måndag 12 april 2010

Barn som får barn


Åsså pratar jag med min äldsta tjej som inte vill att jag ska skriva om henne på bloggen. Utom när hon säger, att nu måste jag.

- Du bara måste.
- OK.
Säger jag och försöker höra vad det är hon säger.

- På min skola har dom slutat bry sig.
- vaddå?
- Du vet den där tjejjen som blev våldtagen och fick flytta.
- Ja det vet jag lite om ja.
- Det är en tjej på våran skola som är med barn för att en kille . Ja. Du vet. Och hon säger att hon inte ville men nu har det gått för länge och då kan man inte göra abort.
- Menar du att han våldtog henne och så blev hon med barn?
- Typ.
- Har han åkt fast då?
- Nej men dom var ihop. Och då fick hon skylla sig själv. Och nu är det synd om honom för att han ska bli pappa mot sin vilja och alla säger att hon lät bli att göra abort för att hon ville ha honom.

- OK. Och då menar du att skolan slutat bry sig? Hurdå?
- Dom skiter i att hon missar typ hela högstadiet.'
- Hurdå menar du?
- Hon kommer inte till skolan för att hon mår så dåligt och ingen bryr sig. Hon är ju med barn och då tänker dom väl att hon är sjuk. Fast hon inte är det alltså. Du måste skriva om sånt i din blogg.

Jaha.
Då skriver jag om det där att vara tjej och med barn och helt jävla övergiven.
Att man får veta, att om man gett sig in i leken då får man skylla sig själv och dessutom har man satt killen på pottkanten. Stackarn som ska bli underhållsskyldig i arton år framåt. Minst. Man har förstört hela hans liv.
Ja jävlar.

Sånt vet jag en del om.
fast numera vet jag en del om att vara en morsa som fattar en del.
Och sånthär fattar jag att man inte ska utsätta barn för.
På vem vilar ansvaret för att fjortisar blir med barn?
Rätt.
På oss som är vuxna och vet bättre.
På vem vilar ansvaret för fjortisars babysar?
Rätt
På oss som är vuxna och kan ta ansvar. Även om både finniga mammor och fjuniga pappor såsmåningom växer in i det där ansvaret.
Såsmåningom.

Så är det med det.

bild: amanda van scoyoc

3 kommentarer:

Viveka sa...

Dina ungar är fantastiska. Så kloka och tänker så mycket. Själv är du ännu mer fantastisk, som inte bara kan lyssna och HÖRA dem utan också återge och tolka deras tankar här så att vi andra kan lära oss något av dem.

Jag tror att du inte bara är "en morsa som numera vet en del om att vara en morsa som fattar". Du är ju en morsa som bryr sig om vad hon hör, så att tänkarna själva får ytterligare en bekräftelse på att vad de tänker faktiskt betyder något. Att DE betyder något. En sådan morsa önskar jag att alla barn hade.

Du berör. Du väcker tankar och känslor. Det gör dina barn också. Tack för att du finns och för att du bloggar!

Ebba G sa...

Ja dom är fantastiska mina ungar. Och dom två yngsta har fantastiska familjehem med vuxna som har funnits där för dem hela tiden. Älskat och älskar. Det är jag väldigt glad för.
Jag har inte alls funnits för dem, förrän nu det senaste året. Har liksom missat det mesta... så det är rätt fantastiskt att jag får vara med, får lära känna dem och ... ja alltså får tre härliga ungar som redan blivit personer med störtskönt innehåll!
Men... största förtjänsten för det ligger hos familjehemsfolket som älskar mina ungar som sina egna. Det gillar jag.
Och så blir jag såklart genomvarm när du skriver om mina ungar sådär fint!
Kram!

Mib sa...

Det var verkligen bra skrivet! Tänkvärt till tusen!