Markattan manar och Ebba predikar....

Det finns blogkollegor som tar tag i viktiga saker. http://markattans.blogspot.com
i alla fall om man vill ha lite kött på benen när man tänker kring hur det kommer sig att ett nazistiskt parti kan få över fyra procent i sifomätningar. Gång på gång.

Markattan går till angrepp på ett bra sätt - utan att generalisera, utan att förfalla till hatiska utfall. Bara genom att vara konsekvent i sitt sätt att peka på sådant som vid närmare eftertanke tycks vara ren och skär galenskap, sådan som tangerar till ondska.

Jag tror det är nödvändigt med markattor som pekar på sånt, så att vi inte till äventyrs börjar styras av känslomässiga argument och försvar. - då blir det bara krig, och det vill vi inte.

Så läs, begrunda och vila i klokheten!



Extra viktigt känns det för mig efter gårdagens sköna middag.

Min goa vän är ju en sån som rashygieniska smånassar gärna skulle vilja utrota. Kanske inte genom att strypa dem i förlossningssalen. Men helt säkert genom att hitta dem medan de ännu simmar i fostervattnet.

Jag ryser vid tanken, men inser, att det är ju redan en verklighet.

Nä, jag dömer inte blivande föräldrar som känner att de inte skulle orka ha ett utvecklingsstört eller skadat barn. Jag förstår att man kan välja att låta bli. Och kanske skulle jag själv låta bli.

Men jag funderar verkligen en massa omkring vad det är vi går miste om när vi försöker skapa ett samhälle fyllt av supermänniskor.
...om det är det vi gör...

Vid närmare eftertanke är det väl just det vi inte gör.
För när man ser efter, så upptäcker man ju, att vi har bestämt, att människor varken får vara "för litet" eller "för mycket" av något.
Svaghet, oförmåga till arbete, funktionshinder... det är ju sånt som direkt kvalificerar till utanförskap och fattigdom.

Men ta motsatsen - hög intelligens, mycket stor kapacitet, styrka... inte premieras väl det i våra samhällssystem? Jo kanske om man kan springa väldigt fort eller spelar fotboll som en liten prins. Då kan man välja skola som stödjer det man är bra på.

Men om man är ett mattegeni eller en person som kan fokusera och fördjupa sig i något timvis, men som splittras av det småttiga... Eller om man vet mer än lagom....om man kan analysera situationer och avslöja smutsiga system redan som tolvåring...Om man bottnar i ett religiöst eller filosofiskt system som fått personligheten att mogna?

Vem premierar sånt?

Nej just det. Det är inte så självklart att någon med en massa kapacitet blir något annat än en utstött fattiglapp, om de inte upptäcks av någon som behöver ett snille för att tjäna ett specifikt syfte - och det syftet är i princip alltid makt. Och makt handlar nästan alltid om pengar.

Men intelligenta människor med egenskaper som innebär att samhällssystem avslöjas och korruptionen får stå med naken bakdel... nä, det vill vi inte ha. Så...
Det de människor som har makten vill - är inte att låta folket vara ett fritt lyckligt folk, nej, makt kräver underkastelse. Och när makten blir rädd använder makten en massa system för att kontrollera sina underlydande. Man registrerar, tar reda på vad folk tycker, vad de köper, vad de skriver, vad de använder sina pengar till.... (kolla, ni får snart brev från banken där ni måste tala om varifrån era pengar kommer och vad ni tänker använda dem till)

Och om vi inte ser upp har vi snart ett skolsystem som ser till att skapa människor som tänker "rätt" i rädsla att annars inte komma in på utbildningar som kan leda till ett jobb där man åtminstone får ihop brödfödan för dagen.
Öh, vaddå, är vi redan där?
...nä jag ville inte skriva det själv, men säger ni det så...

...

Så alltså, det gäller att tänka, värdera och stanna i sig själv.
För att annars kanske min middag med världens härligaste kille i en rätt snar framtid måste ske i det fördolda.

Förresten, en sak som hände i går....
Hon som sålde biljetter i biokassan hade inget att säga om att jag och Erik köpte våra biljetter. Men när våra vänner med lite udda utseende skulle köpa sina, då frågade hon mig om dom verkligen skulle gå på den filmen för den var kanske lite svår.

Pust.

Jamen inte kunde jag svara på det. Fattarniväl.
Så jag blängde på damen i luckan och frågade hur det kom sig att hon frågade mig om det.
Varpå rodnadens skam föll över den stackars lucktantens ansikte. Och hon blev genast förlåten. Av allihopa. Och Blomsterkungen log över hela ansiktet och sa
- jag kan förklara filmen för dig efteråt.

Fast efteråt hade hon gått hem. Så han fick aldrig tillfälle att berätta intrigen och förklara själva meningen med filmen.

- men hon är ju bara en som säljer biljetter så hon kanske inte skulle fatta ändå
sa Blomsterkungen lite sorgset.
Jajamensan.
Fast jo, jag tror kanske att lucktanter också kan ha utbyte av biofilmer.

Faktiskt.




(bild: Toni Carmine Salermo)