Det här med att beundra... det är väl så, att man beundrar sådana människor som gjort något man själv kanske inte skulle klara. Och då är det väl rimligt, att somliga beundrar mig för en del av det jag fixar numera. Lika rimligt är ju att jag beundrar människor som gör sånt jag själv inte klarat av eller klarar av.
Så... kanske alla människor har något beundransvärt - om bara man ser med rätt ögon på det.
Och så är det det här med att handskas med att folk berömmer....
Så jag frågade min stora tjej, när hon ringde i kväll, om hon gillade att få beröm.
Och hon sa att det vill väl alla ha.
- men om du gjort något du själv inte tycker är så märkvärdigt då? fortsatte jag
- äh, det är väl den som berömmer som avgör det?
jaha... så enkelt är det kanske?
... hon är klok min stora tjej
väldigt klok.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Precis, hon är en jätteklok tjej. Har nog ärvt det efter mamma....:-)
...mycket klok dotter du har Ebba!
precis så är det ju!
fiffig tjej, det där!
Haha, där fick du på näbben! Det är omgivningen som avgör! ;-D
Barn är kloka! Och jag fick något att tänka på! Igen!
Jag inbillar mig att vi som levt lite på "skuggsidan" med missbruk och allt vad det innebär, har mer än svårt att ta till oss när någon ger oss beröm..
Precis som att vi ibland är kassa på att själva tycka att vi är bra.
För varje god egenskap, kan man lätt räkna upp 10 dåliga hos sig själv..men det är en träningssak.
Nåja, vet inte om jag generaliserar, men tycker det verkar vara ett mönster som går igen..
Hur som helst, så håller jag med övriga här-klok dotter!!!
Kram
Skicka en kommentar