söndag 24 oktober 2010

och varför inte tolvsteg då?

Det kom en fråga.
Varför tolvstegsprogrammet inte är min väg.
Och jag tänker så det knakar för att hitta orden som berättar varför det kryper i hela kroppen på mig när jag tänker mig själv i ett sånt sammanhang. Och ja, jag har följt med några kompisar och för länge sedan var jag också inskriven på ett behandlingshem helt frivilligt. På den tiden det inte fanns så många tolvstegsställen.
Min son har snart gjort sina månader på ett behandlingshem och ska på utsluss... alltihop tolvsteg.... och han går på möten. Varje dag.
Och jag har varit på anhörigdagar (och kräkts lite diskret när det blivit för mycket). Och det fungerar för honom. Fungerar för en massa människor. Men inte alla.
Det är så med det mesta. Det fungerar inte för alla.

Jo kunskapen ... den om missbruket, medberoendet, mönstren.... allt det är bra kunskap. Alla de där stegen som handlar om att erkänna ett beroende och att ställa sig i livet i stället för i drogen och att ta konsekvenserna av det man gjort och låtit bli att göra. Allt det gillar jag. Teorierna och deras praktiska konsekvenser.
Det jag inte passar in i är upprepningarna. Det blir som att göra en ny drog av de där stegen. Bättre an andra droger kanske. Men ändå en drog. Eller en religion. Inget fel på det, men för min del får det vara.

Och tydligen fanns det, och finns det en annan väg för mig. För jag sitter ju här och är giftfri. Inte ens tobak.... och bara ett par glas vin till maten någon gång i veckan. Som mest.
Jodå, jag kan ta ett par glas. Och dricker inte mer sedan. Och ja, jag kan vilja ha men väljer att låta bli.
Det är väl det  det handlar om? Att välja.
I morgon kan jag välja att dra igång hela jävelskapet igen.
I dag väljer jag att låta bli.
Det är väl det jag måste veta för att klara det här. Att jag själv väljer.
(och det skriver jag inte som någon sorts polemik mot tolvstegare, jag vet att där väljs minsann också)

För mig har det varit - och är - en förutsättning för att gå den här vägen, att jag själv, utan att svälja någon annans ideer, har valt att pröva att vara drogfri ett år. Det var just så det var. Jag ville kolla hur det var.
Och fick en lägenhet till låns i en liten pyttestad någon stans i ingenting. Och om det var ödet eller någon sorts gud eller bara tur .. ja jag fick ju ett jobb också och bestämde, att det nog också kunde få ingå i det där prövoåret. Att vara svenne... ett år bara för att kunna säga att det där svennelivet var skit.
Det var det inte.
Och det kan väl hända att tolvstegsprogrammet inte heller är skit (för mig) - men varför satsa på någon annan häst än den som faktiskt fungerat för mig.
Speciellt som jag mår illa när jag hälsar på hos sonen. Fast jag älskar att han blivit tolvstegare....

Och jag hittade ju ett antal nya droger...
poesi
jobb
plugg
kärlek
barn
...ja, alltså nu finns inte så mycket plats för pulver.
Vilket alltså inte får suget att försvinna.
Men så är det väl för alla som tagit ett uppehåll?

Undrar hur det är för dom som verkligen slutat.

Nä, jag har inte slutat.

...om Erik vet?
Ja det är klart. Varför skulle han inte veta det?
Han har inte slutat röka heller.
Bara tagit ett väldigt långt uppehåll....

så är det.

Och idag ska vi ta gipset med oss upp till en gammal eländig korp!


.....

19 kommentarer:

I min värld sa...

Jag tror att var och en måste välja själv vad som passar för just den personen utan att för den sakens skull negligera att det finns andra sätt och metoder precis som du skriver.
Alla har vi olika beroenden som är mer eller mindre beroendeframkallande, du har valt dina "droger" kärlek (f.ö. den bästa drogen som finns förutom ungarna då men dom är ju också kärlek fast på ett annat plan?)jobb och poesi osv.
Sen att suget inte försvinner tror jag också är ett faktum men det blir mindre och inte lika frekvent med tiden.
Att man hela tiden får välja är som det ska vara och alltid har varit. Att välja att ta ett väldigt långt uppehåll är väl bra nog just idag?
Akta gipset nu och ha en bra dag

Den hemska tvillingen sa...

Ja du har så rätt, allt passar inte alla och så är det bara. Det innebär ju inte att allt som inte passar mig är dåligt. Jag blir så glad över sonens framgångar och jag håller tummarna för att han står pall framöver! Hälsa honom det om det passar :-)

anni sa...

jag verkligen älskar din blogg. har läst varenda inlägg, och jag blir glad, av att se människor vara på botten fixa det här. jag som tycker det är svårt själv, och suget lurar lite varstans. jag känner igen mig i det du skriver förutom att jag inte var hemlös. och du skriver riktigt riktigt bra. jag tänker fortsätta läsa det du skriver just för att det gör mig glad att läsa och att de stunder jag vill ge upp så läser jag och då ändrar jag mig och känner att jag kan också kämpa förbi detta jobbiga för det blir bättre och enklare stunder

Anne sa...

Hej Ebba, hur träffade du Erik? Han verkar vara en bra prins.
Lycka till och all styrka till dig att du väljer rätt varje dag.

tigerlilja sa...

Läser allt du skriver. Du vet och kan så mycket. Och kan välja bra. Men jag kan önska att nån som varken är du eller jag skulle orka hitta till dom tolv stegen. En dag.

Ebba G sa...

Anne.. ja jag och Erik sprang på varandra flera gånger i den lilla staden. och så blev det som det blev.
Då var han en groda... och jag var ingen prinsessa så jag undrar själv hur det där gick till.

Alla andra.... jag blir nästan tårögd av att folk läser när jag bara kräks ur mig det jag tänker.
Hoppas alla hittar sina vägar. man ska nog inte ge upp. Inte om andra heller. Fast alla måste hitta sin egen väg. Man kan inte gå andras vägar. Det bara är så.

Cicki sa...

Det är nog så det är, man måste välja själv. Välja om man vill bli drogfri eller inte. Välja hur man vill bli det.

Jag sitter här och skäms (nästan) att jag inte klarat av att sluta röka, när du klarat av ett mycket större steg. Sambon fick en stroke för snart fem år sedan. För att inte få fler så var ett av alternativen att han slutade röka. Det gjorde han och kvickt gick det också. Jag skulle också sluta, var det tänkt. Jag valde en annan väg än sambon. Jag valde att trappa ner istället för att tvärsluta. Det gick bra ända tills jag hade 3 cigg om dagen kvar. Där blev det tvärstopp. Så idag röker jag 3 stycken om dagen. Jag tycker själv det är helsjukt att jag inte kan ta det sista steget. Jag vet också vad det beror på. Jag vill faktiskt unna mig de här tre om dagen. Knäppt, helsjukt och allt det där. Jag intalar mig ofta, att jag ska ta det där sista steget också. En dag kanske jag överraskar mig själv med att göra det. Så är det.

Förstår du nu att jag beundrar dig som tagit ett mycket större steg och klarat det. Så här långt i alla fall. Kram

Ebba G sa...

Cicki - Jag pratade för rätt länge sedan med Korpen om det där att beundra andra. Hon sa, att om man måste beundra andra så är det för att man inte törs vara tillfreds med sig själv.
Det har jag tänkt på länge nu. Vad hon menade.
Och börjar förstå.
Så jag säger samma sak till dig som hon sa till mig.
Att så länge man beundrar andra för sånt man själv vill uppnå så är man fortfarande inte tillfreds med sig själv. Och jag tror hon menade att då har man kvar en del att göra när det gäller skuld och skam. Innan man är tillfreds alltså.

Cicki sa...

Det låter väldigt bra. Det är en klok korp. Naturligtvis är jag inte nöjd med att jag inte tagit det sista steget.

cattisb sa...

Hej igen!

Jag har ju precis hittat hit och jag blir så jävla tacksam över dina ord, ska du veta!
Jag blev själv drogfri för fyra år sen och min idé var som din: Jag ger det ETT år, på prov! Men livet gav mej nya kickar å jag är fortfarande drogfri...

Jag gick på möten och köpte hela paketet med 12steg, men tillslut blev hela jag bara full av en massa "ramsor" och en ständig skuldkänsla av att inte ge tillbaka allt jag fått, göra det tolfte steget in i döden!

Jag har slutat gå på möten och skriva i stegen och kör mitt eget race nu och det fungerar fan så mycket bättre! Jag tog ett glas vin och trodde att världen skulle rasa omkring mej, men Nä, det hände ingenting och jag tänker ta ett till den dagen jag känner för det!
Jag blir glad att läsa att det finns fler som fixar det på egen hand, för jag har blivit så ifrågasatt av mina NA-vänner, sen jag "hoppade av" och det blir som förr nästan; man är svikaren, tjallaren och bedragaren!

Tack för dina ord här Ebba!

Ebba G sa...

cattisb....ja, NA kan väl bli som en sekt det också antar jag.
Kul att du hittat din egen väg och att det fungerar. För det är väl det som är själva grejjen. Att det ska fungera.

cattisb sa...

Exaktamente!
Jag skulle fortfarande kunna rekomendera tolvsteg, för EY, det räddar liv!
...men som sagt; alla har vi våra vägar och vi är inte stöpta i samma form!

Ebba G sa...

Cattisb - det är klart man kan rekommendera tolvsteg till folk! Min son skulle nog inte leva utan den hjälpen och flera vänner... det är nog bara tolvstegsställena som verkligen hjälper folk. Dom flesta är inte som vi som tycks överleva på egna meriter. Eller hittar andra sätt i alla fall... Och jag vet ju inte ens själv hur mitt sätt ser ut - så jag skulle inte kunna rekommendera det till någon annan....

Anonym sa...

Hehe - nej, det är nog svårt att få gehör för ensko-programmet utanför en trängre poetisk bekantskapskrets. Annars kom jag på att en kombination av ensko - och tolvstegsprogrammet bör resultera i en prydlig jambisk eller trokéisk sextaktig vers (beroende på vilken fot man börjar med)
tänker papillon som själv lyckats sluta att bita på naglarna - efter 60 års flitigt gnagande!Det ni!

Anonym sa...

Hej Ebba
Jag jobbar med människor som lever i missbruk av olika slag och din blogg visar att det handlar om helheten och den egna viljan men med stöd från andra. Det stödet kan se väldigt olika ut allt från att en fågel sjöng utanför fönstret på morgonen till att någon handgripligen tar i en. Det jag uppskattar och beundrar dig för att du är ärlig, även i fråga om de svåra frågorna som barn, kärlek, sug och livet.
Kör på Ebba! Med beundran, Sofie

Ebba G sa...

Papillon - hur gjorde du med nagelbitningen? Körde du med något eget eller har du gått med i ANB?
Jag har ett enskoprogram annars... det ingår övningar i bokstavsrim och upprepade poetiska omskrivningar.

Sofie - det där med stöd.... det gäller att stödet inte grabbar tag i folk så att man till slut släpar på en massa stödben och stödpersoner och stödjande insatser... så till den grad att man blir helt orörlig....
Och.... välkommen hit!

Mib sa...

Hej, var och en måste ju välja sin väg som passar en. Det finns nog inga rätt och fel där utan bara olika människor helt enkelt. Vi är ju alla unika och då vore det ju väldigt konstigt om en och samma metod skulle passa alla.
Kram vad du är bra!

Toril sa...

Modigt av dig att stå upp för det du tycker och känner! Bra. Har själv missbruksproblem i familjen och vi har alla ett mindre helvete att följa med i alla toppar och dalar...min bror är på behandlingshem just nu men har valt att snart lämna det stället trots att de på hemmet tycker att han ska vara kvar. Jag tänker mycket på hur fan ska det bli nu..ska han gå ner sig i skiten igen..kommer han bli hemlös igen..kommer han begå brott igen..kommer han att skrämma livet ur oss alla igen...Mycket oro och ångest och på samma gång vet jag att allt är upp till honom. Jag eller någon annan heller för den delen kan inte påverka hans drogande ett skvatt. Men jag har insett det den hårda vägen och arbetar nu på att lappa ihop mig själv som bäst. Hoppas bara att min bror, precis som du och din son, hittar sin väg..å klarar sig ur detta en gång för alla..
Kram

Eva T sa...

Hej fina Ebba !
Längesedan jag var inne på din sida.
Sitter och tittar tillbaka och hittade ditt inlägg ang 12 steg och kände att jag ville berätta lite min syn/väg.
Skönt att du hittat din väg men jag är också glad att din son hittat min och många andras väg.
Jag förstår inte en tidigare kommentar om ständiga skuldkänslor och att tolvstega och ge tillbaka. För mig handlar de två sakerna om att vara drogfri och därmed "visa" vägen och föra budskapet vidare. Och ge tillbaka det handlar om att bli en del av samhället jobba sköta sig skatta ta ansvar mm.
Jag själv har erfarenhet av att sluta med min huvuddrog efter att då ha 14-15 års användande och "bara" dricka, det gick bra i flera år ända till det gick åt helvete för när smärtan blev för stor efter massor av tragiska händelser då dövade jag mig igen på ett sätt som jag visste funkade. Det återfallet varade i 14 år och resulterade i allt det som 12 stegarna talar om fängelse, institutioner och "andlig" död. Idag har jag varit drogfri i över 11 år med 12 steg efter över 30 års brukande och missbruk. "Drogfri" var jag på egen hand men knappast tillfrisknande. Men jag önskar alla som väljer annorlunda lycka till. Kram