- Du...
- Ja
- Vad ska du ge mig när jag fyller år?
- Oj. Det har jag inte tänkt ut än.
- Tänk ut det då.
- Ja. Men vad vill du ha?
- Överraskningar men inte något man ska sätta i håret. Det är för billigt sörru.
- Så det ska vara dyrt?
- Jaha. Det måste kosta minst åtta kronor. Jag har åtta kronor i sparbössan fast man får inte ens en chokladglass för det.
- Vill du ha chokladglass då?
- Nej dummer. Det får man inte i födelsepresent. Då ska man ju ha tårta och paket. Man kan inte slå in glass i paket för då smälter den innan man öppnat och då vet man ju redan vad man får. Överraskningar vet man inte fattaruväl.

Och så fnissar hon sådär speciellt som bara hon kan fnissa och jag kan inte hålla emot jag heller så där sitter vi och fnissar i varsin telefon.
Sen bestämmer vi att vi ska ut och äta chokladglass när vi ses nästa gång och det är i morgon. Undrar om hon längtar lika mycket som jag.

Varenda gång vi pratar längtar jag.

Hur kunde jag kasta bort hundratusentals kramar och miljonvis med leenden? Hur kunde jag låta pirret i magen och bubblet i strupen bli nedspolat som illegalt knark i en offentlig toa? Hur kunde jag bara döma mig själv till evig längtan?
Jag måste ha en IQ på minus femhundra.

Och så tänker jag på i morgon så det värker i magen. Ser henne hela tiden med ögon som kastar mig långt från det jag gör här och nu. Där är hon, liten som en älva, skuttande och virvlande och bubblande av liv, och ja, det är klart, i min fantasi kommer hon ju rätt in i min famn och borrar in allt hon är i allt jag är och så är vi bara varm skön virvelvind som aldrig slutar.

Och plötsligt inser jag att det är kärlek.
Det är det där som är kärlek.

Antar att det blir till att ta fram snorlakanet idag.
och be att få hacka lök

Men i morgon ska vi käka chokladglass tills vi spricker!