söndag 22 augusti 2010

det var min dag det

Det är så roligt.
Ut på stan och titta bara.... man ser alltmöjligt galet.
En herre i hatt som tittar på klockan en gång var trettionde sekund ungefär medan han småvisslande cirkulerar utanför en icabutik.
Och såsmåningom kommer det ut en dam iförd dräkt och joggingskor.... med famnen full av långfrallor- sånadär skivade halvmeterlånga. Hon kastar dem på honom och utbrister:
- framåt marsch
och han går! Två steg före med henne efter som någon sorts slavdrivare - hon har en handväska som hon tar upp ett paket cigg ur och börjar röka helt hysteriskt.
Man kan ju undra vad alla frallorna skulle vara till.
Tvätta väggar inomhus kanske?

Och så den där mamman med tre småttingar och en hund och något obeskrivligt lurv som hängde i ett snöre efter barnvagnen. Som alltså alla tre ungarna hade stuvats in i. En vanlig sittvagn.... typ gammal.
Jorå.
Det där lurvet var kanske också en hund. Fast med fantasihjärta och annan sorts nos.
i alla fall ropade en av småttingarna att dom måste vänta på putten. Som nog var den där lurvsaken....
Sött.



Sen kom de två unga upplagorna av bill och bull. Likadana kläder, likadana ipods, likadana hår, likadana skor, samma sorts tugg, lika alltihop liksom.
Fast efter ett tag fattade jag att det fanns en olikhet. En rätt viktig.
... eller... nä, efter ännu en stund begrep jag, att jag fattade att jag har en massa fördomar.
Två unga personer som kysser varandra offentligt behöver inte vara av olika kön.
Och bara för att dom ser ut som Bill och Bull måste dom inte ens vara av det kön som kallas manligt.
Nähädå.
Man kan heta Bill och vara tjej.
och pussa en Bull som också är tjej.

Jorå.
Sen var det bara att traska hem och... upptäcka, att dörrlåset behöver en nyckel som vissa somliga nyss ringmärkta tappat någonstans mitt i gloendet på småstandens medborgare.
... och gissa vad?!
Jag gick tillbaka till de där pussgurkorna och frågade om dom sett någon nyckel. Med en jättestor mässingsbricka som det står en sjua på. För att den hörde till en hotellnyckel en gång. Fast hotellet gick i konkurs och ja.... men det hör inte hit.
De där två som inte hette Bill och Bull fiskade i alla fall fram den där nyckeln ur en bakficka och sa att det var så lite så. Fast jag tänker i alla fall bjuda på lunch i morgon på restaurangen.

Så.
Det var min dag det.

typ.


.....

1 kommentar:

Mångmamma sa...

Gillar din dag! Typ...