tisdag 6 oktober 2009

Det här med att ångra...
Flera kommentarer handlar om att inte ångra. Men då kanske vi menar olika saker med det ordet. För mig är det något som kan vara bra det här att ångra. Att liksom fatta på insidan och djupet, att något man sysslat med inte var riktigt bra. Eller uselt.
Och fatta att man måste göra något åt det. Själv. inte skylla på andra och inte på omständigheterna och inte på samhället eller något annat. Även om det är omständigheter och andra inblandade. Om jag själv ser att jag gjort något jag inte kan stå för längre, eller inte vill fortsätta med måste jag ju erkänna det och stå för det och det hjälper verkligen att ångra sig. I alla fall hjälper det mig. För då gör jag något åt det.

Men det finns nog dålig ånger också. Sån som trycker ner folk och blir minst lika destruktivt som vilken drog som helst.
Man kan antagligen bli ångerholist. Snöa in på ångrandet och göra det till något man måste kretsa kring som en fluga runt hästskit.

Och sån ånger som förstör erfarenheter och sånt som egentligen är bra blir ju helgalet.

Att ångra något ändrar ju inte det man gjort men man kan lämna skiten bakom sig, gå vidare.
Att bara lämna och tro att man inte behöver göra jobbet med ångern blir för mig ungefär samma sak som att förneka eller inte låtsas om att det hänt. Och det funkar inte alls för mig.

Så... jag gillar möjligheten att ångra mig. Men tänker inte fastna där.

För övrigt har solen skinit så inihelvete att man kunde tro att det var sommar men.... alltså den sommaren har ihjäl flugor. Så kallt är det.

9 kommentarer:

Mimmi sa...

Jag vet inte om jag tror på Gud men jag tror på denna bön som min bror (http://uffe-ensammapappan.blogspot.com) har lärt mig: "Gud, Ge mig sinnesro att acceptera det
jag Ej kan förändra...
Mod att förändra det Jag kan…
Och förstånd att inse skillnaden"

Annica sa...

Jag tar bort "gud" för det funkar inte för mig,men resten gör det.

Och är det inte förlåtande du pratar om Ebba? Att inse vad man har gjort och kunne se det, förlåta och gå vidare. Och att kunna förlåta sig själv. Ångra-Förlåta.. ??? Vilket är vilket.

Karin S sa...

Det finns mycket jag ångrar. Såna saker som håller mig vaken om natten för tankarna vill inte försvinna. Men jag vill inte ha det ogjort för det. Det här må vara den klyschigaste uttrycket som finns, men utan mina tidigare val och beslut i livet har gjort mig till den jag är idag. Och hade jag inte gjort misstagen och lärt mig av dom redan hade de med all säkerhet kommit senare i livet - och det hade blivit svårare för mig att tagit mig tillbaka på rätt spår.
Din blogg fungerar lite som terapi för mig. :) Att se någon annan som kämpar till det bättre med sin tillvaro och att läsa dina välskrivna ord genom detta hjälper mig att hantera mina tankar en jobbig dag, och komma till insikt. Så, tack. Tack för dina ord.

Karin S sa...

Det finns mycket jag ångrar. Såna saker som håller mig vaken om natten för tankarna vill inte försvinna. Men jag vill inte ha det ogjort för det. Det här må vara den klyschigaste uttrycket som finns, men utan mina tidigare val och beslut i livet har gjort mig till den jag är idag. Och hade jag inte gjort misstagen och lärt mig av dom redan hade de med all säkerhet kommit senare i livet - och det hade blivit svårare för mig att tagit mig tillbaka på rätt spår.
Din blogg fungerar lite som terapi för mig. :) Att se någon annan som kämpar till det bättre med sin tillvaro och att läsa dina välskrivna ord genom detta hjälper mig att hantera mina tankar en jobbig dag, och komma till insikt. Så, tack. Tack för dina ord.

Johnny Andersson sa...

En klok människa sa till mig för en tid sedan då jag var inne på det här med att ångra mig i tid och otid, älta tankar som bara var destruktiva för mig-
Vad vore vi utan våran historia egentligen?
Antagligen ingenting....

Ångest har ju varit en stor drivkraft i mitt tidigare missbruk. Idag kan jag bara konstatera att jag gjort saker jag egentligen inte velat mot andra missbrukare, familj osv. men att jag inte kan ränna runt och ångra mig för då skulle jag inte komma nånstans i livet. Efter mitt beslut att fortsätta leva ett liv så har en tung börda släppt och jag sover bra om nätterna, nästan för bra....

Comvidare sa...

Jag ångrar också sällan något. Det finns en anledning med allt, tänker jag. Däremot går jag av på mitten när någon annan ångrat något där jag har varit inblandad. Det är som att göra mig osynlig.

Jag begriper att jag trampat på fel tår många gånger, men det finns en lärdom i det. Både för mig, och för tårnas ägare.

Att reflektera över sånt som blev fel är smärtsamt på ett skönt sätt och det går dessutom över. Till skillnad från ånger.

Intressant inlägg Ebba! Och välformulerat i vanlig ordning.

Anonym sa...

Att ångra sig betyder också att man kan gottgöra.
Jag var jättefull en gång på en familjetillställning när mina barn var små. Några fick till slut bära i n mig. Vilken ånger jag hade den helgen. Ångern var bra. Jag fick ringa runt och be om ursäkt till personer som öppet uttryckte sin oro för mig.
Ångern hjälpte mig att komma tillrätta med mitt förhållande till sprit.
Jag ringde varenda familj som blivit berörd den gången.
Jag kan säga. Jag dricker inte mer.
Den ångern den gången hjälpte mig mycket.

Ebba G sa...

Man använder tydligen ordet ångra på många sätt...
men.... att älta är väl inte att ångra... och att ångra borde leda till att man gör upp med det man gjort - och alltså kan lämna det. Antingen be om förlåtelse eller förlåta eller laga eller ersätta eller vad det nu är som behövs.
Den sjuka ångern är väl den som blir ett ältande och som kan invadera hela livet...
Medan den friska ångern hör ihop med ett samvete som fungerar.

tror jag.

/Ebba

VERA sa...

Du har helt rätt Ebba, man kan ångra på olika sätt. Man kan fastna i ångerträsket och fastna där, och man kan ångra det man faktiskt kan göra något åt. Jag har suttit i ångersträsket och det var inte kul. Svaret hittade jag i ett ännu mer destruktivt beteende, trodde jag... Som tur är har jag många omkring mig som får mig att se att vissa saker är det liksom inte lönt att ångra och vissa saker får man ta tag i och göra något åt... Det är de saker som raserat mig som människa och fått mig att tycka sämre om mig själv som jag jobbat med, de andra sakerna har på ett sätt format mig till den jag är och eftersom vissa saker inte alls går att göra ogjort fick jag helt enkelt acceptera dem och lära mig av dem...