-Hur kommer det sig att ett vitt jävla pulver kan absorbera en människas hela hjärna, hela hjärta och hela liv?
... ja alltså korpen har ju svar på det mesta.
Och så kommer det en föreläsning om belöningssystemet i hjärnan och att somliga har hjärnor som går igång lättare. Och min är en sån.
Som går igång alltså.
Som skriker att kristaller är bättre än luft.
Och som menar, att ett liv är inte bättre än det crack man kan skjuta in på lämplig plats i den kropp man begåvats med. En kropp som är till för att ge hjärnan vad hjärnan skriker efter.
-Men om man inte vill då?
-Vaddå vill? Undrar den kroknäbbade.
- ja alltså om man inte vill vara styrd av det där suget.
- Då får man ta suget i hand och beklaga sorgen.
- Jävla korp.
Ja och så håller vi på sådär.
Och tro inte att det här är korpberget, det där stället som trixar med tolvsteg och familjeveckor. Det här är en äkta korp med svarta fjädrar.
I ett timrat hus på ett berg.
Här handlar det inte om att sluta med något. Här handlar det om att stanna. Japp.
Bara stanna.
Och så ser man sig omkring och upptäcker att inget har hänt. inte ett jävla dugg.
Och så ser man sig omkring och upptäcker att inget har hänt. inte ett jävla dugg.
Medan svetten rinner och solen skiner på kristallerna där ute.
Kristaller.
- ja men du vet, du kan ta hit de där kristallerna. Det är ok.
Och fy fan vad jag mår dåligt.
Sen kunde den där jävla hjärnan jag har inte hålla ihop längre, den liksom föll ihop och rann ut som en sorts frusen flod. Och i den där floden låg ett öga och i ögat en iris.
Mitt öga som sett det ögon inte ska se.
Och mina händer som tagit i det som var en annan människas liv.
Medan hon andades stannade mitt hjärta
En gång hade jag en familj.
En gång.
Och i morgon ska jag flyga med korpens vingar till den stad där min familj har multnat i jord.
Någonstans finns en snötäckt gråt
och i morgon ska jag se den som en sten med fyra namn medan korpen böjer sitt huvud.
Så har hon sagt
och jag ber om tysta tankar
medan tårarna väter de svarta fjädrar som håller
Håller.
Bara håller.
9 kommentarer:
Jo, du - jag tror att det beror på att det vita pulvret är en metafor för döden - snön som svepning, giftet hällt i bägaren.
"Tintomara! Två ting äro vita - oskuld - arsenik."
Och hjärnan har inte bara ett belöningsystem, den tycks ha ett bestraffningssystem också som får oss att låta piskan gå på egen rygg när vi är nära vad vi längtar efter att uppnå.
Det är inte lite man har att tampas med på vägen till frihet - och "någonstans finns en snötäckt gråt"
Jag böjer mitt huvud för Korpens klokskap och för eldglansen i hennes fjädrar.
Håll om varandra
Papillon
Ja, precis. Jävla korp. Hur kan en storögd fågel ha rätt precis vareviga gång? Vad är det hon ser när hon seglar på ställen dit vi andra inte når?
Men när jag svurit klart så vet jag ju att hon är väldens bästa korp. Världens bästa! Vi har tur som har henne flaxande runt oss, eller hur?!
Jag är på något sätt trygg med att du har en korp.
Som hackar på det som stänger in dig - eller vad var det du sade till mig för ett tag sen.
Jag anar att ett sug har ståtts emot. Bra! Heja dig! Fortsätt så!
Kommer skicka massor med varma tankar till dig i morgon.. Kram på dig
Oj så vackert , sååå vackert skrivit!
frusen kärlek, frusen sorg och frusna tårar...alltihop går att tina och där inne syns bättre de varma och rofyllda som då också kommer lite närmare.
Kramar <3
Vacker klokskap och vacker vänskap. Jag tänker på dig och din frusengråt.
herre jösses Ebba... jag hittade hit idag och har inte kunnat sluta läsa. jag är mållös. eller. jo. inte ofta hittar man en blogg som går så rakt in i kroppen och huvudet som din. shit, vilket liv, vilken tjej! jag bugar i ödmjukhet, TACK. för att du delar med dig, för att du skriver.
Alla era famnar har varit med mig.
Och en frusen gråt har speglat mig.
Det gör ont.
Jävligt ont.
Men om alla ni goa människor inte misstycker, så är ni som mjuka näsdukar att snyta sig i.
Och livet tycks fortsätta.
Och jag som varit med dig hela dagen vet att sådan gråt som fallit över frusna stenar är varmare än snö och vackrare än frost.
Och nog har mitt huvud fått böjas i ödmjuk förundran!
/Korpen
Skicka en kommentar