Suget.
Inte bara det där att allt i hela universum går ihop om att påminna om det man lagt av med. Nej, jag menar det där, att varje cell håller på, dygnet runt, att berätta om hur lite det skulle betyda om just den lilla cellen skulle få bara en tiondel av vad den brukade få...
Och det gäller naturligtvis inte bara den kemiska drogen utan allt annat också som man kan vara beroende av.
Alla vet väl att poker och hästar och chokladkakor och sex och gudvetvad kan vara lika beroendeframkallande som heroin.
Så de flesta vet i alla fall något om det där med suget.
Några har avslöjat det och lever i en relation till det - det måste man om man vill ha något att säga till om.
Oavsett om man är förlovad med en äkta grodprins så måste man samtidigt ha en relation till mr. Sug.
Det är inte lätt.
Men om man faller för herr Sug så bedrar man den man älskar.
Och det gör valet lite lättare.
Men alltså, det där suget. Vi pratar om det rätt ofta för att.... ja alltså, jag lever tätt ihop med det.
Och om man tänker efter....
Det kan ju vara något bra att vara beroende också.
För alltså... kärlek.... vad är det för skillnad? Jag är beroende av Erik och han av mig för att om vi inte skulle ha varandra skulle det vara tomt, man skulle sakna, längta, tänka, vrida sig.... ja alltså, det skulle finnas ett sug. Typ.
Och om det inte skulle kännas så.... då skulle det väl inte vara så nödvändigt att ha varandra och då vetesjutton om man skulle stå ut med att det ibland är rätt surt och grinigt.
Samma sug....men annan drog.
Fast.... om man är en drog för varandra, då är man ju destruktiv... eller?
OM jag skulle vara en drog skulle jag se till att göra Erik beroende på ett sätt som är fult. Jag skulle släcka hans glädje, hans egna vilja, hans rätt att leva bortom mig...... Jag skulle se till att han offrar allt för mig, jag skulle låta honom köpa mig dyrt.... Då skulle jag vara en drog.
Men nu är jag inte det.
För det är faktiskt så, att jag är kär i hans frihet, hans glädje, hans vilja och hans egna liv. Jag är beredd att offra mitt liv för att mina barn ska ha det bra - och då kan jag inte låta honom offra sitt liv för mitt.... och jag är inte till salu.
Och jag skulle inte vara kär i honom om det inte var likadant med honom.
Att han älskade min frihet, min glädje, min vilja, mitt liv....och att han är beredd att vika sig för mina barn. Om det är nödvändigt. (Fast inte så att dom får trampa på honom, bara om deras behov av mig är större än att han får plats just då)
Så.... kärlek kanske är motsatsen mot sug. En sorts friskt beroende.
Kanske.
Bilder och glasmålning: Von HoryMa, Leif Ahrle, "Ann"
5 kommentarer:
Asså. Har sagt det förr men säger det igen. Du är en gud på att sätta ord på känslor. Du skulle skriva en bok. Den skulle bli bestseller. :-)
Jomenvisst - kärleken är något slags motsug, det starkaste som finns. Men det onda suget finns där, hopringlat som en däst huggorm - det gäller faktiskt att se var man sätter ner sina fötter......
Nu skall jag fara till Skåne och hälsa på en polare som
spelat jazz på sin kornett i femtiofem år - inte illa!!
Papillon
Du beskriver så förtvivlat bra om suget som finns där hela tiden i bakgrunden, mer eller mindre starkt.
Jag tror att vi som har haft ett missbruk får leva med det onda suget som ligger där o lurar. Papillon beskrev det bra där med att man får vara försiktig med var man sätter fötterna...
Som tur är finns det motsug, som kärlek, det bästa motsuget som finns :-)
Sen har du ytterligare ett (eller tre) bra motsug i barnen och nu "lilla" A som ska flytta lite i taget, Ett stort grattis till det :-)
Jag är övertygad om att du klarar dina sug bara du ser upp om var du sätter fötterna :-)
Det där längtar jag efter att få känna. Det friska beroendet. Har bara haft det i min kärlek till E, men tyvärr aldrig till en man. Undrar hur det är?
/ Jessica
Jag måste säga att jag är så glad att hitta din blogg, trots att jag gjorde det genom en lyckträff. Den information som publiceras här är så underhållande och annorlunda än andra bloggar. Kort sagt, en riktigt fin blogg som jag ska hålla besöka så ofta.
Skicka en kommentar