Nej tro mig inte
när stjärnorna skriker att horjäveln dött bakom murarna
tro mig inte
när splittret av tårar förblindar de döva och fäller en kroppslös till marken
Säg bara tystnad och stanna i mörkret
för livet är bortom
och jag bara faller
Snälla tro mig inte
när hatet förblindar mitt ansikte
och orden hatar att älska det snövita fallet ur vintergatan
snövitt som pulver att dö
att falla som stål mot marken
En annan dag ska jag tala där gåtor har glömt att bli sagda
idag ska jag bo bakom murar
och fråga om hållfasta armar
Idag suger själen det själen har dött i förtvivlan
och gathorans skugga förbannar ett liv
som rest sig ur stenar och fallit
11 kommentarer:
Jag hör, jag anar och jag håller om hur det än snöar, faller eller rasar - och låt inga jävla skuggor förbanna ditt liv
Papillon
Du gumman, hur är det? Håll ut och håll ihop.
Kramar.
Kan det behövas en kram tro?
KRAM!
Du har gått en lång väg hit.
Du kommer att gå ännu längre.
Vi lyssnar, läser och berörs.
Stå på dig.
EBBA!
DET FINNS BARA EN EBBA OCH HON HAR VÄRLDENS STÖRSTA FANCLUB! HÅLL UT HJÄRTAT DU HAR KLARAT SÅ MYCKET REDAN! VÄGEN ÄR FORTFARANDE TUNG MEN SNART BLIR DET BARA BÄTTRE O BÄTTRE KÄMPA EMOT HÖR DU DET EBBA KÄMPA EMOT!!!
MILJONER KRAMAR TILL DEJ FRÅN TINA
Ikväll är det nog jag som ska med Gud om hur du har det. Kram
*Kramar om *
Kämpa på Ebba, du klarar det.
Vi är många som är med dig och tror på dig! Du vet vilken väg du vill gå och den kommer du att gå!
Men ibland blir det ett steg bakåt, men det är inget som hindrar att man sedan fortsätter framåt! Som jag sa en gång "förbi, igenom och fram" ! Stor kram till dig.
Tack alla för att ni finns.
Det är svårt att fatta, att det finns folk jag inte ens känner, som bryr sig om. Så det känns genom hela cyberrymden.
Jag ska ta mig igenom det här.
På något sätt.
/Ebba
Ja Ebba, det ska du. För vet du - du har inget annat val! Ok, visst kan du välja olika alternativ, men det finns bara ett som gäller nu, right?
Orka! Kämpa! En dag i taget, eller om det känns mycket, en timme i taget. Go, go, go!
I övrigt vill jag tacka dig för att du öppnar mina ögon och ökar min förståelse i största allmänhet. Gillar din blogg mycket! Kram!
Fina du. Så svårt du har det nu. Men försök. Försök att känna våra armar. Allas våra varmstarka armar. De finns här, VI finns här. För dig. Oavsett.
Skicka en kommentar