fredag 16 oktober 2009

Så trött....och ögonen svider av allt vått som trängts genom lessenkanalerna.
Ändå finns ingen vila. Jag som har så lätt att sova mig genom iskalla dagar på stenhård kartong får knappt en timmes vila i taget under mitt omsorgsfullt utvalda fibertäcke.
Mjuka kuddar och en perfekt resårmadrass hjälper inte heller.
Jag bara tänker.

På allt jag kastat bort och på allt jag aldrig brytt mig om.

Och så funderar jag på hur jag hamnade här. Ja, alltså jag vet ju att jag har några trappor att gå och en dörr att öppna... men alltså hur det kommer sig att just jag sitter just här. Varför jag var tvungen att gå den väg jag gått. Eller tvungen förresten, inte fanns det något tvång. Jag har minsann valt alldeles själv. Och när någon försökt ifrågasätta mina val har jag ställt mig och argumenterat. Jag har kommit på mig själv med att försvara uteliggarlivet med stiliga ord och yviga gester. Och livet som hora har jag naturligtvis också fina skäl och försvar för.
Drogandet är en självklar rättighet och alkohol minst lika farligt som gräs... har jag sagt och det med sådan emfas att jag själv trott mig stå bakom.
Vilket jag kanske gjort.
Eller möjligen gör.

Det är inte så viktigt vad jag tror sörru. Inte ett dugg viktigt hur jag försvarar min rätt att vara det jag bestämt att jag är.
Det är såklart viktigt i stundens hetta. Men i stort är det bara skitsnack. Och det värsta är, att jag vetat om det hela tiden.
Jag har vetat att jag levt ett skitliv jag inte behövt. Jag har hajjat att det skulle varit möjligt att göra bra grejjer. Att jag är smart nog att plugga, tjäna pengar på ett bra jobb, skaffa familj och allt sånt som är värt något på riktigt.
Men jag har valt bort det.

och det fattar jag inte riktigt att jag gjort

om jag är så smart borde jag ju varit smart nog att också välja ett liv. Inte en soptipp.

11 kommentarer:

Anonym sa...

Kramar i massor till dig....kramar från Lotta

Gråa musen sa...

Det viktiga just nu är inte att se bakåt utan att se framåt. Annars går ju ännu mer tid åt till allt du gjort eller valt eller varit med om. Fokusera på att du tillslut valde rätt. Att du har bra många år kvar att bli en fantastisk biomorsa eller granne. Se det så här. Varje dag du vaknar upp i din varma goa säng så kan något fantastiskt hända. Varje dag erbjuder ju nya möjligheter. Se det som en fantastisk chans. En gåva. Snyt dig. Torka tårarna. Lev och tillåt dig njuta. Kommer att tänka på en psalmvers. Var dag är en sällsam gåva en svindlande möjlighet. Sätt igång. Lev ditt liv och lev det nu.

Anonym sa...

Ingen klarar det du går igenom utan proffessionell hjälp. Sök den hjälp du behöver.
En dag i taget. Små steg är också rörelse framåt...
Lita på din inre kompass! Mellan svart och vitt finns regnbågens alla färger...

Anonym sa...

Hej Starka Du !
Vi tycks ha liknande historia, men har kommit olika långt på vår återvända eller nystarts trappa. I början av min drogfrihet och sedermera det jag väljer att kalla tillfrisknande så slog jag fruktansvärt mycket på mig själv. Jag borde vetat bättre, jag var ju vacker smart och hade allt och "lät" det rinna mig ur händerna. Eller jag valde det........Men jag förmådde inte annorlunda DÅ, men idag kan jag bättre.
En av mina bästa vänner sa till mig efter flera års drogfrihet när jag hade fram stora piskan, hon sa : Eva, du inte bara slår på dig själv, du har ihjäl dig.
Efter det uppvaknandet började jag att se på det förflutna med andra ögon, mina så kallade val. Sonen som jag valde bort för droger och sjuka relationer. Familjen som föll isär, allt våld på mig från andra och mig själv.
Än idag slår jag på mig själv men jag sansar mig, gud ska veta att jag gråtit, gråtit och gråtit igen. Jag hoppas att jag aldrig gråter färdigt för då kanske jag glömmer varifrån jag kommer och tar min lycka idag för given. Nu kan det bara bli bättre ifall jag gör rätt saker och ber om hjälp när det känns svårt.
Fortsätt att gråta det är helande. En klok vän sa till mig när jag en gång skylldes för att självömka, att det var inte det jag gjorde utan jag slickade mina sår. Och det måste man få göra när man varit så sårade som vi.
Kram och en önskan att du får en underbar helg.

Torvaldan sa...

För att göra en liten banal jämförelse... Jag väger lite för mycket för mitt eget bästa och jag är tillräckligt smart för att veta hur man gör för att gå ner de kilon som behövs för att må bättre. Gör jag det? Nej! Käkade choklad senast alldeles nyss och av den enda banala anledningen att jag var sugen på det. Att förändra sitt beteende är jäkligt jobbigt och även om vi vet hur vi borde leva betyder inte det att vi alltid lever så. Vart vill jag komma med det här? Hmm, jo, den förändring du lyckats åstadkomma är jag oerhört imponerad av. Var inte för hård mot dig själv. och tack för att du inspirerar och skänker eftertanke.

Rosa sa...

God morgon Ebba!
Nu har du gjort ett omval. Ett bra och klokt val, visar att du inte är så dum trots alla dina "försvarstal" om att att alkohol är minsann lika farligt som gräs och allt annat.
Nu går du här mot framtiden med barn, jobb, värme och en jävligt skön vinterjacka så att du inte behäver frysa i vinter.
Vi beundrar dig och stöttar dig hela vägen!

Johnny Andersson sa...

Jag tror att du är smart nog att "släppa" dom där tankarna också. När jag var i samma känsla upptäckte jag att dom där tankarna låste mig från att utvecklas och ta mig framåt. Dagligen så uppkommer andra problem som måste lösas och för min del så förträngde jag dessa genom att hålla kvar det gamla.
Alla har vi en historia att se tillbaka på. Vissa har en jävligare än andra. Kram!

Åsa sa...

"Bakom molnen finns alltid solen"

LillaTanten sa...

Existensialismen hävdar att det är ett mänskligt privileguim att kunna välja. Ibland väljer man bra, ibland mindre bra - ibland väljer man till och med att inte välja!

Som jag upplever det har du gjort det senare och i ågren försökt försvara att du inte valt "bättre" - och vem har inte gjort det? Kanske inte med saker som varit så stora och övergripande som i ditt fall, men kanske lika ångest- och skuldframkallande på just min egen nivå...

Som någon tidigare skrev: nu har du ju bestämt dig, du gör ett antal medvetna val varje dag och kommer uppenbarligen att fortsätta göra det. Timon och Pumbaa i "Lejonkungen" säger det så himla bra: "Lämna ditt bakomflutna framför dig". Det som redan har hänt kan du ALDRIG förändra- bara arbeta framåt!

Den hemska tvillingen sa...

Kanske är det så att du är inne i en sorgeperiod, över det liv du levt och över det du försakade under den tiden. Över alla år som du inte var morsa och sånt. Och sorg är bra, den måste finnas. En dag har man sörjt färdigt, erfarenheterna finns kvar, kanske att huden blivit lite hårdare och hjärtat lite skörare men man har också blivit klokare.

Så tror jag att det kan vara och då är det gott att du gråter. Inte för att glömma men för att komma vidare. Eller så är jag helt ute och cyklar och då kan du lämna denna kommentar utan vidare uppmärksamhet ;-)

Ha det gott bland tårar och täcken.

Anonym sa...

Det är aldrig försent att välja det goda.
Var god mot Dig själv.
det är Du värd.