Man sitter i en vedeldad bastu tillsammans med den man älskar och ser ut över en sjö som är helt täckt av smält snö. Som det snöar mer på. Så vatten och is och snö blandas till en osannolik tavla av döende vinter.Korpen väntar med middagsingredienser. För i korpnästet får man ta det som finns i frysar och skafferismattar och fixa sin egen middag. Korpar är såna. Dom lagar ingen mat och lever på luft. Och kanske manna som kommer ner från himlen.
Sen går man genom snön nästan naken, bara en handduk virad kring magerbenen. Det är en bit att gå. Uppför. Uppför och ännu mer uppför. Duschen är varm och tårarna rinner osedda.
Kinderna bränner rödheta och utanför står mannen och frågar om han får komma in och dela vatten. Han får det och tårarna får sällskap. Varmfingrad och öm låter han kärlek rinna in mellan ögon och ögon. Mellan känsla och hud.
Handdukarna ordnar sig mot oss när vi duschat färdigt. Och kakelugnsbrasan lockar oss ut ur ångvärmen.
Älgfärsen har tinat och löken skalats. Morötter och buljongtärningar väntar och kryddpepparkornen radar upp sig.
- Ska vi ta ris eller pasta?
- finns det ingen...
- stopp nej. Det finns ingen. P. är ett tabuord i ett korpnäste. Den sortens knölar anses giftiga för fjäderben. Skalen kan snärja en näbb och innanmätet krossa ett fågelhjärta.
Leende ögon och skarpvässad penna. En korpbön innan maten och man tror inte sina ögon när påskljusen tänds.
Där ligger äggen lindade i nybakat bröd. Smöret som rosor på var sitt fat. Ett till mig och ett till Erik.
Och vinet.
Så delar vi brödet och korpen säger att allt bröd är av kärlek.
sen häller hon upp vinet och menar, att varje druva är pressad ur lidelse
Och mina tårar rinner för att ljuset brinner och allt bara är nu. Inget då och inget sen. Bara nu.
- Glad påsk Ebba
säger magerkorpen och värmer mig med ögonen.
Och det är det.
Glad påsk. Medan tårarna rinner.
Bilder: Elisabet Stasey-Hurley och Georg Frederic Watts
8 kommentarer:
Ja, korpbön, krax krax! 0:o)
Mina tolkningar av fransk poesi.
- Peter Ingestad, Solna
Du är verkligen mångsidig. Vilken passion och känsla du kan förmedla. Lagen är förnuft befriad från lidelse...sa Aristoteles en gång i tiden:-). Ha det underbart och njut av kärleken. Kram Anne
Underbara korpvärme! Jag känner igen varje knaster från de där vedträna som ligger i kaminen. Och genom dina ord så sprakar de hela vägen in i mitt hjärta.
Oj, vad saknaden tog tag i mig nu.
Anne... kikar du på legally blond? Kul komedi!
Comvidare - den sortens dunvärme är speciell. Och bastun är fantastisk.
Det finns verkligen människor som man unnar varandra. Och hälsa Korpen att hennes syster och svåger verkar att bygga bo på ett nytt ställe uppe på Grindstensberget - jag hälsar från henne var gång våra vägar korsas.
Hälsar papillon som också bastat och är ren och röd och fin.
Haha, du med antar jag...
Oj, Papillon - korpen undrar så vad det är för syster du hittat.... och hälsar så mycket.
Anne - nja, vi såg en liten stund och kom på att vi sett den en massa gånger. Så nu skriver vi poesi i stället. Och bloggar och har skönt.
Jag har för enkelhetens skull bestämt mig för att alla korpar jag träffar är mer eller mindre syskon till korpfjäder - nu är det så att hon i åtskilliga år haft en syster med make boende på Grindstensbergets norra del, vid Bleckamyran. Nu är där avverkat lite för mycket för deras smak varför paret har flyttat till södra delen av berget, lite mer centralt och ändå ogenerat läge - det är bara Kristofers köttdjur och får som går där, också jag förstås,när jag letar efter fågelbon om våren och blodriskor på hösten.
Papillon
Skicka en kommentar