lördag 3 oktober 2009

Jag stannade där vid kåtan hela dagen. La mer ved på brasan, blev inrökt och genomskådad av solen som värmde fast luften inte direkt påminner om sommar. Sen, lite senare följde jag med den svarta korpen till vattenfallet som tändes till trumspel och eldddans. Sveriges näst högsta vattenfall upplyst av starka lampor i mörkret. Det är så vackert att det gör ont och när trummorna lekte mot forsens dån var det som om alla krafter samlades, inuti mot utanpå och underifrån mot allt som ville falla från ovan. Ljuset rördes av någon sorts ångande vällust, avlägset som själen men närmare än själva ögat som såg alltihop.
Är all tid samtidig?
Finns något som mörker?
Är jorden verkligen skild från himlen?
Alla frågor som svar och svaren lika frågvisa tillbaka.

I kväll låter jag kåtan stå utan min köld. Regnet fullkomligt piskar mot sådana som låter huden blotta självet. Så jag stannar inomhus. Tänder min egen brasa och bjuder tankarna att läppja på lite varma minnen.

Och kommer ihåg A. som viskade sitt hemligaste namn i mitt öra genom telefonluren.
Såna namn får man inte ge vidare.
Och jag undrar om jag själv har ett. Ett sånt som bara jag vet ifall jag tänker efter.
Om jag tänker efter.
Har jag nog det.

8 kommentarer:

Comvidare sa...

Jag formligen älskar att jag vet hur det ser ut, det som dina ögon vilar på. Och hur tystnaden där ute kan vara så spelande. När jag åker åter mot mitt, efter att ha andats sakta i några timmar, så har jag alltid famnen full av funderingar och kläderna fulla av hår...

Hälsa korpen från mig och glöm inte att jag har en kopp te som står och väntar om på dig om du skulle få för dig att göra ett stadsbesök.

God natt!

Torvaldan sa...

Vackert! Så vackert! Tack för att du delar med dig.

Johnny Andersson sa...

Jag har lite frågor jag skulle vilja ställa, ska jag ställa dom här eller vill du hellre att dom ställs via mejl?

Hanna sa...

Hej! Jag har nyss startat upp min nya blogg på http://haneys.blogg.se. Det vore kul om du ville titta in och säga vad du tycker om den! Just nu har jag en tävling igång som du gärna får vara med i! Ha en trevlig kväll!

Ebba G sa...

Johnny A. - eftersom jag är usel på att använda mail är det ingen bra ide med frågor där... men du kan ju fråga här - fast jag kan ju inte lova att svara på allt.

Hanna- söt blog du fixat! Med tävling och allt. Fast för min del låter jag bli...jag kräks kaskader av karuseller sörru. Kram ändå!

Ebba G sa...

... och comvidare
det är rätt underligt att vi vet hur utsikten ser ut från den där kåtan utan att veta vilka vi är. Ja, alltså, du vet väl vem du är och jag tror jag har en aning om vem jag är. Men .. ja.
Har inte du en barnslig känsla av att vilja ha alltihop inklusive korp bara för dig själv? Jag har det. I själva verket vakar jag svartsjukt över varje korpblick. Typ. Fast om du är snäll får du låna henne på måndagar. :)

VERA sa...

Jag skulle behöva den där kåtan med den där utsikten jag också... Ställa de där frågorna som kanske vill ha svar men som inte får det och kanske det inte behövs trots allt... Finnas där i ingenstans... mellan frågorna och svaren, mellan himlen och jorden... Om det finns något emellan... eller om jag kanske kan vara här, nu...

Comvidare sa...

Det konstiga med "min" korp är att det är först när jag pratar OM henne som jag inser hur fantastisk hon är. Hemma hos henne, under täcket av hundar och katter, så är hon som vilken människa som helst.

Och insikterna kommer alltid när jag åker därifrån. Som om hon planterat ett frö som jag själv måste se till att vattna.

Men jag vill inte behålla henne för mig själv, utan faktiskt raka motsatsen. Jag vill släpa dit alla mina kompisar. Låta dem sitta i solstolen och få sina själar omhändertagna, och iaktta dem när poletterna trillar ner i hjärtat påvägen hem igen. Alla borde ha en korp.