Idag har jag bråttom. Brabråttom.
Min lilla tjej ska komma hit med sin familj. Hem till mig alltså. De är på väg till IKEA för att handla skrivbord till A. och jag ska följa med. Och sedan ska vi hem till mig och äta något.
Har förberett pajskal, fyllt med godsaker och gjort maffesallad med massa goda saker i. Och bakat bröd som bara ska doppas lite hastigt i vatten och sedan in i ugnen på hög värme... det är ett knep för att få krispig yta på vetebröd som bakats dagen innan.

Det är lite underligt det här med mig i ett kök. Förut kunde jag knappt koka ägg. Jag köpte aldrig råvaror. Inte ens när jag hade tillgång till kök var jag intresserad av att laga mat. Eller rättare sagt, jag tänkte inte på att man kunde laga mat. Jag snöade in på att läsa på förpackningar, på färdigmatförpackningar alltså. Burkar och påsar och kartonger som kunde förvandlas till nyvärmda obestämbarheter.
Allt skulle ske genast.
Att vänta på något var liksom en omöjlighet. Det är väl så när man lever för att hitta fixen som släcker suget. Suget måste tillfredsställas nu. NU. eller helst lite innan NU. För att det bara skriker i hela kroppen att man måste. Alla behov samlas ihop till en enda drift som måste tillfredsställas. NU.
Det där suget...
Jag lever med det. Men har fattat att det går att ha det otillfredsställt medan man tillfredsställer behov som är lite mer svenne... att man blir hungrig behöver ju inte betyda att man får abstinens - alltså kan man laga mat och njuta av dofter, smaker, beröring... ja det där kreativa.
Suget är något annat än hunger.
Suget har inte med överlevnad att göra. Fast det skriker om att det måste bli tillfredsställt för att annars dör ... jag? Eller det? Undrar om suget dör om ingen bryr sig om det.

Har också tänkt lite på en del kommentarer som handlar om likheten mellan mitt sug och suget på mat när man har såna problem. Och jag tror det är ungefär samma grej. Man har ett sug - för den som kopplar det till mat gäller det väl att se skillnaden mellan hunger och sug? Precis som för mig - fast jag inte känt hunger förut, bara sug. Nu blir jag hungrig och inser vagt att det är något annat....
Kanske samma sak.

En av mina absolut bästa vänner är gravt överviktig. Fast jag har aldrig förut fattat att hon är det... har liksom inte sett hennes kropp, bara hennes själ. Häromdagen SÅG jag hur hon kämpade med att inte ta plats... för att alla ser henne. Hon tar plats rent fysiskt. Men hon tar också plats med sitt härliga psyke. Man måste skilja mellan utsida och insida. Och fatta att kroppen behöver sitt. Men att själen behöver något annat.
Usch vad jag svamlar

Nu ska jag snabba mig in i duschen så jag inte luktar skunk. För om en timme är dom här.
Min goa unge och hennes sköna familj.