torsdag 21 oktober 2010

Vänskap!!

I drogvärlden blir man inte vän med någon. Man kanske tror det men så länge man är beroende är det bara drogen man är vän med. Och dom man kallar vänner är såna som man får ut något av - dvs droger, pengar, möjligheter att fortsätta pumpa kroppen full av det man tror är centrum i livet.
Sen tror man att dom där man kallade vänner ska finnas där när man lägger av. Och det gör dom ju. Men inte för att se till att man håller sig nykter och drogfri. Nä, nä, bara för att se till att man återgår till ordningen.
En god vän stannar i beroendet och delar lögnerna in i döden om det skulle behövas.
Att bli drogfri är lite som att tjalla, svika, förråda...
Så man har inga vänner om man lägger av. Ifall man inte hade några utanför drogvärlden alltså. Och det kanske man hade innan man kom på, att man kunde utnyttja dem.
"Låna" pengar tillexempel.
Eller prylar.
Som aldrig kommer tillbaka.
Så dom där vännerna som man hade utanför drogvärlden har man i allmänhet inte kvar.

Som drogfri hittar man såklart nya vänner. I alla fall om man inte är ett socialt miffo.
Jag har massor med människor omkring mig som verkligen håller på att bli eller redan är riktiga vänner. Såna man litar på och som litar på att man själv är ok.
Det är suveränt.
new friends.jpg
Fast
en del av suget, det där eländiga suget som aldrig slutar att ropa ut sina avgångstider lika regelbundet som stockholms central, en del av det suget handlar om de där människorna man kallade vänner.
För att inga andra kan veta hur det är att leva som man själv levt.
ingen normal människa fattar vem man är fullt ut... ingen kan hajja på djupet hur det var att leva på gatan, att sälja sig för lite pulver och ... ja vad suget är. 
Och att inte ha någon att dela sin historia med är rätt ensamt. Det suger.... 

Kanske därför folk går på möten och sånt. För att man träffar andra som vet.
Inte vet jag. tolvsteg är inget för mig.
Fast just nu är jag en ynklig skit. Och skulle göra nästan vadsomhelst för en sil. Eller åtminstone för att få prata om skiten med någon som hajjar.

Fatta det.

Och så ringer det.
Det omöjliga händer. En av mina gatsyskon, en jag traskat i trappuppgångar med, raggat torskar med, delat både det ena och det andra med... ringer och säger att hon är i stan och undrar om det finns en säng.
Och hon är drogfri.
Och har varit på behandlingshem.
Och tänker hålla sig drogfri och börja läsa in gymnasiet och allt.
Jag har en säng
och min goa granne har dessutom kanske ett rum att hyra ut.
Ja jävlar vad man kan bli varm inuti.
come and make new friends.bmp

Och så gillar hon Erik och Erik gillar henne och vi har ätit världens godaste frukost allihopa.
Till och med benet höll sig på mattan och lät bli att klia i flera timmar.
Och suget då?
Jävlasuget som skriker ut sina avgångar högre än någonsin.... nä, det hörs inte över allt fnisset.
Och när A kommer i kväll ska vi titta på Ronja rövardotter och lipa allihopa.

Ja jävlar!




16 kommentarer:

I min värld som inte orkade logga in :-) sa...

Vad kul för dig Ebba :-) för jag förstår vad du pratar om att man vill prata med någon som vet hur det var och har varit där själv och det är inte det lättaste när det är suget som drar tyvärr.
Ha så kul och hoppas att benet håller sig lugnt ett par timmar till.

piaf sa...

Vet inte vad jag ska skriva, tårarna rinner, och jag önskar dig all lycka. Jag har följt dig en längre tid och hoppas, hoppas att du klarar detta med hjälp av alla dina nuvarande och blivande vänner. Du är stark Ebba, du har kommit så långt snälla låt inte det jävlasuget vinna

Cicki sa...

Vad härligt, både för din drogfria vän och för dig som nu har en vän att dela tankar och minnen med.

Inte för att jag någonsin varit i din situation, men jag kan ändå känna igen tanken om att ingen annan förstår hur man har det. Ingen annan än de som lever i liknande situation. Det är så också när man är handikappförälder. Det är bara andra handikappföräldrar som vet hur det känns. Som vet hur jävla glad man blir när ens artonårige son äntligen kan knyta sina skor själv. Det är bara de som fattar den glädjen man vill skrika ut då. Eller den sorgen man ständigt bär i sitt hjärta, att sonen inte fick det liv som man önskade åt honom. Så är det.

Vet du att jag blir alltid så glad när jag tänker på hur bra ditt liv är nu. Det är så härligt att få dela den processen med dig, att du vill dela med dig av den.

Ebba G sa...

Och jag bölar ju som vanligt när någon bryr sig.
Tack!

Mångmamma sa...

Vad glad jag blir!

Mångmamma sa...

Vad glad jag blir!

Anonym sa...

Ja, jäklar! Böla på - de där vännerna som delar ens historia på ont och gott, de blir inte särskilt många under ett liv.
Håll om henne - hennes sug är nog ännu sålänge värre än ditt.......
Kram på alla från papillon

Lena Hasselborg sa...

Underbart. Vänskap är en nödvändighet i livet och ska vårdas med ömhet.

cattisb sa...

Men alltså, Hej syster!
Jag känner igen varenda jävla ord här ju och jag hittade precis hit, men jag lär komma tillbaka!
Samma resa, samma tankar, samma sug och grubbel!

Fast annorlunda, eftersom jag är jag, såklart, men vad glad jag blir att hitta en till som jag!

*systerkram*

fenix sa...

det är ju inte riktigt samma sak, men jag som är uppväxt inom en sekt och lämnat (vilket alltså innebär att alla s.k vänner vänder en ryggen) har också saknat nån som vet, som förstår. lyckan över att återfinna min bästis/nästan-syster och att hon också lämnat och vill träffas igen var total!

alla behöver vi nån som vet, som förstår, som _känner_ en utan att man behöver förklara. för hur förklarar man för andra? som inte vet hur det känns? det spelar ingen roll att jag varit tillsammans med samma man i tio år, han vet ju inte var jag kommer ifrån (för att det inte går att förstå, han vet ju om det alltså men...), men hon, hon vet och vi känner varandra så himla bra fast vi inte setts på tio år. det är helt fantastiskt! så jag är glad för din skull. det betyder så mycket att ha nån man delar bakgrund med.

Jan sa...

Någon visste kanske att du behövde den där vännen just nu.
Underbart.

Elvira sa...

SUget kommer och går..mer sällan med tiden, har jag märkt.
Har varit där du är, många gånger om..
Fastnade lite på det där med 12-steg, att det inte är nåt för dig, har du provat? Själv sprang jag där i tid o otid ibörjan, å nu har jag inte varit där på ett år,minst, vet inte vad som håller mig borta därifrån, men faktiskt, drogsuget, å drogtankarna, är mycket oftare på besök nu mera..om det nu beror på det vet jag inte..

Hur som helst, det jag ville säga-håll ut, en stund i taget.
Vi lär oss att hantera det där suget med tiden, eller bättre iallafall, huvudsaken är att aldrig ge efter för det, lura sig själv att bara "lite"..så jag orkar plugga/städa/tvätta..eller jag mår dåligt, eller för att jag mår bra... "Suget" har
många varianter vad det gäller övertalningsförmåga och ursäkter..nya hela tiden..nåja hur som helst- Stor lycka tillkram, Elvira

MonasUniversum sa...

Jag har sagt det förr Ebba, du är så bra.

Du vet det va?

Ebba G sa...

Mona.... ja, tillräckligt bra... räcker till. :)

Toril sa...

Ja livet är bra märkligt...vilken tur att det blev som det blev..Det finns någon mening med allt på något märkligt vis...å så kommer det lösningar då man minst anar det..det tycker jag är coolt även om livet just nu visar ett fult tryne för mig..
Kram

Hanna sa...

Åh, vilket bra inägg. Det är ju precis sådär det är.