Min grabb, han som inte pratar med biomorsan om inte behandlingshemmet tvingar honom, ringde igår. Utan förvarning och utan att behandlingshemmet först hört av sig. Dom gör det när han ska ringa. Annars alltså. Inte i går.
Och det var kris.
Han gormade och svor och jag var mest förvirrad och sedan pratade vi och var lite tysta och så...
- om du bryr dig ska du bara ta mig härifrån.
- har det med bryr sig att göra?
- annars vet jag att du skiter i mig
- vet du ju inte
- fan jävla ....
... Ja och så började vi om dårå, och gormade och svor och jag var mest tyst och tårcisternen fylldes på rätt fort och började läcka och ja....
Sen sa jag att jag tänkte blogga om det här.
- Att vaddå?
- skriva på nätet.
- om det här?
- japp
Vem tror att han blev entusiastisk och positiv och tyckte det var en hit att ligga på nätet och fläka sig?
Nä just det, det tyckte han inte.
Men han frågade ju efter adressen. Och jag lovade att inte skriva en rad förrän han läst övriga skriverier och då fick jag ju erkänna att jag redan skrivit om honom. Utan namn såklart. Och ingen vet vem jag är heller. Faktiskt inte. Mer än hans syrror. Jo förresten, B. som äger restaurangen och E. min granne. Dom vet. Och korpen på berget. Och... ja alltså grodan som blev en prins. Men... ja förlåt alltså.
Sen la vi på.
Och nu skriver jag... 
intelligenta läsare får dra sina egna slutsatser och min stora kille är en pussgurka.
Bara så ni vet.
En besk en, men ändå, en riktig gurka.
5 kommentarer:
en ättiksgurka då med andra ord :)
Kanske lite mer åt det salta hållet...
Här är jag för att snappa upp tankar och erfarenheter som inte är mina. Alla personer du skriver om har ingen som helst betydelse vilka de är. Du har skapat en berättelse kring dem som jag (vi!) älskar att följa. Saltgurkan har egentligen ingen mänsklig gestalt, men jag älskar att läsa om hans kamp också (eller snarare er kamp). Han ska inte vara orolig. Han har mina sympatier och du behandlar information om honom på ett varsamt sätt.
Och Saltgurkan, börjar du blogga så tipsa gärna om adressen. Dina erfarenher är säkert också lika fänglsande.
Hej grabben!
Läste att du skulle läsa mammas blogg och jag vill gärna kommentera det jag läste att du sagt, att du ville, att du krävde.
Jag tycker mamma visar att hon bryr sig om dig så gott hon kan för stunden. JAG fattar att du inte vill vara kvar där du är,det gör ont att rannsaka sig själv, jag har gjort samma sak själv. Men alternativet att dra därifrån är inte det du egentligen vill, det tror inte jag. Jag TROR nu hela tiden, för jag vet ju inte egentligen. Men jag tror du saknar din mamma med all rätt, men hon kan inte "fixa" dig tyvärr, det måste du göra själv. Så mitt råd är att du håller dig kvar i det här oavsett vad som händer för det är bättre än alla andra alternativ...
Didn´t I tell you???
Saltgurkan...du sitter kanske där och fnyser åt oss nu...gör gärna det, det kan jag bjussa på. Men du, vi vill att det ska gå bra för dig och det gör det kanske inte så lätt om du sticker från det där hemmet. Jag tror på dig men vet att mindre skit än den du har inom dig kan knäcka en människa så låt folk omkring dig hjälpa dig att bli ren.
Kram även om du inte vill ha nån av en gammal kärring!
Skicka en kommentar