lördag 10 april 2010

Samvete?


En av alla som inte lever längre fick veta att han hade AIDS långt innan det fanns bromsmediciner. Han och jag delade sprutor och säng ett tag.
Nej jag visste inget.
Och ja, jag blev jävligt förbannad och skitskraj när jag fick veta.
Gick jag och testade mig?
Nej.

Hade jag oskyddat sex
jajamensan

och sprutorna?
Delade jag sällan men om någon saknade
jo.

Och nej jag blev inte smittad och har inte smittat

Men fyfan.
Om jag haft bara lite otur hade jag kunnat vara skyldig till mord.
hm.
Om jag ska vara ärlig har jag kanske passerat den gränsen. Jag har distribuerat grejjer som kan ha lett till någon människas död. När blir en människa ansvarig för en annan människas liv?

Och .... kan man någonsin bli fri?

BIld: Coole Cats

2 kommentarer:

Gråa musen sa...

Mord är det ju så vitt jag vet i lagens mening inte tal om föräns man uppsåtligt dödat någon. Alltså att själva tanken med handlingen är att döda någon. Och fri från handlingar är man väl om man inte är dömd. Det svåraste är nog att kasta av sig sitt eget ok av fördömmande när man gjort något som man sen kommer fram till är orätt. Men jag tror ingen är utan ryggsäck. Det svåra är nog att lära sig att bära sin ryggsäck rätt. Att lära sig av sin ryggsäck och låta bli att få skavsår eller bestående ärr av den. Jag tycker man ska bära sin ryggsäck med stolthet. Inget blir bättre av att älta alla misstag man gjort. Då tar de ju ännu mer av ens tid och av ens liv. Gå på. Det tror jag är grejen. Och att försöka lära sig längst med vägen.

Den hemska tvillingen sa...

Nej, man blir aldrig någonsin fri, man har ansvar, för sig själv och för andra. Men man har inte ansvar för det man inte visste. Och om man visste men ändå gjorde får man vara tacksam för att skadan inte blev värre, att man inte smittat och så får man lära sig av sina misstag och göra bättre när man har förmågan att kunna det.