söndag 25 april 2010

Det där med att vara morsa och ha PMS... typ.

Det är det här med att gå igenom världens pärs och samtidigt vara morsa. Hur gör ni? Snyter ungar och har PMS... ok. Men kvittrar om godishalsband medan livet liksom gör volter?
Som i går kväll när jag och gluggungen hade kvällsprat.
Observera, per telefon. Jag behöver inte ens fixa anletsdragen så de ser tryggt mammiga ut.
Ja alltså...

-du Ebba.... dom där halsbanden.
-mmhm.
-man kan äta upp dom
-inte bra att äta halsband sörru
-men man kan det.
-jahaaaa
-fast dom är inte sockerfria så då får man tandtroll som har halsband.
- öh.
-fast det är bara på lördagar.
-som tandtroll har smycken?
-nä
-men gud vad jag är trött efter resan. Är inte du trött?
-nä.
-har du borstat tänderna?
-men Ebba....
-jaja. *gäspar*

Ja så där håller det på. Och jag lyssnar inte på mer än ett ord i varje mening. Tills gluggungen säger något heltokigt.

- Stolar är levande. Dom har ben. Och bord.
- va?
- Men du har tappat benen för du är dötråkig.

.... Vad säger man?

Att man är i en väldigt jobbig process för att livet har varit åt helvete och inte är det bättre när man fattar att det aldrig kan sluta ha varit ett helvete. Även om man gör allt rätt från och med idag. Så blir det gamla aldrig nytt.
Kan man inte säga. Till en unge som har gluggar framtill. Visserligen snart helt utfyllda med den sortens tänder man bara ser i reklamen. Men ändå...

så jag säger förlåt och frågar om hon ångrar saker ibland.
-såklart
säger hon som om det är vad hon sysslar med varenda dag.
- Mm. du vet. jag håller på att ångra grejjer.
- att du var knarkare och så.
- hm. Mm. hm.
- Jaha. Jag ångrade att jag åt upp hela halsbandet och då kom tandtrollen och hade fest.
- Men du borstade tänderna va?
- Nä för jag glömde.

Sen sa vi inte så mycket mer än såntdär vanligt pussande och nattande. Och slutade med att påminna om tandborsten. För att tandtroll bara ska ha fest en gång i veckan.

Bilder: Bob Flynn, Napon Terell Gates

1 kommentar:

B sa...

Nu har jag varit utan din blogg i en vecka och läst ikapp. Du får mig att häpna, gråta, förtvivla och känna hopp i en salig blandning.

Jag har skrivit det förr men här kommer det igen; Tack för att du skriver! Tack för att du berör! Och lycka till med livet!