster.
Så enkelt är det inte.
Och så länge som det finns den minsta lilla tvekan i den lilla- förlåt stora - skolflickekroppen, så kan jag inte med att säga, att nu förstår du, ska du och jag vara familj.
Den större av de två tjejerna är det inget snack alls med.
hon skulle rymma hemifrån om hon måste flytta till mig. Hon har ju hela sitt liv där hon bor nu.
Skola, kompisar, syskon, trygghet helt enkelt.
Och har inte alls knutit an till mig som den lilla.
Som ibland säger....
- Du Ebba, när jag flyttar till dig.... då.....
Men som lika ofta försäkrar sig om att
- Du Ebba, du vet jag har ju en annan mamma som jag bor hos och det måste jag göra för att annars går jag sönder.

Det är inte lätt det här.

Men... en gång var det inte bara svårt. Det var omöjligt.
En gång fanns jag inte alls för de här ungarna.
jag var bara den där som stack
som inte visste att mammor stannar.

Och min stora kille då? Han som krockade och fastnade i en gipsvagga.
Och har börjat lära sig gå igen.
Jodå.
han är kvar där på behandlingshemmet och säger, att han tänker börja om.
Inte med skitlivet utan med plugget.
Gud vad jag är tacksam för alla de här människorna som funnits, finns och fortsätter att finnas för mina ungar.
En dag ska jag ge tillbaka allt det där.
På något sätt.

Fast just nu... ja nu ska jag slåss för att just dom här ungarna får fortsätta att växa färdigt och bli vuxna som litar på, att man får ha det bra i livet. Just precis.
Ha det bra.

söndag 18 juli 2010

Mer fågelkvitter

-Du Ebba om du är en fågel vilken fågel är du då?
- öhrrrmm.
- Örn??
- Nejförtusan. Mer fiskmås.
- Jaha en såndär som skriker på havet?
- Mm och ovanför åkrarna

- Jamen du Ebba
- Mm
- Du är ju ingen mås för att när du sjunger låter du som en svan.
- Som en svan?
- Ja som en svan som har jobb på operan.

Alltså... dom där två skruttungarna...
Varifrån får dom allt?


Bild: Michail Brubl

fredag 16 juli 2010

fågelholk

Nyfiket tittar jag in i min lägenhet... för där kvittrar.
Och det brukar inte kvittra i min lägenhet.

Gissa vad????
Jo
Min goaste skolflicka (!!!) ska sova över tillsammans med en kompis och har byggt en holk under köksbordet.

Där ska det bäddas i kväll.
Men nu måste fågelungarna få mat. Maskmat.
Så.... pastagrytan kokar för fullt!!!  


(Gissa om jag njuter!?!!!!!)

onsdag 14 juli 2010

vaddå snorta

Alltså småungar som kommer in och ska ha sprit är väl en sak. Men när dom sedan sitter med varsitt glas dricka utan alkohol - för här serveras ingen sprit till bäbisar - och helt öppet tar fram småpåsar och pulver och grejjer... nä då brinner det av något stubinliknande i somliga Ebbors hjärnhalvor.
Så hon kliver fram.

- Det där får du göra på toa. säger den där stubinebban.
- Äru riktig eller? svarar bäbisen
- Och så får du svabba efter dig ifall du spyr eller blöder.

Sen traskar den där ebban iväg och ställer sig lite halvdiskret bakom ett hörn och tar fram mobiltelefonen.
Slår ett nummer på tre siffror och blir kopplad.
Idiotbåbisarna sitter kvar och glor. Idioter.

Och sedan serverar den där ilskna ebban både glass och elakheter medan hon väntar på att någon ska komma och hämta sina små telningar.

Herregud tror dom att dom äger stället? Sitta och snorta helt öppet? Första dagen jag serverar? Nä nån måtta får det ändå vara.

Och min stackars chef fick sig en känga också. När han inte ens vet hur det ser ut. Herregudärdomheltpuckade eller?

Snuthäcken har, så vitt jag förstår, härbärgerat ett par bäbisar i natt. Om inte socialjouren fick hitta på något. För såvitt jag förstår var dom där telningarna inte ens torra i byxorna.

Nån ordning får det vara!

söndag 11 juli 2010

On the road....

Pippi Långstrump hade ett träd med sockerdricka i.
Jag har en lägenhet med mineralvatten i kylskåpet. När jag blundar ser jag det framför mig.
Snart är vi där. Och jag ska slänga mig på sängen med en iskall flaska.
Innan jag raskt byter om och går till jobbet. Skulle ha jobbat i går också men bilen startade inte.
Den fick vila över natten och nu är vi snart hemma.
Vad det var för fel?
Ingen aning. Den var väl trött. Erik gav den någon sorts medicin och klappade lite på motorhuven och så startade den helt enkelt.

... tänk om det vore så enkelt att starta folk också.....

bild : Dana Schutz





lördag 10 juli 2010

Men om man bor i husbil...

Man lånar en husbil och kör rätt ut i spenaten.
Där bor myggorna och harskrankarna. Och en massa myror, rävungar och ett par tre vargar.
Mitt i alltihop ställer man sin husbil och gör saker som att:
Kasta ut tråd i en sjö.
Sticka sig på konstgjorda flugor
Laga mat i en grop.
Laga annan mat uppträdd på helt vanliga sälggrenar.
Ta upp vatten ur ett annat hål i marken.
Lyssna på konstiga fåglar som låter som något man gnider mot sandpapper.
Älska i mossa och få något som kallas snytbaggar i stjärtregionen.
Gräva upp daggmaskar och döda dem på en krok i en tjärn för att få upp prickiga fiskar som man virar in i blöt näver och lägger på glöd.
Älska på en äng och få pollen på stjärten och timotej i håret och då pratar jag inte om schampot.
Somna helt utmattad inuti en bil som är ett kombinerat lyxsovrum, kök och vardagsrum som doftar myggmedel.
Och sen....
vakna och hitta en annan plats att göra samma sak en gång till på
tills det inte finns så mycket som en enda bloddroppe kvar för myggorna att suga i sig.
Då åker man hem.
Via Bollnäs.
Hoppas i alla fall att det går att komma hem härifrån.
För husbilen lämnar vi ju här
och våran bil. Eriks bil alltså.... har dött.

Så.... det blir en extra dag i en stad som faktiskt är mindre än den jag bor i.
Suck.

Fast... nu bor vi i en liten stuga med världens sötaste badkar.
Alltid något.

torsdag 8 juli 2010

Och vart tog hon vägen då????

Jamen jag är ju ute på semester. Och då har man inte alltid täckning för den här grejjen man stoppar in i datorn för att få kontakt med internet.
För att skogarna i det här landet är enorma. Och sjöarna ungefär lika många som fräknarna i mitt ansikte.
(jamen jag har en miljon pyttefräknar)
Och då kan man faktiskt inte hålla på med en laptop i solskenet.

Dalarna är i alla fall precis som det låter. En massa dalar där folk spelar fiol och sjunger konstigt. Och går på Ica som alla andra mellan varven.
Man kan bo på hotell eller i små stugor med väldigt små verandor. Det gör vi. I stugor alltså.
Man kör tills det står en skylt vid vägkanten. "Stuga"
Där svänger man in.
Och sen kommer det ut en farbror med väldigt stor mage. Han pratar Dalmål. Efter trippar en tant med skinntorra kinder och fjäderboa (nej nu hittar jag på). Hon kommer förstås med en binge lakan i famnen.
Sen pratas det om vargar. Och om vintern. Och fiske. Och knivar. Och var man spelar i vilka buskar. Som om vi ville veta det.
Eller. Jo Erik är ju en såndär tofsvipa. Fiolpelle. Folkmusikhoppare. Eller vad det heter.
SÅ i morgon ska vi gå till en buske och där blir det tydligen spontanspel.

Gissa om jag känner mig ungefär som en medföljande gräshoppa.

(.... det här är alltså min första semester i hela mitt liv och jag har bara så roligt att jag inte vet om det är sant och vill aldrig att det ska ta slut för att sverige är så vackert och folk är så sköna och vi har det så bra... bara sådär.)

måndag 5 juli 2010

fullkomlig blackout

just precis
fullkomligt tomt, ödsligt och ... ja vad man nu säger när värmen luddar till det.
Jag som brukar gilla allt som är varmt.
Men nu vacklar jag omkring med en vattenflaska och yrar.
AC-n i bilen pajade...

Och vi är utanför Norrköping i en stuga med underliga horn på väggarna.
Hallucinerar jag?
Nä, Eriks farbror Bengt har jagat hjortar och älgar och noshörningar och lejon och gudvetvadhaninte jagat.

I hans stuga är det horn.
I natt, när det var för varmt för att sova tänkte jag, att man kanske hamnar i helvetet och blir ett horn av Hin.
Och sen kommer farbror Bengt och skjuter Hin och så hamnar man här på väggen.

Brrrr.
Men nu ska jag välja sjö.
Man kan bada till höger och vänster. För stugan ligger mittemellan två sjöar nämligen. Tjugo meter till den ena som är en rätt kall historia. Och cirka femtio meter till den andra som är en liten söt sak med värmeslingor i bottnen. Tror jag.

Och sen.... ja alltså det sägs, att frukosten på det här intilliggande herrgårdsliknande stället är superb.
Så... vad har man för val.

Nä just det. Lilla fina klänningen och bästa leendet.
Åsså frukost.

lördag 3 juli 2010

stockholm

Stora huvudstaden suger i värmen
Och luktar som vanligt piss i kungsgatstrapporna.
Storkyrkan är dyrputsad och västerbron lika lång som vanligt. Man går där i solsken och blir röd.
Och ska visa upp varifrån man kommer.
Jorå. Det här är mina kvarter. Mina sovrum liksom.
Kartonjävlabitarna är borta. Men platsen ligger i lä för det mesta. Någon annan har lämnat spår efter sig.
Det luktar bajs i mitt gamla sovrum.
Fan.
Men tre av mina gamla vänner har fått någon annan stans att bo. Påriktigtbo. Med nyckel.
Och åtminstone två har man bäddat ner i trä under jord.
Fan vad jag lipar lätt.

-Det är såhär jag tänker på mig när jag tänker på vem jag är.
Säger jag till den där mannen som går bredvid mig och luktar tvål.
Och det som är så skönt är, att han inte säger att han förstår. Han säger inte att han kan tänka sig hur det är. Och han säger definitivt inte, att han önskar att han hade varit där.
För han är ärlig nämligen, den där mannen som luktar tvål.

Vi bor när vi är här.
Dubbelrum på varma hotellet. Översta våningen och allt.
Om man tittar ut ser man stadshuset. Och en massa tak.
- Mina tak. Tänker jag. Och känner, att den här stan inte bara var ett helvete. Den är min dröm också.

Det är tur att jag är så fånigt kär.
Annars hade jag nog blivit kvar här.

Bild Christina Rahm

torsdag 1 juli 2010

samma lagar?

Nu är jag arg. Riktigt jävla arg.
En av mina vänner från förr har blivit misshandlad av snutar. Och ingen gör något
Det skulle bli någon sorts internutredning
men alla nekade och hon får gå med en sönderslagen självkänsla och ett ärr i pannan.

Och så är det så, att hon har en sorts epilepsi som gör att hon ibland är okontaktbar - men utan att få anfall.
Det där, att hon inte svarade, att hon var okontaktbar, det var det som fick snutjävlarna att slå.
Hur fan kan man

Jag känner många bra poliser. Det är inte det.
Alla är inte skit.

Men alltså....
alla jävla horjävlar är inte heller änglar. Eller satansbrudar.
Vi är väl människor allihopa. Och borde få samma behandling och samma respekt och bli dömda efter samma lagar.

Eller?

Så är det med det.
Och en dag ska jag stå där och försvara folk som inte har någon egen röst.

Jävla ansvar det.
Och nu har jag svurit för flera månader framåt i den här blogen.