Den här bilden av de torkade eternellerna - tror jag det är, är väl inte så ful? Eller?Nä, den känns skir, lite tråkig i färgerna kanske?
Man kan tänka sig, att det är en lite uttråkad och rätt begåvad i en högstadieklass som hållit penseln.
Med ännu några fördomar inlagda i betraktarögat kan man nog säga, att det antagligen är en flicka eller ung kvinna som målat.
Men gissa vad....
jo alltså.
Man måste förstå, att det en människa drömmer om kan dofta som torkade blommor samtidigt som verkligheten stinker förruttnelse och krutrök.
I själva verket kan en människa predika kärlek och jämlikhet, ropa vackra ord om barns framtid och mänsklighetens räddning samtidigt som han eller hon begår djävulska övergrepp på de allra svagaste, dem som munnen vill rädda.
Det gäller polischefer lika mycket som politiker och präster och advokater. Vanliga butiksbiträden lika mycket som de där människorna vi kallar mäktiga.
Just den här blomman är drömd av en av de mer kända.
Gissa vem!
5 kommentarer:
Hitler?
Fast han predikade ju inte kärlek och jämlikhet direkt....
Blir ju jättenyfiken. Är det han polischefen kanske?
Eller kanske nån president från USA?
Krustjeva - hej! Nä, Hitler var ingen hippie direkt - men om man läser hans tal, och liksom låter bli att höra vad han sedan gjorde, kan man lätt få för sig, att det där är en hyvens kille!
Vilket han ju sedan visade att han inte var, i alla fall inte i det han gjorde.
Mib - jag vet inte om polischefen sitter och målar på sitt rum. Det jag vet är, att jag en gång i världen fick betalt av någon som var rätt lik en polischef.... typ.
Ingen aning om vem som drömt just denna blomma. Men jag kan tycka att den är ganska vacker. Påminner om ålderdom på något sätt. Lite rynkig, lite sliten men om man tittar noga så finns det vackra färger även på någon/något som slokar lite.
"Djupt i det röda mörkret
fick livet dubbel form
Där kuttrar det en duva
Där väser det en orm"
ur Inger Hagerups "To Tunger", i Fred Åkerströms översättning.
Godhet och ondska trängs i människan och ibland tar sig detta groteska uttryck - inte minst när sadistiska sexuella impulser bryter genom alla föreställningar om hurdan man egentligen är, när driften att härska, plåga och förnedra blir oemotståndlig. Och på något vis verkar denna bisarra drift att stegras av allt det goda varom munnen talar...
Jag kan inte längre höra en moralpredikande förkunnare eller en etikskummande psykolog utan att fundera på hur många konfirmander eller hjälpsökande vederbörande har utnyttjat för att bekräfta sin makt och lätta på sin ångest.
"Man måste förstå, att det en människa drömmer om kan dofta som torkade blommor samtidigt som verkligheten stinker förruttnelse och krutrök."
Mycket bättre kan inte splittringen i duva och orm beskrivas..........
tycker papillon
Skicka en kommentar