lördag 30 oktober 2010

Frön

- När jag har flyttat till dig och du har tagit bort gipset och vi bor i den andra lägenheten då ska jag ha det där rummet som har gula tapeter.
- Jaha.
Roger Roberts "birds nest"
- För att då ser jag fåglarna sörru.
- Hm
- Och då kan man mata dom så att dom kommer in i rummet och lägger ägg och allt.
- Jaså?
- Mm. För att då har dom fått frön och då får man barn fast fåglarna får ägg.
- Tror du?
- Ja för det har fröken sagt.
- Att fåglarna får ägg för att dom äter frön?
- Ja det har hon sagt.

Och så spänner A ögonen i mig så att jag ska förstå att man inte säger emot det fröken sagt fast det kanske inte är riktigt vad fröken sagt men... vaddå.

- OK fröken sa väl så. Men tror du på det då?
- Ja. Det är därför jag ska ha det gula rummet sörru. För att jag vill ha fågelungar. Och en lillasyster också sörru. Ifall du skulle få frön.
- Skulle du få en lillasyster om jag fick frön?
- Mm. Eriks frön sörru.
- Och hur skulle det gå till?
- Han fick ta dom från snoppen och lägga dom i naveln på dig och platta till.
- Platta till?
- Ja man ska platta till när man sätter ner frön. Och vattna.
- Vattna?
- Japp.
- Hurdådå?
- Jamen nåt får du väl fatta själv?????


Jamen nåt får jag väl fatta själv. Jorå.

söndag 24 oktober 2010

och varför inte tolvsteg då?

Det kom en fråga.
Varför tolvstegsprogrammet inte är min väg.
Och jag tänker så det knakar för att hitta orden som berättar varför det kryper i hela kroppen på mig när jag tänker mig själv i ett sånt sammanhang. Och ja, jag har följt med några kompisar och för länge sedan var jag också inskriven på ett behandlingshem helt frivilligt. På den tiden det inte fanns så många tolvstegsställen.
Min son har snart gjort sina månader på ett behandlingshem och ska på utsluss... alltihop tolvsteg.... och han går på möten. Varje dag.
Och jag har varit på anhörigdagar (och kräkts lite diskret när det blivit för mycket). Och det fungerar för honom. Fungerar för en massa människor. Men inte alla.
Det är så med det mesta. Det fungerar inte för alla.

Jo kunskapen ... den om missbruket, medberoendet, mönstren.... allt det är bra kunskap. Alla de där stegen som handlar om att erkänna ett beroende och att ställa sig i livet i stället för i drogen och att ta konsekvenserna av det man gjort och låtit bli att göra. Allt det gillar jag. Teorierna och deras praktiska konsekvenser.
Det jag inte passar in i är upprepningarna. Det blir som att göra en ny drog av de där stegen. Bättre an andra droger kanske. Men ändå en drog. Eller en religion. Inget fel på det, men för min del får det vara.

Och tydligen fanns det, och finns det en annan väg för mig. För jag sitter ju här och är giftfri. Inte ens tobak.... och bara ett par glas vin till maten någon gång i veckan. Som mest.
Jodå, jag kan ta ett par glas. Och dricker inte mer sedan. Och ja, jag kan vilja ha men väljer att låta bli.
Det är väl det  det handlar om? Att välja.
I morgon kan jag välja att dra igång hela jävelskapet igen.
I dag väljer jag att låta bli.
Det är väl det jag måste veta för att klara det här. Att jag själv väljer.
(och det skriver jag inte som någon sorts polemik mot tolvstegare, jag vet att där väljs minsann också)

För mig har det varit - och är - en förutsättning för att gå den här vägen, att jag själv, utan att svälja någon annans ideer, har valt att pröva att vara drogfri ett år. Det var just så det var. Jag ville kolla hur det var.
Och fick en lägenhet till låns i en liten pyttestad någon stans i ingenting. Och om det var ödet eller någon sorts gud eller bara tur .. ja jag fick ju ett jobb också och bestämde, att det nog också kunde få ingå i det där prövoåret. Att vara svenne... ett år bara för att kunna säga att det där svennelivet var skit.
Det var det inte.
Och det kan väl hända att tolvstegsprogrammet inte heller är skit (för mig) - men varför satsa på någon annan häst än den som faktiskt fungerat för mig.
Speciellt som jag mår illa när jag hälsar på hos sonen. Fast jag älskar att han blivit tolvstegare....

Och jag hittade ju ett antal nya droger...
poesi
jobb
plugg
kärlek
barn
...ja, alltså nu finns inte så mycket plats för pulver.
Vilket alltså inte får suget att försvinna.
Men så är det väl för alla som tagit ett uppehåll?

Undrar hur det är för dom som verkligen slutat.

Nä, jag har inte slutat.

...om Erik vet?
Ja det är klart. Varför skulle han inte veta det?
Han har inte slutat röka heller.
Bara tagit ett väldigt långt uppehåll....

så är det.

Och idag ska vi ta gipset med oss upp till en gammal eländig korp!


.....

torsdag 21 oktober 2010

Vänskap!!

I drogvärlden blir man inte vän med någon. Man kanske tror det men så länge man är beroende är det bara drogen man är vän med. Och dom man kallar vänner är såna som man får ut något av - dvs droger, pengar, möjligheter att fortsätta pumpa kroppen full av det man tror är centrum i livet.
Sen tror man att dom där man kallade vänner ska finnas där när man lägger av. Och det gör dom ju. Men inte för att se till att man håller sig nykter och drogfri. Nä, nä, bara för att se till att man återgår till ordningen.
En god vän stannar i beroendet och delar lögnerna in i döden om det skulle behövas.
Att bli drogfri är lite som att tjalla, svika, förråda...
Så man har inga vänner om man lägger av. Ifall man inte hade några utanför drogvärlden alltså. Och det kanske man hade innan man kom på, att man kunde utnyttja dem.
"Låna" pengar tillexempel.
Eller prylar.
Som aldrig kommer tillbaka.
Så dom där vännerna som man hade utanför drogvärlden har man i allmänhet inte kvar.

Som drogfri hittar man såklart nya vänner. I alla fall om man inte är ett socialt miffo.
Jag har massor med människor omkring mig som verkligen håller på att bli eller redan är riktiga vänner. Såna man litar på och som litar på att man själv är ok.
Det är suveränt.
new friends.jpg
Fast
en del av suget, det där eländiga suget som aldrig slutar att ropa ut sina avgångstider lika regelbundet som stockholms central, en del av det suget handlar om de där människorna man kallade vänner.
För att inga andra kan veta hur det är att leva som man själv levt.
ingen normal människa fattar vem man är fullt ut... ingen kan hajja på djupet hur det var att leva på gatan, att sälja sig för lite pulver och ... ja vad suget är. 
Och att inte ha någon att dela sin historia med är rätt ensamt. Det suger.... 

Kanske därför folk går på möten och sånt. För att man träffar andra som vet.
Inte vet jag. tolvsteg är inget för mig.
Fast just nu är jag en ynklig skit. Och skulle göra nästan vadsomhelst för en sil. Eller åtminstone för att få prata om skiten med någon som hajjar.

Fatta det.

Och så ringer det.
Det omöjliga händer. En av mina gatsyskon, en jag traskat i trappuppgångar med, raggat torskar med, delat både det ena och det andra med... ringer och säger att hon är i stan och undrar om det finns en säng.
Och hon är drogfri.
Och har varit på behandlingshem.
Och tänker hålla sig drogfri och börja läsa in gymnasiet och allt.
Jag har en säng
och min goa granne har dessutom kanske ett rum att hyra ut.
Ja jävlar vad man kan bli varm inuti.
come and make new friends.bmp

Och så gillar hon Erik och Erik gillar henne och vi har ätit världens godaste frukost allihopa.
Till och med benet höll sig på mattan och lät bli att klia i flera timmar.
Och suget då?
Jävlasuget som skriker ut sina avgångar högre än någonsin.... nä, det hörs inte över allt fnisset.
Och när A kommer i kväll ska vi titta på Ronja rövardotter och lipa allihopa.

Ja jävlar!




måndag 18 oktober 2010

sånt man inte lär sig på universitetet

Jamen ska det fortsätta så här? Först blir det vinter, sen blir det vår och sedan sommar och höst. Och man har käk och tak över huvudet och fryser inte en enda dag.
Och tappar lusten för att skriva för att det inte finns något annat än ett kliande benhelvete under ett hårt gipsskal att skriva om.
Utöver alla de där juridiska termerna och fula engelska boktitlarna.
Jo jag läser åtta timmar om dagen. Och kliar där jag kan ungefär dygnet runt.

Om jag lär mig något?
Jorå
fast inget man har nytta av när man kokar spagetti
eller svarar på en miljon skolflicksfrågor.
Vem kan tillexempel svara på hur många gånger man måste hoppa på ett ben innan man kan komma igenom en gummibandsögla?
Eller hur man ska vika för att det ska bli en råtta av ett enkelt vitt papper.
För att inte tala om det stora mysteriet med att fråga chans på killar som nyps.

Andra saker jag inte lär mig av att ta akademiska poäng är att göra inbakade flätor och sånadär läderband som man byter med varandra när man är bästisar.
Fast jag lär mig.

En annan dag ska jag börja blogga igen.
när jag gått mammakursen klart.

söndag 17 oktober 2010

Orkar liksom inte

Nej jag har liksom ingen lust att blogga
ingen lust att lägga ut skiten
gipset
kryckorna
de tjocka böckerna och tristessen

En annan dag
en annan gång

Kanske

Men alla goa läsare ska veta, att jag bär omkring en massa tacksamhet för att ni funnits här och orkat läsa, orkat kommentera, stödja, ge hejarop och små varnande pekfingrar.
Den tacksamheten tänker jag använda för att göra något gott jag också såsmåningom.
Hoppas jag

men... just nu orkar jag bara inget mer än tillfriskna.

Kram på er.

/Ebba

tisdag 5 oktober 2010

Jävla hyckleri

Läser i expressen, Hemlösa rasar mot sovsäckar från riksdagen - Nyheter - Senaste nytt | Expressen - Nyheter Sport Ekon
www.expressen.seatt några kristna riksdagsmän samlat ihop sovsäckar och liggunderlag till hemlösa.
Det är så man kokar.
Alltså...
Om man blivit invald i riksdagen kan man göra annat än ge bort sin gamla sovsäck.
Man skulle kunna se om sin politiska makt och förstå, att det som skett de senaste fyra åren är, att många fler än någonsin blivit utförsäkrade och tvingade att gå från sitt boende till... jo just det. Hemlöshet.
Och mot det hjälper inte en sovsäck.
Det som hjälper är solidaritet, försäkringar som garanterar medborgare bistånd till bostad oavsett om man är sjuk eller frisk, socialt välanpassad eller av någon anledning inte klarar av att föra sig som folk vid ett matbord.
Lagar som ser till, att det är omöjligt att bli utkastad på gatan alltså.
Och andra lagar som tvingar kommunerna att bygga enkla enrummare insprängda bland andra bostäder. Inte ghetton där vi som fastnat i diverse skit måste träffa andra som fastnat i samma skit varenda dag.

Och... om de där riksdagsmänniskorna kallar sig kristna måste jag säga, att den sortens kristenhet är ett hån mot den där Jesus.... fast han skulle nog aldrig kalla sig kristen å andra sidan.
Jamen... att säga...
- varsågod här får du min gamla sovsäck som jag ändå inte behöver .. så kan du fortsätta sova i en papplåda under en bro till och med när det är tjugo minusgrader!!!
Och sedan slå sig för bröstet och mena, att man inte bara drar undan fötterna på folk, nädå, man ser till att dom som blir utslagna ändå inte fryser ihjäl.
Kristen kärlek vad????
Det är så man vill gråta.

Fy fan.

måndag 4 oktober 2010

Suget och kärleken

Ifall du någonsin gått på någon drog och lagt av vet du vad jag pratar om.
Suget.
Inte bara det där att allt i hela universum går ihop om att påminna om det man lagt av med. Nej, jag menar det där, att varje cell håller på, dygnet runt, att berätta om hur lite det skulle betyda om just den lilla cellen skulle få bara en tiondel av vad den brukade få...

Och det gäller naturligtvis inte bara den kemiska drogen utan allt annat också som man kan vara beroende av.

Alla vet väl att poker och hästar och chokladkakor och sex och gudvetvad kan vara lika beroendeframkallande som heroin.
Så de flesta vet i alla fall något om det där med suget.

Några har avslöjat det och lever i en relation till det - det måste man om man vill ha något att säga till om.
Oavsett om man är förlovad med en äkta grodprins så måste man samtidigt ha en relation till mr. Sug.
Det är inte lätt.
Men om man faller för herr Sug så bedrar man den man älskar.
Och det gör valet lite lättare.
För mig alltså. För jag är allvarligt inne på, att Erik och jag ska leva ihop resten av våra liv. Sliskigt romantiskt. Typ.

Men alltså, det där suget. Vi pratar om det rätt ofta för att.... ja alltså, jag lever tätt ihop med det.
Och om man tänker efter....

Det kan ju vara något bra att vara beroende också.
För alltså... kärlek.... vad är det för skillnad? Jag är beroende av Erik och han av mig för att om vi inte skulle ha varandra skulle det vara tomt, man skulle sakna, längta, tänka, vrida sig.... ja alltså, det skulle finnas ett sug. Typ.

Och om det inte skulle kännas så.... då skulle det väl inte vara så nödvändigt att ha varandra och då vetesjutton om man skulle stå ut med att det ibland är rätt surt och grinigt.
Samma sug....men annan drog.
Fast.... om man är en drog för varandra, då är man ju destruktiv... eller?

OM jag skulle vara en drog skulle jag se till att göra Erik beroende på ett sätt som är fult. Jag skulle släcka hans glädje, hans egna vilja, hans rätt att leva bortom mig...... Jag skulle se till att han offrar allt för mig, jag skulle låta honom köpa mig dyrt.... Då skulle jag vara en drog.
Men nu är jag inte det.

För det är faktiskt så, att jag är kär i hans frihet, hans glädje, hans vilja och hans egna liv. Jag är beredd att offra mitt liv för att mina barn ska ha det bra - och då kan jag inte låta honom offra sitt liv för mitt.... och jag är inte till salu.

Och jag skulle inte vara kär i honom om det inte var likadant med honom.
Att han älskade min frihet, min glädje, min vilja, mitt liv....och att han är beredd att vika sig för mina barn. Om det är nödvändigt. (Fast inte så att dom får trampa på honom, bara om deras behov av mig är större än att han får plats just då)

Så.... kärlek kanske är motsatsen mot sug. En sorts friskt beroende.
Som hjälper mot suget.

Kanske.



  Bilder och glasmålning: Von HoryMa,   Leif Ahrle,  "Ann"

söndag 3 oktober 2010

händer lite mycket nu fast allt står stilla

Nu är det bestämt
A ska flytta till mig.
Ja inte på en gång utan lite i taget. Och det måste man ju prata mycket om.

- Sörru jag ska ha två egna mammor och en pappa och nästan två.
- och vad säger du om det då?
- då får jag två av allt fast om jag bara vill ha en för att det inte får plats två då vet jag inte.
- inte får plats?
- Ja om man inte orkar ha två av allt. Två huvuden och två mobiler och två magar och så.
- Två magar låter jobbigt.
- Och två huvuden!!!
- Som pratar med varandra?
- Och blir osams för att dom tycker olika.

Jo det skulle ju bli jobbigt. Kan man säga. Att det redan är.
För nog pratar det med två huvuden inuti huvudet.
Ett som säger att det här nog ska bli bra.
Ett annat som menar, att man inte kan göra såhär, att barn måste bo på ett ställe i taget och att man inte kan ha barnexperiment. Här och där. Och hur blir det med storasyster och vad skulle hända om det blev en lillasyster eller lillebror och ryms vi allihopa och jag som inte ens har körkort och måste plugga i en massa år och jobbar jämt.
Fast andra mammor kan ju. Så då kan väl jag också.
Och Erik säger att det är rätt.
ibland har han ju rätt
att det är rätt....

Fast rätt finns liksom inte som en enkel sanning. Rätt är att klara av att det inte är så lätt alla gånger.
Rätt är att orka att det blir fel. Rätt är att se att det som ser bra ut kanske är åt helvete och att det finns andra rätt än det rätta.
Och jag blir svettig i hela mig. Fast glad såklart.

Så nu får vi åka till IKEA och köpa lite grejjer. För nu ska A bo in sig.
Lite i taget.

Och snart blir det en annan lägenhet ledig i det här huset. En som har två rum till. Så nu får man ladda för att börja måla och tapetsera och sånt. 
Packa?
Öh... är det inte bara att slänga ner grejjerna i en kasse och dra?

Nävisstja. Glömde. Har ju hänt en del ... 
Och så måste benet läka och huvudet sluta dunka.
Fast... i januari nästa år är det jag som får komma ihåg att ta till vänster ovanför trappan i stället för till höger....
Och som nog har en halvtidsskolflicka i eget rum.
och kanske...
nä.

Det sparar vi till en annan gång.


*kliar som bara fan under gipset* termiterna måste ha fått ungar i natt.


Bild  Craig Carlisle

drake; John Deviant