söndag 4 oktober 2009

- det är orättvist, säger A.
- vaddå? undrar jag.
- jo att pappor kan vara pappor utan att dom vet om det.
- Ja det har du ju rätt i, säger jag och undrar vart det här ska sluta.
- För att min pappa, fortsätter A. Min pappa alltså, han vet inte att jag finns men om du skulle säga det till honom fick han ju ett stort barn på en gång.
- Mm. säger jag.
- och då fick han inte vara med när jag föddes och inte när jag fick tänder och inte på jul eller födelsedagarna heller. Dumt va.
- Jamen jag har ju inte heller varit med på jul och födelsedagar.
- men när jag föddes var du med.
- ja när du föddes var jag med. Svarade jag och tänkte på hur det var den natten.

Sen blev det tyst i telefonen.
Tills A. fnissade och berättade att hennes katt hade fått ungar i somras och den pappan var inte heller med och förresten vet ingen vem som är pappa till dom ungarna för att alla såg olika ut och ingen var svart fast den enda pappakatt som dom visste om var svart så det var antagligen en strykarkatt.
- Du..., sa hon sen. Du.... är min pappa en strykarpappa?

vad ska man svara på sånt?

- ähohmmm ja. Kanske. Jag vet inte om det finns strykarpappor faktiskt.
- Johodå, sa A. sådär trosvisst som nog bara ungar kan säga, och fortsätter - Det finns det och dom flyttar omkring hela tiden.
- Ja, då kanske din pappa är en strykarpappa.
- Men vad heter han då?
- Vad han heter? Ja.... mm.

Gud vad pinsamt. Att säga att jag inte vet. Kan jag ju inte.
- Kanske Bertil. Säger jag och rodnar. För den Bertil jag tänker på är snut och jävligt söt.
Men torsk.

Ja herregud.
Tänk om det är Bertil som är pappa till A.
Eller Krille.
Eller han med röda opeln med pälsöverdrag på baksätet. En namnlös fisk med förkärlek för sånt som är ludet.

- Du Ebba.
- Ja
- I morgon ska du komma hit va.
- mm.
- Ta med dig den där Bertil då så jag får titta på han och säga om det är min.
- öh.
- för jag vill det.
-öh men du jag vet inte om jag kan hitta honom.
- stryker han omkring?
- hm. ja, jo, det gör han nog. säger jag och fnissar lite. Jojo, snuten i den blåvita kärran stryker omkring och söker.. och gissa vad han hittar ? Jo en liten tjej som vill veta om han är pappan.
Det skulle han nog inte vilja veta. Eller också...
Fast egentligen är jag rätt säker på att hans gener inte simmar i min unge. Hon är ljus som en dag och han är mörkare än skymningen. Men... vem vet hur torskyngel ser ut.

Gud vad jag ångrar mitt liv ibland.

12 kommentarer:

Cicki sa...

När du skriver att du ångrar ditt liv så gör det ont i mig. För jag tänker att jag ångrar ingenting i mitt liv, i alla fall de saker som jag vet om. Jag kanske omedvetet har sårat någon och det ångrar jag i så fall. Men eftersom jag inte vet om det så kan jag inte heller ångra det.

Men måste du ångra ditt liv? Då visste du inte om något annat. Du fick en start på ditt liv som kanske inte var världens bästa. Ett start som sedan styrde ditt dåvarande liv. Är det några som ska ångra någonting så är det väl de som gjorde att ditt liv blev som det blev.

Nu står du upp för vem du var då och vem du är nu. Det kan du väl inte ångra? Var det någon som for illa i det förra livet så var det ju du.

Du har fått tre barn. Nu håller du på att knyta kontakt med dem. Dina barn kan du ju inte ångra även om de inte var planerade. De verkar ju ändå ha fått bra liv. I alla fall de två som du hitills kunna berätta om.

Det är inte lätt och många frågor kommer det att bli. Det gäller att svara så ärligt som möjligt på de frågorna. Fast allt kan man inte berätta för sina barn. Lite måste man få hålla för sig själv, både för sin egen skull och för barnens skull.

Det är svårt att förklara vad jag menar, men det jag vill säga är i alla fall att man ska kanske inte ångra sitt liv. Då kommer man bara att må dåligt. Det som varit är historia. Det är det som ligger framför dig som är det viktiga. Du kommer att fixa det här. Kram

VERA sa...

Kattungar kan ju som dottern påpekade komma i flera olika färger... kanske en dotter kan komma i en annan färg också *ler*

VERA sa...

Och du, jag har många gånger ångrat saker i mitt liv men ändå kommit fram till att det är livet som gjort mig till den jag är... Det jag läst om dig och av dig får mig att tro att du är en väldigt fin person som pga av ditt liv kan dela med dig av din otroliga styrka och förmåga att se på framtiden med hopp! Kanske ett svenssonliv inte hade gjort det! Du har redan gjort otroligt intryck på mig och det krävs minsann lite för att göra det! =) Ångra inget, gör bara andra saker... Nu svamlar jag en massa men jag hoppas du förstår var jag vill komma med allt... KRAM

Kamilla sa...

Det finns så mycket som man kan ångra! Så mycket som mam skulle gjort annorlunda om mam haft facit i handen! Men det har man ju inte! Och även om man haft det, skulle mam gjort annorlunda? De val mam gör och de handlingar man väljer är på nåt sätt slumpartade! Och det är inte alltid vi har valet att göra annorlunda i slutänden!

Det går ju inte att ångra utan man får försöka se det som erfarenheter som har gjort en rikare i sinnet!

Du har tagit dig ett så himla stort steg och man kan inte mer än beundra dig för din styrka, en styrka du skaffat dig genom ditt tidigare liv!

Rosa sa...

Beundrar dig. Din mod och styrka.
Länkat till dig idag igen.
http://rosa.blogg.se/2009/october/kalla.html

Ebba G sa...

.. måste nog skriva något i själva blogen om att ångra. Det är klart att jag inte ångrar allt alltid. Ibland är jag ju stolt över livet jag levt också
Återkommer om det där alltså.
Det tycks ju vara en såndär tabukänsla det där med ånger. men jag tror inte på att man ska låta bli att känna något, och prata om det. Så ... ja jag återkommer.

Renée sa...

Att ungar e ju helt enkelt för underbara! Man tror att dom inte vet så mkt om världen men visst kan dom slå en med häpnad! Å det är inte alltid lätt att svara på alla frågor dom ställer. Hoppas du hittar finurliga svar till din flicka!! Det bästa är faktiskt att vara så ärlig som möjligt.

Den hemska tvillingen sa...

Men vet du vad, det är ingen idé att ångra sig. Bättre att lära sig av det man skulle ha ångrat om man nu var en sån som ångrade sig.
Fast det där är ju prettosnack.
Klart att man ångrar en del i livet...men det HJÄLPER ju inte.
Man får förhålla sig till det och dra lärdomar och växa som människa.

Och unga fröken A är en smart tjej!

Jenny sa...

Jag tror att allt som sker, sker av en mening. Det behövs alla typer av skeenden, både goda och mindre goda för att vi ska lära oss livets svåra gåta...
Av någon, konstig, outgrundlig anledning var det meningen att du skulle leva det livet du levt. Du hade aldrig blivit den du är idag om du inte haft det bagaget du har...
Kram
Jenny

Johnny Andersson sa...

Jag skulle alltså skriva mina frågor här säger du. Ok!

1/ Hur ser du på män i dag? Som "pengar", eller vad?
2/ Det liv som du levt med droger och sex, har det stort inflytande idag då du träffar män och har sex? Saknar du att vara hög och ha sex?

"Vi" som använt droger ihop med sex har ju typ en annan dimension av det här med njutning när det kommer just till sex. I mitt fall så har det blivit ordentligt rubbat och jag lider verkligen av olika saker då jag ska ha sex utan droger, bara som en parentes alltså.

3/ Vad gör du åt ditt dagliga liv mer än bloggar? Träffar du nån regelbundet för samtal tex?

4/ Framtiden. Tar du det dag för dag, eller har du nån plan för hur ditt liv ska se ut framöver?

Hoppas att jag inte skrämde dig med mina frågor, det är inte min mening. Sen kanske det kan tyckas att dom är konstiga och så, men jag chansar. Det är lite svårt att "hitta" nån som verkligen har lust att svara på såna här frågor, men jag tycker dom är viktiga för mig att hitta svar på.
Ha det världsbäst du underbara "ängel", mmmm, det tycker jag passar dig alldeles fantastiskt utmärkt...kram!

Ebba G sa...

Johnny - gillar att du är ärlig. Men jag vet inte hur mycket du har läst av min blog, en del av svaren finns nog i det jag skriver. Kan ju svara det jag vill och kan här ändå...
1. Varje man är en människa. Jag försöker se varje människa som en person. Har aldrig haft den syn på män som du lägger in i frågan. Jag har varit (och är väl, men nykter) missbrukare - det innebär inte att jag är psykopat.
2. Jag skulle aldrig komma på tanken att träffa män för att bara ha sex. Varför skulle jag det? Jag har levt som en jävla hora, det innebär inte att jag fortsätter leva det livet när jag inte behöver det längre. Om jag träffar någon jag skulle älska eller vill ha ett förhållande med ... tja, då ingår ju sex.
3. Om du läst blogen vet du att jag studerar. Har läst in gymnasiet och numera pluggar juridik. Det tar rätt mycket tid. och så jobbar jag varje helg och en del helger på en restaurang. Mest i kallskänken. Gillar det väldigt mycket.
4.Min plan är att bli jurist, att försvara kvinnor som mig själv, som kanske inte haft samma tur som jag som sprungit in i en massa bra sammanhang den sista tiden.
Jag är intelligent nog att förstå att det här är min chans att få ett bra liv.
Så nej, jag tar verkligen inte dagen som den kommer. Jag jobbar hårt. Mycket hårt.
Och nån ängel är jag inte. Inte ens snäll... fast änglar lär vara vidunder, så kanske jag har en sorts änglatycke ändå....
Kram tillbaka.

Johnny Andersson sa...

Tack!!