Ett plus ett är två... brukar man ju säga. Men när det inte blir två då? När alla siffror motverkar varandra, förklaringarna tar ut svängarna men aldrig kommer till resultat och löken bara vissnar utan att man hittar kärnan...

Om man tänker efter... är lite ärlig alltså ... så är väl verkligheten ungefär en gång i livet sån, att ett plus ett verkligen blir två. För det mesta blir det åtta eller ett eller inget alls. Typ.

Och så kommer folk och tittar på resultatet.

Skakar på sina huvuden och suckar.

Liksom visar med hela kroppen, att "nänä det här har du misslyckats med. Det här är inte rätt, nu får du börja om från början. Två ska det bli"

Och så håller man på med att försöka uppnå det där två. Som inte stämmer överens med verklighetens levande ekvationer på en enda fläck.

Lite blygt undrar jag då...

- om man skulle räkna på ett annat sätt...??

- vaddå annat sätt?

- ja om man tillexempel skulle låta siffrorna bli människor och gå omkring.... typ.

- men snälla du... siffror kan inte gå. Har du tagit något? Få se, kissa här i burken. Hm.

Och så håller man på sådär och gör folk till suspekta missbrukare för att de vägrar se kejsarens fina kläder.

Eller för att de vägrar fatta att det finns ett facit som alltid har rätt.

Ja jag säger då det.

Men blommorna har jag ingen aning om varifrån de kommer. Ett plus ett blir inte ett dugg mer än två blommor.

Och jag vet inte ens vad de heter.