-en gång till och jag skär kuken av dig
- är du riktig du? Jag har ingen kuk
- ser jag väl
- men hur ska du skära då?
- skit i det du
En del människor minns man helt enkelt. Den som skulle skära kuken av mig minns man.
Han hade långt rött hår och en knallblå väst.
Och dessutom var han paranoid.
Han var en av alla som inte längre var inlåst på en psykavdelning. I stället bodde han tillfälligtvis i en tunneltarm nära Fridhemsplan.
Varför han skulle skära mig på ett så oanständigt ställe minns jag inte, men antagligen hade jag kommit för nära gränserna. Han hade gränser nämligen.
Alltid uppspända på några meters avstånd från den plats han tillfälligtvis valt som sin.
Gränserna var gjorda av nylonlina och fyllda av starkström.
Sa han.
För att hålla balansen.
En del människor håller balansen utan att det märks. Men hans balans måste hållas så att alla skulle se den. Han höll den framför sig som en sköld, som ett lätt rodnande barn och som en fullkomlig galning.
ibland tror jag att jag smittats av den där galenskapen
eller möjligen
att han lyckades skära kuken av mig
märkligt då
att jag inte saknar den
lördag 17 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Våga bemöta såsom man själv vill bli bemött.
Våga se den andra människan.
Våga ge och få närhet och kärlek.
Våga tro på sig själv och skapa sig ett liv.
Våga leva.
Våga göra det goda valet.
Mycket mod krävs det..
och respekt för andra människors gränser.
Det är svårt ibland... men ingen har ju sagt att det ska vara lätt, så det är väl bara att ta ett djupt andetag och göra sitt bästa.
/Ebba
En bra liknelse om att sätta gränser är en LÖK! Tänk dig att vaje skal av löken är dina yttre höljen. Så kan du bestämma hur nära kärnan du vill släppa in olika människor. Om man släpper in människor ända in till kärnan , gränslöst, utan att passera alla skalen, då reagerar man som regel med agressivitet för att skrämma bort dom och skydda sig själv. Några få människor vill man ha nära kärnan som sina barn t ex.
Tänk på det när du skär lök nästa gång :-). Lev väl!
...om ett äkta möte av Tomas Tranströmer.
Det händer men sällan
att en av oss verkligen ser den andre
ett ögonblick visar sig en mäniska
som på ett fotografi men klarare
och i bakgrunden
någonting som är större än hans skugga.
Skicka en kommentar