onsdag 30 juni 2010

det bästa

- du Ebba, vad är det bästa med sommar?
- värmen?
- nehej. 
- jaså? Vad är det då?
- att det är sommar.

Enkelt.

- Men vad är det bästa med att det är vinter då?
- att det är vinter... svarar jag såklart
- nehej
- jaså? vad är det då?
- att man vet att det blir sommar när den är slut.

Jaha. Enkelt. Allt handlar om att man vill att det ska vara sommar. Tänker jag,
och så säger jag det.
- du gillar sommar.
- nehej
- jaså? vad gillar du då?
- glass.


Pust.

Bild Renée Michele

måndag 28 juni 2010

etymologiska studier?

Det borde finnas utbildningar som handlade om seder och bruk i svensk kultur.
Sånt man kunde gå om man av någon anledning inte deltagit i alla underligheter som svennar tar för givna.
Som det här att gå till frissan.
eller fira midsommar.

Frissan... det heter inte frisööören. Man säger frissan ungefär som man säger ica.
Och då ska alla veta vad det betyder.
Man ska släntra in på en tid man förmodas ha beställt?
sitta ner och se världsvan ut tills man blir visad till sin plats framför en spegel och en hylla med diverse färgglada hophäftade skvallerark.
Svensk gamtidning och vänt i häcken.
Och så ska man bläddra lite.
Innan det blir dags för nackpinan. Att bli genomsköljd av aningen kallt vatten. Eller lite varmt. Och så ska man stöna lite lagom och säga att det är skönt fast man håller på att bli halshuggen av kanten på tvättstället.

Värst av allt är det där med småpratet.
Medan det klipps och fönas och grejjas. Så ska man alltså komma med små avslappnade kommentarer om världsläget. Nej alltså inget politiskt eller så. Man bör ha läst på om artister och skådisar. Och nämna i förbifarten något om lokala kändisar som gjort något fuffens.
I alla fall är det vad jag hörde damerna till höger och vänster om mig prata om.
Medan jag helt osocialt satt tyst. Och visste att jag inte hade något att tillägga om någon som helst kändis.
Eller för den delen om något alls.
För varför skulle jag prata med en frisör om något jag inte är intresserad av?

Nä det är just det jag inte begriper.
Varför man ska prata om en massa saker som inte betyder ett skvatt.
Och sen slurpa sill och nubbe och dansa små grodorna. När man är färdigfriserad alltså.
För det var så det var.
Jag gick alltså och fixade håret före midsommar.
Och gissa vad....
jorå. jag blev rätt snygg.
Om jag får säga det.

Men alltså det borde finnas utbildningar för sånt där. Hur man gör. Etymologiska studier och praktiska övningar.

Och klara en generaltenta med godkända betyg innan man släpps lös i samhället.

Bild Alexander Sukht

söndag 27 juni 2010

fäbodliv

Jamen tänk att man levde sådär utan allting utan att det kallades för att vara hemlös.
Ingen el.
Ingen toa.
Inte en skymt av någon dusch.
Inget kylskåp och absolut ingen frys.
Men ett riktigt krypin och en skön säng och ett hål i golvet i stället för skafferi.

Och världens godaste mineralvatten direkt ur ett annat hål. Fast inte i golvet utan i själva marken. Iskallt fast solen skiner och allt. Fattar liksom inte vart kylaggregatet sitter.

Om midsommarfirande kan jag bara säga.... att jag inte fattar ett barr.
Jo jag har väl sett midsommarstång och fattat att folk dansar och så. När jag var liten var jag nog med på någon festplats jag också som jag glömt.
Men alltså... vuxna människor som hoppar som grodor och sjunger barnvisor och dricker snaps med grimas och leker kull och spelar boccia. Helt på allvar. Och krocket. Ännu mer på allvar.

Stora stygga åskvädret med jätteregnet kunde inte stoppa galenskaperna.
Som nog var rätt roliga fast batteriet i datorn tog slut.

Åsså har jag träffat folk som säger att dom ska bli mina svärföräldrar och svägerskor och systrar och familj och alltmöjligt som mest av allt får mig att bli fullkomligt stel av skräck.
Och hemskt glad.
Och otäckt på min vakt.

Det är inte lätt det här.
Det är fan lika svårt som att sluta titta efter snuten i varenda gathörn.

Men alltså.
Svennelivet har sitt pris. Och nu har jag börjat betala.

... kan man få ett kvitto?

fredag 25 juni 2010

Åska och snart slut på batteritiden

procenten på batteriet sjunker. fyrtio kvar...
Och två dagar.
Så här får man blogga fort som fan.

Sen har det ju åskat. En massa buller och blixtar och regn och man tror det är gud själv som slår näven i bordet.
Tor heter han förresten.
Har jag från en säker källa (A)
Gud alltså. Han heter Tor och har korpar på axlarna och hans pojke heter Jesus och är katt.
Jaha.

Mer än så fick jag inte veta för att vi är inte på samma ställe och hennes telefon hade dålig täckning på landet fast min har alla pluppar uppe mitt i skogen.

Och inte är jag nykter heller.

Men det är ju midsommar och batteriet tar snart slut.

Kram på er allihopa!

torsdag 24 juni 2010

skåp och kärna...

skåpsäng
smaka på den!
Man kliver in i den, drar för gardinerna och känner sig som en instängd prinsessa på en massa ärtor. För dom här madrasserna har sett bättre dagar.
Inte för att det gör mig något. Jag skulle kunna sova på en spikmatta i natt efter allt släpande. Och städande. Här har skurats med såpa på trägolv som luktar artonhundratalskiss och sur mjölk.

Det kallas fäbod det vi är på.
och jag har lärt mig att här bodde ensamma kvinnor som mjölkade kossorna som gick på skogen. Vad nu det betyder.
Sen kärnade de smör i konstiga trägrejjer och gjorde ost och ropade till varandra med näverlurar som en sorts mobiltelefoner. Olika signaler för olika meddelanden. Och allt hördes av alla som bodde på sisådär en mils omkrets.

Här finns liksom bara en massa historia och ingen elektricitet.
Så man får blogga fort för att batteriet ska räcka hela helgen.
Och stänga in sig bakom myggtäta gardiner i den här gamla skåpsängen alltså.
lite som en kartong
fast mitt i skogen.

inte dumt alls
och i morgon kommer alla miljoner släktingar som ska titta på den där konstiga stockholmsflickan som ska bli förlovad med den här oeerhört stilige norrlandspojken.
Jorå.

Ska nog överleva det också.

onsdag 23 juni 2010

blodtörstiga bestar!!!

Suget
det där jävla suget
mitt i sommarvärmen och allt jobb och myggen och svetten som rinner efter ryggraden
och i morgon kväll stannar vi kvar ute i spenaten utan elektrisk ström och mitt batteri räcker nog bara till på lördag och sen då?
Jamen herregud
ska man inte klara ett par dagar utan att skriva på den här apparaten
och suget
och midsommar och allt.

Ja ni vet ju, att om jag inte återkommer så åt myggorna upp mig.

måndag 21 juni 2010

ut i spenaten

Man tar bilen ut på små vägar, svänger av på en ännu mindre väg och sedan ... ja en sorts dubbelstig som man behöver precisionsinstrument för att navigera på med en bil. Gräset döljer nämligen det där som borde vara hjulspår.
Sen parkerar man precis intill en myrstack. I myrstacken bor myror. Och möjligen också myggor eftersom hela luften är full av de där snabelkräken. Så fort man försöker andas följer det med ett par tre vingvarelser. De minsta kallas knort och ser ut just så.
Dessutom bits dom. Tar liksom små tuggor ur huden på allt som kan dölja en bit kött.
Man får vara glad att den sorten inte är större än att de kan passera ett nålsöga.
Jamen tänk själv.... köttätande insekter stora som katter.
eller som gigantiska hästar. Brrr.

Men i alla fall.
Man tar sin ryggsäck. Den väger ungefär lika mycket som man orkar rubba.  Den ska alltså träs på ryggen och sitta där i en evighet medan man försöker gå.
Knäa heter det.
Det är inte roligt. Svetten rinner och myggorna skriker och det gör musklerna också.
Tre timmar senare är man framme.

Det kallas vackert. Det är säkert vackert dessutom om man orkar titta efter.

Huset som står där ska fyllas med det vi har i ryggsäckarna.
I morgon ska vi göra om alltihopa med nya grejjer.
Och om några dagar är det midsommar.
Fatta det.

Och då ska det bli fest.
Fast jag tror ju vad jag vill om det där med fest.
Vilka ska hitta dit mitt i ingenting? Mer än älgarna alltså.
Men Erik påstår att folk har lokalsinne i den här delen av världen. Lokal? tänker jag. Fast jag säger inget. Lokaler trodde jag var rum. Byggnader och sånt alltså.
Fast här i ute i spenaten kan man hitta lokaler med orkideer.
Fatta att jag någon gång då och då funderar lite över vad det är för sorts folk jag umgås med!

Men alltså...
innan midsommar ska vi gå med ryggsäckar fem gånger. .... att om det finns en gud skulle den guden kunnat lägga en liten kvartersbutik i närheten vad?
Och kanske struntat i att hitta på knotten och myggorna.
Typ.

söndag 20 juni 2010

Släprekord

- Du Ebba, om man har feber kan man inte gifta sig

- Det är nog bättre att vara frisk då, ja.

- för att jag ska vara brudnäbb sörru

- öh?

- När du och Erik gifter er med släp och allt.

- Tror du att vi ska göra det?

- Ska ni ju.

- Med släp och allt?

- Tretton meter ska det vara för att ha rekordet.

- Släprekord?

- Mm.

Man kan alltid bli bäst på något..... tydligen.


bild: arnolfini

fredag 18 juni 2010

regn

Man kan vara glad för mycket. Regn tillexempel.
Att ha en massa feber mitt i sommaren är inte roligt om solen skiner.
Fast för några somrar sedan fick jag en hemsk urinvägsinfektion samtidigt som det regnade precis hela tiden.
Det konstiga är, att man glömmer bort såntdär.
Och ligger och är glad för att det regnar fast jag borde veta, att folk som jag bryr mig om faktiskt fryser mitt i sommaren.photo-774737-774790.jpgFan.
Det finns sidor av svennelivet jag inte är speciellt stolt över.
Att man slutar bry sig.


Bild Paul Jackson

torsdag 17 juni 2010

spindel

Vaknade fuktig.
Inga dumma fantasier nu!!!!
Jag har trettinio grader och ser spindlar med mänskliga drag och elaka huggtänder.

Får nog blogga vidare när jag samlat mod och tagit fram en burk och ett pappersark och pillat ner spindeln och lagt på locket. För näe, jag dödar ingen spindel. Man vill väl inte att det ska regna hela sommaren heller!

Krya på mig!  Typ.

Bild Marilyn Manson

tisdag 15 juni 2010

Jamen jag ser ju ut som en livstidsfånge... I passet alltså.
Glosögd, fånigt stirrande in i en icke tidsbestämd fängelsehåla.  Ser jag verkligen ut sådär?
Stackars alla människor som måste glo på mig hela dagarna!
Själv slipper jag ju för det mesta.

Och nu börjar det gå upp för mig, att jag ska åka utrikes utan att ha dolda avsikter eller kondomer uppkörda i nivetvar. Att jag ska vara turist och titta på konst och åka gondol med någon jag tycker om att kyssa.
Bo på flottaste hotellet och äta godaste maten.

En annan gång ska jag berätta om en resa som inte var så romantisk och som närapå slutade i havets allra mörkaste grav.
I kväll ska jag traska över till min granne och titta på fotboll och smula ner hela soffan med popcorn. Och lyssna till ett helt livs samlade berättelser om gudvetvad och lite till.
Inte dumt alls!

måndag 14 juni 2010

Jo.... vi ska till Venedig alltså.

- och då måste du ta en massa sprutor för att vattnet smakar illa.
- tror du?
- jaha.
- Men vi ska bara till Italien och där tror jag inte vatten smakar illa.
- Ifall det är flyg. Och man måste gå på toa.
- Smakar vattnet illa då?
- Mm.

Man berättar för alla. Inklusive den där minsta som vet allt. Att man ska åka iväg och bli förlovad.
Och först blir hon stum. Tre sekunder typ.
Sen får man veta.

- och då köper man förlovningen på kyrkan.
- öh, va?
- om man är borta i mer än en vecka.
- hörrödu har du inte blandat ihop alltihop lite lätt nu?
- nej. det är du som har blandat ihop saker. Prinsessaker.
- hur menar du då?
- att först ska man pussas och sen kommer en fe och då blir man kär och då får man förlova sig.
- I kyrkan???
- Jaha.
- Och jag som trodde att man gifter sig i kyrkan. Om man vill.
- Som en prinsessa.
- men vi ska bara förlova oss.
- Då köper man alltihop på kyrkan. Man kan det.


Och vad säger man då?
att man inte kan köpa förlovningar?
Skulle inte tro det. För vissa somliga vet mer än de flesta kan räkna ut. Och hon har säkert rätt.
På något sätt.

Bild: Luigi Lanza

söndag 13 juni 2010

passarej

Att man ska till snuten och fixa pass alltså.
För att en viss groda fått för sig att somliga ska åka lite för långt.
för att inte ha pass alltså.

Så då så. Och fotot fixar dom på snuthäcken nuförtiden.

vart vi ska?

öh. nä, har ingen aning.
Ska jobba på det. När prinsen behagar spotta ut pärlan han har i munnen numera.
(fast en sak vet jag. för att vi har beställt dom tillsammans. ringarna alltså)

Så... jo, man ska till det förlovade landet vad det nu heter.
och växla
valuta?

lördag 12 juni 2010

svenne

Äh. Inte kan jag sova heller. Regnet smattrar på rutan och grodprinslåren jag trodde jag skulle få pilla på har försvunnit ut genom sovrumsdörren. Visst något väldigt viktigt på TV. En massa män som jagar en boll... typ.
Fast nu blir jag väl lynchad.

Plötsligt får jag en glimt av en sanning.
- jag tror jag håller på att bli en vanlig svenne.

Ja jävlar.


Bild: Ed Slack

hoppsan

Olikt mig att hoppa över en dag. Jag vet.


Blev lite full.


Ölen liksom sipprade ut genom öronen och sen var det sen middag och fira terminsslut.
Det var liksom lite nytt att fatta, att här sitter en Ebba och har fixat en massa poäng.


Den stackars välkyssta grodprinsen hade fullt upp med navigeringen när vi skulle hem.
Men jisses så himlakul jag haft!


Men... eftersom jag fortfarande är lite på örat och väldigt ledig...
så ska jag sova en skvätt nu. Med grodlår på ryggen.


Puss på er

torsdag 10 juni 2010

märklig pappa

Det kom in en lite lustig familj och skulle handla hämtmat idag. Jag brukar aldrig finnars utanför köket men just i dag fattades det folk så jag gjorde ett gästspel. (Och tänker inte göra om det, guuuud vad jag avskyr att behöva stå där och se trevlig ut och ta betalt och allt.
Men såhär var det.

Två små barn och en väldigt lång pappa.
Det ena barnet satt på pappans axlar och det andra på pappans fot.
Ja det är sant!!

Och så köpte pappan tre aluminiumformar med dagens.
Den ena gav han till huvudbarnet och den andra till fotbarnet och den tredje höll han själv i händerna.

Sen gick han ut precis som han gick in - i en groteskt hukande ställning för att få med sig både huvudet och fötterna...

Bild: Henri De Lotouse Lautrec

Så igår gapade jag över en märklig pippi
idag en märklig pappa

man kan ju undra vad det blir i morgon!

onsdag 9 juni 2010

väldigt konstig pippi

Undrar om det finns siamesiska tvillingar bland fåglar. Jag såg en idag. Ifall dom finns.
Annars hade jag väl någon sorts hallucination.
Jag tror dom kallas talgoxar dom där gula bollarna med svart streck på bröstet? 
I alla fall såg jag en sån som satt ihop med en annan gul boll med svart streck. Men den hade bara ett huvud och två vingar, i jämförelse med kroppen såg de märkligt små ut.
Den hoppade omkring med en massa andra gulingar med helt vanliga kroppar. Pickade frön och flaxade. Jo den kunde flyga. Faktiskt.
Men alltså.
Hur är det med de ornitologiska kunskaperna bland er som läser.
Finns sånt?

tisdag 8 juni 2010

Vuxna borde nog leka lite mer....


Om man har TV vet man en massa. (Om man har på den alltså)

Till exempel, att man kan få järnskrot i huvuet om man står intill ett tågspår när tåget rusar förbi.

Och att det är översvämning i centraleuropa.

Fast mest av allt får man veta, att kungliga bröllop är oerhört betydelsefulla.

Så till den grad, att det inte går en enda dag utan minst två olika timslånga program visas om det mesta man kan hitta på kring det där.

Det är faktiskt så, att man lätt kan få för sig, att vårt svenska kungahus skulle vara viktigare att bry sig om än till exempel oljekatastrofer och båtar som kapas i Gazaområdet.
(och jag kan inte höra om det området utan att tänka på stringtrosor,  och ja, jag vet att jag inte är riktigt som man ska... men alltså... gasaremsan...)

Men i alla fall... min sötaste prinsessunge har sammanfattat det där så att man fattar..

- man måste förstå, att vuxna aldrig leker och då behövs prinsessor sörru. På riktigt för annars tror dom inte pårom.

Och då hjälper det inte.


Så nu vet vi.












Bild: Edmund Dulac

måndag 7 juni 2010

sanning?

Vad är det som är sant.
Om någon låter bli att säga sånt som kan såra någon (med att säga vad man tycker om något) - är det att ljuga?
Jag tycker inte det.
Det där att vara ärlig betyder väl inte att alltid säga vad man tänker på ett egoistiskt sätt. Ärlighet handlar väl mer om att säga sånt som förmedlar det man faktiskt menar.

Så att, om jag förstår, att någon vill ha kontakt med mig och jag gärna skulle ha kontakt med den - då underlättar jag kontakten på alla sätt jag kan.
Utan att manipulera.

Det kanske är lögnen som manipulation som är värst.
Att lismande säga "oh vad du är fin" medan man avundsjukt tänker "dig ska jag vrida nacken av"
Att leende påstå, att "vad du är duktig" och egentligen mena "jag vet inte vad jag ska göra med dig som aldrig kan ha fel"

Vad skulle jag vilja höra istället då?
Jo. Jag skulle vilja att man vågade låta bli att säga "oh vad du är fin" innan man avslöjat sitt eget motiv.
Och att först försöka förstå varför man vill säga "vad du är duktig" innan man öppnar munnen.
Så att det man säger hänger ihop med det man känner.
Och då kanske man inser, att man kanske ska vara tyst och hålla sig i bakgrunden tills man tagit hand om sin egen känsla.

Och om någon glädjestrålande kommer och visar en dikt. Den första. Och den är skräp.... då är det ju inte innehållet i dikten som är intressant utan två andra saker. Den första - att någon kommer och vill visa det sköra första skrivna. Och det andra, att någon valt ut just mig för det här som är så stort.
Då är det sant och riktigt, tycker jag, att svara på det. Och glädjas åt att den här människan vågat skriva något. Och bli uppriktigt hedrad, glad och rätt överväldigad över att den personen litar på mig så mycket att jag får se.
Det är inte min sak, att tycka, kritisera, vara domare. Det är inte speciellt ärligt - bara dumt.

Men det skulle vara lika dumt och oärligt, att berömma formen, stavningen eller grammatiken. Det är med största sannolikhet inte det man visar upp, inte det man vill prata om.
Man vill dela en erfarenhet. Kanske fråga om det är OK att prata om det man skrivit i diktform. Eller visa att man litar på, vill vara kompis med...

Så det där med att vara råärlig handlar, för min del egentligen bara om att jag själv är råärlig mot mig själv. Försöker i alla fall. Att ta reda på mina motiv och mina känslor. Och försöka förstå vad andra vill. Och sedan välja. Ärligt välja.
Helst välja så att det blir bra. Så att man känner sig som en riktig människa.

En såndär man kan lita på. För att den vill väl och aldrig ljuger för att själv uppnå dolda mål.
och, jag vet



                                                           ... lite höga krav kanske...

lördag 5 juni 2010

social???


Mitt enda sätt att bevara förståndet har varit att vara råärlig. Helt enkelt säga hur det är. Inte försköna, inte komma med omskrivningar och inte dölja. Bajs är bajs och om något smakar skunk så gör det det.
Jag klarar inte av att hålla en miljon smålögner i omlopp. Orkar inte upprätthålla någon vacker fasad.
Och förstår mig inte på andras fasader heller.

Eller det där sociala spelet när man ska säga att något är skitfint fast man egentligen tycker att det är asfult.
När man ska säga en lögn för att inte såra.
Som om det skulle såra mindre att ljuga.

typ:
- vad ska vi göra i kväll?
- det spelar ingen roll, jag vill bara vara med dig
- oj vad skönt, då gör vi inget annat än gosar i soffan då!

jaha och så tror man att allt är frid och fröjd.

tills:

- jag drar ut ett tag.
- jaha.
- behöver lite frisk luft
- ok. jag kanske sover när du kommer tillbaka

Och så går det flera månader och år och ingen säger egentligen vad någon vill. För att den andra kanske vill något annat och skulle bli sårad av att vilja fel? Eller?

Eller det här att alla tiger.
Man har gjort bort sig och alla som sett det låter bli att kommentera.
Och låtsas som om inget hänt.

Eller:
Man har en konflikt. Den ena säger något.
- Jag står inte ut med att det är såhär. ....
den andra tar emot. Utan att svara.
och sedan är det som om inget hänt. Man nämner det aldrig igen.
Och låtsas som om konflikten aldrig funnits.


Jag fixar inte det.
Jag tycker såklart inte att man måste säga allt. Man måste få välja vad man ska säga. Men om man säger något om något så borde det vara det man menar. Och inte något man inte menar.
För hur ska man veta vad folk menar om dom inte säger det?



Bild HoHouse

fredag 4 juni 2010

Andra bullar

Ok. Jag skriver fort. Men nu är det en vecka kvar till inlämning. Skriver så tangenterna glöder gör jag ju inte. Nä. Jag hackar lök. Pratar med Erik fem timmar. Håller på med strul i tvättstugan en helkväll. Träffar barn och umgås med grannar.
När skriver jag då?
Öh. Ja. Jag bloggar.... typ.
Men liksom. Det är en vecka kvar.
Typ.
Luften gick liksom ur mig förra veckan när jag var och pratade med den där som heter handledare. Som kom och var lika handledig som jag.
Alltså, jag trodde vi skulle titta lite kritiskt på mina teorier och att jag skulle få lite motstånd och lite jävlaranamma. Nähä. Det var inte så det var menat. Inte.
Man ska se lite artigt på varandra och prata om. Hajar fortfarande inte om vad.
Och sen ska man gapande lyssna till en berättelse om hur svårt det är att skriva uppsats.
Och gå hem.
Gjorde en gammal gatflicka det?
Öh.
Nä. Alltså jag hade ungefär femton färdiga frågor.  Lite om rena praktikaliteter. Och en del om frågeställningen. Och massor om litteraturens motstridigheter som är skitkul att lattja med.
Men nähä.

OK. en liten skituppsats som inbringar poäng för tio veckor är väl inget att bråka om. Men jag åkte liksom till senapsstaden framochtillbaka för att få lite inspiration.
Det blev bara transpiration.
expropriation.... typ.

Men nu ska det bli andra bullar.
Står i degen idag. Nä, men alltså jag bakar. Har lunch nu. Listig tid att ha lunch.
Man hinner precis klämma ett par mackor och blogga.
Så idag blir det deg.
och andra bullar.

Bild: Jimmy Baker

torsdag 3 juni 2010

pulver

Huvudet igen.

..... Det här huvudet som spricker av sånt som man inte kan säga och inte skriva och inte tänka.

När man inte kan sluta älska människor. Dom där som håller på med det där livet jag lämnat.

Som tycker att när solen skiner ska man sitta ute på en strand och skjuta pulver och dricka öl.
Och jag som sitter och skriver uppsats kan inte skjuta pulver på en strand.

Ingen annan stans heller.
Inte ens när hela hjärtat skriker efter att få skrika över hela parkeringsplatsen att det är så jävla härligt att det är sommar.

Fan också.
Att jag skulle gå och bli skötsam.


Bild: Jerry Fresia

tisdag 1 juni 2010

Systembolaget

- Ja det är Ebba
- Är det Ebba jag talar med?
- Jorå
- Hej jag heter Gunilla.
- jaha
- och jag har en viktig fråga till dig
- öh
- Vilket bolag ringer du med idag?
- systembolaget....
- /tystnad/
- typ
- Hmgrr. Jaha, jag har ett erbjudande här som du kanske är intresserad av.
- öh.
- Hur upplever du ditt nuvarande abonnemang?
- Nja, jag skulle gärna se lite längre vibrationer.
- /tystnad/

Ja och så fick jag ju veta, att det var ett telefonbolag som ville att jag skulle byta från telia till deras bolag för att det skulle vara så mycket billigare.
Och det kanske det är.
Sa jag.
- men. alltså hur billigt det än är så vill man ju kunna ringa också.
så det sa jag också.
Fast sen fattade jag, att de där stackars människorna som sitter och ringer faktiskt inte vet vilka de ringer till. Alltså, dom har ingen aning om ifall jag sitter i Korpilombolo eller centrala Göteborg. Dom ska bara säga det dom har lärt sig på kursen. Och sälja oavsett om varan fungerar eller inte.

Nä, jag bytte inte telefonbolag.
jag bor ju liksom i norrland nuförtiden.
och här fungerar bara telia.
.... och systembolaget. Typ.

Bild: John Osgod