Här är den.

Som en ananasblomma nästan. Men gul och vacker. Lite köttig.

Okänd avsändare.

Mysteriet är precis sådär olöst som mysterier ska vara för att de ska hålla en människa vaken hela natten. Och gissa om jag spanar efter blommor när jag närmar mig ytterdörren!!!

När jag berättade för A. att någon ställer blommor utanför min dörr fick hennes fantasi en skjuts. Hade jag väntat mig något annat? Näe, just det.

-Två blommor?

-Ja, två stycken.

- Är dom giftiga kan det ju vara en mördare som har blivit kär.

- Ja just det. En förälskad mördare! Såklart!!!!

Hon är inte dum min lilla. Stora tjejen menar att jag ska ligga lågt med fantasier om beundrare och sånt. Hon sa helt krasst något i stil med att blomsteraffären blandat ihop adresser och att domdär blommorna nog var till någon tant som fyllde sjutti. Eller femti. I alla fall inte mindre. För när man fyller tretti får man inte töntiga krukväxter och fyrti fyller man inte frivilligt. Typ.

En annan gång ska jag berätta att jag inte har så värst länge kvar till min fyrtiårsdag (nä inte i år och inte nästa år heller men... tja, nästa födelsedag i alla fall) och att jag hade tänkt fira ordentligt med multitårta och hopsparad semesterresa. Men OK, man firar inte fyrti. Så jag får väl tänka om. Och köpa en begonia och låtsas som om inget hänt.

Men alltså, mysteriet kvarstår.