Så det snurrar i huvudet av allt en människa skulle kunna vara eller göra eller bli. En människa, alltså till exempel jag.
Vad är det som säger, att jag inte skulle kunna bli rörmokare eller flygkapten? Om jag skulle vilja alltså.
Hur kommer det sig, att fastän alla dörrar egentligen borde stå öppna för alla, så tycks livet mest bestå av en massa reglade portar?
I alla fall ser det ut så.
Om du misslyckats med dina allra första år, då du egentligen inte själv kan påverka hur det går för dig, då lär du mötas av stora hänglås överallt.
Och för att låsa upp dem måste man ha dyrk eller fil eller möjligen känna en låssmed.
Om man inte orkar gå runt. För ibland går det. Man kan traska utefter en vägg och såsmåningom komma till en obevakad ingång.
Det är ändå inte säkert, att du hittar dit du egentligen tänkt ta dig.
-jamen... säger några - jamen om man inte har något sätt att sålla agnarna från vetet så kan ju vem som helst bli domare. Tillexempel en gammal hora. Och hur skulle det se ut?
Ja hur i helvete skulle det se ut?
Om en inte alltför avlägsen framtid kan det se ut just så.
En gammal gathora inklämd mellan kostymförsedda torskar.
Det är inte utan, att jag finner en del nöje i den tanken.
8 kommentarer:
Mycket uppfriskande tanke tycker jag! =)
Tycker det är en satans skön tanke, faktiskt :-)
Heja heja friskt humör...
Go Ebba go!!!!
Och hur det ser ut skiter jag högaktningsfullt i.
Världen är tack och lov oförutsägbar och människorna ofta nog helt annorlunda än vad man tror.
Min lille bror var under sitt yrkesliv jurist.När han i början av sjuttiotalet satt ting i en liten sydsvensk landsortsstad hade han som chef en lagman av gediget konservativt slag, en politiskt synnerligen mörkblå herre. Det var bara på en punkt som han avvek från alla andra mörkblå, högt uppsatta tjänstemän, inom det offentliga rättsväsendet - han var lidelsefullt intresserad av att slå på trumma. Därför var han en entusiastisk medlem i den lilla stadens blåsorkester. Det var glest mellan spelningarna men han ställde alltid upp. Sålunda var det han, som varje första maj, med kraft och taktfasthet, slog in såväl Internationalen som Arbetets söner under vajande röda fanor i arbetarkommunens demonstrationståg.
Vad gör man inte för konsten!
papillon
Du är bara helt enkelt otroligt, makalöst, ofattbart, underbar!
Heja Ebba!!!
Kramar Tina
Jag har en son som är 15 år som häromdagen frågade mig om svenska sexköpslagen och vi pratade lite och jag förklarade att jag tyckte att det var svårt att veta vad som är bäst men att jag gillar att det i Sverige är torsken som är den skyldige, men att det samtidigt är få som fälls. "Är det för att det är så många gubbar som sitter i rätten?" frågade han då (hans pappa är jurist..) Jo, svarade jag och blev så nöjd över hans insikt. Så, även tonåriga killar fattar att det behövs Ebbor i juridiken!
Den tanken är definitivt något att dra på smilbanden åt!
Mm. jag ler, fnyser åt fördomarna som poppar upp inuti och... jobbar som en liten iller för att bli det ingen trodde.
Skicka en kommentar