onsdag 21 juli 2010

Sånt där som att man är mamma och ändå inte....

Det är nu det händer det där jag vet måste komma.
Socialtanternas hägrande mammamål.
Att mina barn ska bo med mig.
Och jag längtar så det svider i mig efter att bara gå med på det. Helt egoistiskt ta hem båda tjejerna och säga tusen tack till deras familjer. Dom som gjort deras liv till vad det är.
Men.
Och ett par men till.
Man kan inte bara rycka upp ungar hur som helst och tro, att mammor är mammor bara för att dom en gång delade blodomlopp med ett ofött foster.
Så enkelt är det inte.
Och så länge som det finns den minsta lilla tvekan i den lilla- förlåt stora - skolflickekroppen, så kan jag inte med att säga, att nu förstår du, ska du och jag vara familj.
Den större av de två tjejerna är det inget snack alls med.
hon skulle rymma hemifrån om hon måste flytta till mig. Hon har ju hela sitt liv där hon bor nu.
Skola, kompisar, syskon, trygghet helt enkelt.
Och har inte alls knutit an till mig som den lilla.
Som ibland säger....
- Du Ebba, när jag flyttar till dig.... då.....
Men som lika ofta försäkrar sig om att
- Du Ebba, du vet jag har ju en annan mamma som jag bor hos och det måste jag göra för att annars går jag sönder.

Det är inte lätt det här.

Men... en gång var det inte bara svårt. Det var omöjligt.
En gång fanns jag inte alls för de här ungarna.
jag var bara den där som stack
som inte visste att mammor stannar.

Och min stora kille då? Han som krockade och fastnade i en gipsvagga.
Och har börjat lära sig gå igen.
Jodå.
han är kvar där på behandlingshemmet och säger, att han tänker börja om.
Inte med skitlivet utan med plugget.
Gud vad jag är tacksam för alla de här människorna som funnits, finns och fortsätter att finnas för mina ungar.
En dag ska jag ge tillbaka allt det där.
På något sätt.

Fast just nu... ja nu ska jag slåss för att just dom här ungarna får fortsätta att växa färdigt och bli vuxna som litar på, att man får ha det bra i livet. Just precis.
Ha det bra.

11 kommentarer:

Comvidare sa...

Svårt, svårt, svårt. Och jobbigt. Och ont. Och aj. Men när man tänker på vad som är bäst för barnen så blir det genast mycket lättare.

Du är så mycket mer mamma än många andra mammor jag stött på. En riktig mamma älskar osjälviskt. Som du. Kram!

Cicki sa...

Vilket jättesvårt dilemma. Hur man än gör så blir det bara fel (eller rätt), på ett eller annat sätt.

Eva T sa...

Hej !
Du är så klok så :-)

Helén sa...

Så mycket kärlek det finns i dig. Så mycket klokhet. Så mycket livsvisdom. Jag blir alltid väldigt berörd av dina texter och funderingar. Gladare än glad att jag hittat din blogg!

Mångmamma sa...

Klok, klokare, Ebba!
Jobbigt och kvalfyllt men likväl ett vettigt beslut.

I min värld sa...

Vad du är klok Ebba!!
Tänk om alla kunde tänka efter lite som du gör.
Det är så svårt o jobbigt det du har tänkt men jag tror du tänker rätt.
Heja dig och massor av kramar till stöd för ditt tänkande :-)

Cecilia N sa...

Barnkonvention eller Ebba av idag. Det är samma sak.

Är det ett alternativ att barnen adopteras av familjerna men fortfarande har kontakt med dig?

Det gör iofs att det blir "dyrare" för familjerna, men soc har inget att hoppa igång om. Tänker jag. Som en utväg om de hotar att avsluta fosterfamiljkapitlet.

Heja er!

Anonym sa...

Jag hoppas att det blir som ni vill och önskar och att inte frågan om ekonomi kommer upp från soc.
Du är en mamma och människa som har massor att ge och du gör det på allra klokaste och varma sätt man kan!
Var stolt över dig själv!

Toril sa...

Skitsvårt...jag har varit det där övergivna barnet..å saknade mina föräldrar enormt...men jag bodde å andra sidan inte i ett uppbyggande fosterhem som dina barn lyckligt nog verkar göra...det är ingen lätt situation för dig eller dina barn...men jag hoppas av hela mitt hjärta att det löser sig. För dig. För dina barn. Allt gott!

Den hemska tvillingen sa...

Applåder till skäggagamen!!!! Jag visste väl att det finns en massa bra i den grabben och att han skulle kamma till sig, hissa upp brallorna och ta itu med sig själv! Häsla honom från den här tvillingen och säg att jag gillar honom och håller tummarna.

Och vad det andra anbelangar...Det lär lösa sig till det bästa.

Kalmardamen sa...

Hamnade här av en slump och läste detta inlägg 2 ggr.
Vad klokt och omtänksamt du resonerar kring dina barn.
Så insiktsfullt kring barnens behov.
Hoppas att det löser sig på bästa sätt, både för dig och barnen.
Önskar dig allt gott!