fredag 9 oktober 2009

Mardrömmar...
Min svettiga kropp utfläkt på skitiga lakan. Fötterna bundna med någon sorts tyg, kanske är det helt enkelt underkläderna som rivits sönder och tvinnats mot min hud.
Doften av något jag vagt känner igen som rakvatten, en skarp smärta i vänsterhanden som någon håller tryckt mot sängramen tror jag det är men kanske är det bara känslan av ben mot ben i en hårt sammanpressad näve. Ljudet i rummet, i kroppen och mellan låren. Munnen fylld av sperma, hår och förbannad magsaft och jag själv som en snurrande projektil genom livsrymderna.
Mardrömmar ur verkligheten.
En gång var det jag som låg korsfäst mot skitiga lakan medan naken vrede piskade mina lemmar.
I en tid var det min kropp som hörde alla bekännelser stötas av den makt som omskrivs som lustbar manlighet.
I en tid gav jag bort mitt liv mot pulver.
Vad gör verkligheten av drömmar som en gång var vardag?

Så sätter jag mig upp
ser livet famla människorna runt mig
Barnen sjunkna i vagnar medan föräldrarna småspringer i gryningen.
bortgivna liv mot pulver
bortödda dagar mot guld

När jag sitter med kaffekoppen i handen vet jag, att om jag kan hålla mig vaken så länge, att jag själv kan välja min dag, ska jag göra mig osynlig för makten som vill mig utfläkt.
Jag vet hur lätt det är att ge bort ett liv mot pulver
och jag anar hur lätt det är att ge bort samma liv mot värdelösa pengar
värdelösa så länge de bara betyder samma sak som pulver

Och än en gång ser jag hur jag tre gånger höll rikedomen i mina armar.
Men inte förmådde


Om jag trodde det fanns en gud skulle jag be om förmåga

och ordet slinker mellan mina läppar
....älska....

Mardrömmarna har bundit mina fötter med skitiga trosor, trasade av förakt.
och jag famlar efter friheten men vågar inte älska.
Så är det.
Jag vågar inte älska.

9 kommentarer:

Kenneth sa...

Vet hur det är att inte våga älska men jag tror och hoppas att du och jag med för den delen vågar i framtiden.
Hoppas du får en fin fredag med solsken och leenden. Kram kram

Renée sa...

Det kommer nog så småningom. Har man varit med om så mkt som du har så kan man inte ändra sig på en dag. Ju mer du umgås med dina barn ju mer lär du dig älska. Men framför allt måste du lära dig att älska dig själv. Kramar...

Kamilla sa...

Oj,, nu rinner tårarna hejdlöst här! ordförrådet är tomt! Jag återkommer!
stor kram till dig

Unknown sa...

Ja, vad ska man egentligen säga.....kram tjejen!!!

Mångmamma sa...

Helsike!
Vilken absurt fängslande blogg du håller dig med.
Har sträckläst allt från början idag och kommer bli en av de som följer dig och din väg in i framtiden.
Jag som trodde att jag stundtals hade något vettigt att säga...

Mångmamma sa...

Sv: Vad roligt att höra att det jag skriver/tänker berör.
Förutom tillfredställelsen i att formulera sig i ord (och självterapin det erbjuder)känns det bra att andra kan känna igen sig i det eller kanske bara få en ny tanke.
Ha en riktigt skön helg!

Comvidare sa...

Vem är det du inte vågar älska? Får jag gissa att det är personen som stirrar tillbaka på dig när du tittar i spegeln?

Ebba G sa...

comvidare - Jag lärde mig för inte så länge sedan - av en gemensam korpvän - att det svåra med att älska är att man inte alltid blir älskad tillbaka, och ännu värre, att den som älskar vänder sig bort.Och det är väl det som är problemet. Att upptäcka, att den man ser på faktiskt inte ser tillbaka eller ens vill se.
Den egna spegelbilden är en skral tröst och i såna här sammanhang rätt oväsentlig. Jag är lika ensam med spegelbilden som jag är med mig själv. Och det är jag inte rädd för.

Anonym sa...

Kram, kram, kramar i massor

Lotta