torsdag 22 oktober 2009

Antagligen är jag lite dum.
I alla fall är jag inte klyftig nog att fatta hur man sätter in bilder från webben i blogen. Jag skriver adresser, klickar på knappar.... men inget händer.
Dessutom krånglar Google med mig så att jag får krupp halvfem på morgonen. Skulle söka rätt på en artikel men hur jag än trixar och fixar så kommer jag inte ens in.
Så här sitter jag utan bilder och utan den där artikelns författare - artikeln minns jag men som vanligt har jag låtit bli att se efter vem som skrivit.
Inte speciellt artigt att citera någon man inte namnger. Förresten, i den akademiska världen har jag fattat att det är en dödssynd.
Så jag låter bli.

Till något helt annat.
Här i de stora lärosalarna i den stora senapsstaden kan jag inte låta bli att tänka på andra stora salar av sten. Stationshus nämligen. I morse genomkorsade jag en, bråttom påväg till tåget, kände knappt fötterna undertill, så tidigt var det. Men i alla fall, jag hann känna doften. Pisslukten.
Och där låg, på de gamla vanliga träbänkarna, ett antal herrar med tidningssidor över sina kroppar.
Det hade kunnat vara jag, hann jag tänka innan jag ilade vidare genom dimmorna och mörkret.
In i tågvärmen trodde jag... men fick stå och vänta ett par minuter i kaffedoften utanför restaurangvagnen innan det klickade i dörren och det gick att vackla in och falla ihop på ett säte.
Varmt och skönt och mjukt.
Jag somnade faktiskt nästan direkt. Vaknade i Gävle och tänkte på träbänkar.
Piss och träbänkar.

Ja fy fan.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Jag har läst din blogg nu ett tag och går in varje dag med spänning om vad du kan ha skrivit.

Tycker att du är strong på många sätt och allra mest på att ha distans till dig själv. Du vet vad du varit med om och delar med dig av detta på ett osentimentalt och rakt sätt.

Önskar dig all lycka med studierna och tror att du kommer att kunna tillföra massor när du blir klar och börjar arbeta.

Lycka till i livet!

XXX sa...

Man kan inte kunna allt och att kunna publicera bilder på bloggen är ju en sån pyttig detalj att inte kunna att den knappt märks.

Ebba G sa...

Åh. ja du hemska tvilling... det känns ju trösterikt. Men.. det kan ju inte vara så himla svårt egentligen. Bara man kommer på det liksom. Och skillnaden...nja, kanske inte så stor. Nån dag ska jag skaffa en kamera. DÅ blir det skillnad.
Kram! /Ebba

sandra sa...

vill bara göra ett avtryck på att jag har vart här..:) ha en skön kväll! ps håller med om allt det där tekniska..klara förvissa att få in bilder men thats it!..haha..

Comvidare sa...

Jag kan ge dig en lektion. Ge mig en mailadress att skicka en liten instruktion till. Maila till comvidare@hotmail.com så ska det lösa sig.

Vi kan iofs ta det med hjälp av konferenssystemet jag har....och med vilken jag kan ta över din dator...men jag får en känsla att du svimmar av skräck då.

Emma sa...

Nej, du är inte dum. Behöver du har jag en enkel förklaring. Har just gått igenon just de här med en väns lillebror.

Det är "intressant" de där med människor man möter, situationer som uppstår, människor man ser och kanske inte ser att det väcker så mycket i en. Kansk nyttigt, en del i ens egen resa men ack så smärtsamt.

Hoppas det gick bra i dag i Senapsstaden. :-)

Kram Milla