torsdag 28 januari 2010

Markattan manar och Ebba predikar....

Det finns blogkollegor som tar tag i viktiga saker. http://markattans.blogspot.com
i alla fall om man vill ha lite kött på benen när man tänker kring hur det kommer sig att ett nazistiskt parti kan få över fyra procent i sifomätningar. Gång på gång.

Markattan går till angrepp på ett bra sätt - utan att generalisera, utan att förfalla till hatiska utfall. Bara genom att vara konsekvent i sitt sätt att peka på sådant som vid närmare eftertanke tycks vara ren och skär galenskap, sådan som tangerar till ondska.

Jag tror det är nödvändigt med markattor som pekar på sånt, så att vi inte till äventyrs börjar styras av känslomässiga argument och försvar. - då blir det bara krig, och det vill vi inte.

Så läs, begrunda och vila i klokheten!



Extra viktigt känns det för mig efter gårdagens sköna middag.

Min goa vän är ju en sån som rashygieniska smånassar gärna skulle vilja utrota. Kanske inte genom att strypa dem i förlossningssalen. Men helt säkert genom att hitta dem medan de ännu simmar i fostervattnet.

Jag ryser vid tanken, men inser, att det är ju redan en verklighet.

Nä, jag dömer inte blivande föräldrar som känner att de inte skulle orka ha ett utvecklingsstört eller skadat barn. Jag förstår att man kan välja att låta bli. Och kanske skulle jag själv låta bli.

Men jag funderar verkligen en massa omkring vad det är vi går miste om när vi försöker skapa ett samhälle fyllt av supermänniskor.
...om det är det vi gör...

Vid närmare eftertanke är det väl just det vi inte gör.
För när man ser efter, så upptäcker man ju, att vi har bestämt, att människor varken får vara "för litet" eller "för mycket" av något.
Svaghet, oförmåga till arbete, funktionshinder... det är ju sånt som direkt kvalificerar till utanförskap och fattigdom.

Men ta motsatsen - hög intelligens, mycket stor kapacitet, styrka... inte premieras väl det i våra samhällssystem? Jo kanske om man kan springa väldigt fort eller spelar fotboll som en liten prins. Då kan man välja skola som stödjer det man är bra på.

Men om man är ett mattegeni eller en person som kan fokusera och fördjupa sig i något timvis, men som splittras av det småttiga... Eller om man vet mer än lagom....om man kan analysera situationer och avslöja smutsiga system redan som tolvåring...Om man bottnar i ett religiöst eller filosofiskt system som fått personligheten att mogna?

Vem premierar sånt?

Nej just det. Det är inte så självklart att någon med en massa kapacitet blir något annat än en utstött fattiglapp, om de inte upptäcks av någon som behöver ett snille för att tjäna ett specifikt syfte - och det syftet är i princip alltid makt. Och makt handlar nästan alltid om pengar.

Men intelligenta människor med egenskaper som innebär att samhällssystem avslöjas och korruptionen får stå med naken bakdel... nä, det vill vi inte ha. Så...
Det de människor som har makten vill - är inte att låta folket vara ett fritt lyckligt folk, nej, makt kräver underkastelse. Och när makten blir rädd använder makten en massa system för att kontrollera sina underlydande. Man registrerar, tar reda på vad folk tycker, vad de köper, vad de skriver, vad de använder sina pengar till.... (kolla, ni får snart brev från banken där ni måste tala om varifrån era pengar kommer och vad ni tänker använda dem till)

Och om vi inte ser upp har vi snart ett skolsystem som ser till att skapa människor som tänker "rätt" i rädsla att annars inte komma in på utbildningar som kan leda till ett jobb där man åtminstone får ihop brödfödan för dagen.
Öh, vaddå, är vi redan där?
...nä jag ville inte skriva det själv, men säger ni det så...

...

Så alltså, det gäller att tänka, värdera och stanna i sig själv.
För att annars kanske min middag med världens härligaste kille i en rätt snar framtid måste ske i det fördolda.

Förresten, en sak som hände i går....
Hon som sålde biljetter i biokassan hade inget att säga om att jag och Erik köpte våra biljetter. Men när våra vänner med lite udda utseende skulle köpa sina, då frågade hon mig om dom verkligen skulle gå på den filmen för den var kanske lite svår.

Pust.

Jamen inte kunde jag svara på det. Fattarniväl.
Så jag blängde på damen i luckan och frågade hur det kom sig att hon frågade mig om det.
Varpå rodnadens skam föll över den stackars lucktantens ansikte. Och hon blev genast förlåten. Av allihopa. Och Blomsterkungen log över hela ansiktet och sa
- jag kan förklara filmen för dig efteråt.

Fast efteråt hade hon gått hem. Så han fick aldrig tillfälle att berätta intrigen och förklara själva meningen med filmen.

- men hon är ju bara en som säljer biljetter så hon kanske inte skulle fatta ändå
sa Blomsterkungen lite sorgset.
Jajamensan.
Fast jo, jag tror kanske att lucktanter också kan ha utbyte av biofilmer.

Faktiskt.




(bild: Toni Carmine Salermo)

7 kommentarer:

Cicki sa...

Om fosterdiagnostik, urskiljning, om vad som är normalt och inte normalt skulle jag kunna skriva spaltmetrar om. Men det ska jag inte göra här. Jag gör det ibland i min egen blogg. Den som följer mig vet att jag har ett funktionshindrat barn. Det är inte en utvecklingsstörning utan en lindrig CP-skada och en mycket svår Damp. Han är idag 33 år. Åren med honom har varit mycket jobbiga. Inte så att han var det mest jobbiga utan det var samhällets attityd, kampen för att han ska ha samma rättigheter (och skyldigheter) som hans fullt friska lillasyster. Jag har fått höra från rektorer att han kostar samhället en massa pengar. Jag har stött på andra föräldrar som tyckt han varit gräsligt ouppfostrad och hemsk. Jag har gråtit många tårar för hans skull. Om jag älskar honom. Ja, till det oändliga. Både han och hans syster ger mening åt mitt liv. Han har lärt mig att se det viktiga i livet. De små sakerna och tillfällena som man kanske inte annars skulle se och uppskatta. Tack vare honom har jag varit tvungen att lära mig och älska saker som jag kanske inte skulle gjort annars. Jag har fått vänner som jag förmodligen inte mött om det inte varit för min son. Jag har fått se hans vänner hur de ständigt tagit hand om och hjälpt honom när han behövt hjälp. Inte för att de tyckt synd om honom utan för att de visste att han skulle hjälpa dem om de behövde hjälp. Om jag finge välja så vill jag absolut inte leva om mitt liv. Det jag kan önska är att livet hade varit snällare mot honom. Men välja bort honom, aldrig i livet!

Jag älskar din blomsterkonung och hur respektfullt du berättar om honom. Han verkar vara en mycket klok person som ser på sin omvärld med kärlek. Tänk om alla kunde vara sådana.

Jag ska förklara hur man länkar om jag får en mailadress. Du kan maila mig på cickidesign@gmail.com

Mångmamma sa...

http://hemsktmycketbarn.blogspot.com/2009/11/mangmamma-tycker-till.html
Så här tyckte jag till i mitten av november ang fosterdiagnostik.

Tack vare en läsarkommentar, blev det en uppföljning dagen efter där jag snabböversatte delar av en tysk text som jag fått mig länkad.

Vad det gäller resurser för "svagpresterande" elever kontra motsatsen bör jag nog hålla klaffen.
Eller skriva ett långt inlägg i frågan själv.

Vad trevlig er kväll lät!

Anonym sa...

Hmm var det meningen att du skulle länka till sexleksaker??

Markattan sa...

Åhh vad fint och bra du skriver, om det det handlar om, slutligen och sist. Tack för att du tog upp tråden och spann vidare. För det du beskriver är konsekvenserna av att rösta utan eftertanke, eller att avstå från att rösta alls.

Markattan

Anonym sa...

- Den där länken öppnar dörren till en väldigt udda blogg.

"Beställ sexspel hos XXXX
XXXX hjälper människor till mer lust & glädje i samlivet. Här kan ni osv osv...

Är du sponsrad ;)

XXX sa...

Ebba, i hastigheten har du skrivit .se istället för .com i länken till Markattan. Synd på så rara ärter ju :-)

Men i övrigt var det inga fel :-)

Ebba G sa...

Åh, tack för informationen om länken - jag kopierade adressen - men tydligen blev det fel ändå! Jag har ändrat, misstänkte något ondsint... men i alla fall...
Nu ska jag försöka fixa till det där...
Och lite festligt är det ju med en före detta gathora som länkar till en sexleksaksida. Fast nä, det är vekrligen inte min bag.
Puss på er allihopa och förlåt!