Sallad och mer sallad. Marinerade vitlöksklyftor och kräftstjärtar i het sås... Nybakade chiabatabröd med smältande getost i tomatmarinad. Läckra hjortron, varma som en barnstjärt serverade i glas med iskall grädde och ett litet stänk tabasco. Ja, det finns en del att njuta av, smeka med ögonen, fresta gommen med och låta magen smälta till mättnad. Ibland är det gott att vara jag.
Om allt annat går åt helvete har jag i alla fall lärt mig blanda sås och hacka lök. Jag som inte ens kunde koka ägg.

Min stora tjej ringde och ville hälsa på mig idag. Men vi har bestämt att hon ska komma när dom har höstlov. Två dagar mitt i veckan när jag är ledig från jobbet och inte måste tokläsa, får se till att ha en lucka alltså.
Så. Jag fick säga nej. Gud vad svårt. När hon ringer och säger att hon vill komma och jag inget hellre vill än visa henne min fina lägenhet, krypa ihop i fåtöljerna framför brasan och prata om vadsomhelst. Nä, då ska jag vara morsa och säga att det får vi vänta med. Grrrr.
Jamen...
Fast jag skulle ju jobba så det var ju bara att säga att jag skulle jobba. Som om det vore en undanflykt. Tänkte jag när jag sa det. Så jag sa att det inte var en undanflykt utan bara en sanning. Och att en annan sanning är att jag inte skulle kunnat säga nej om jag inte hade haft jobbet som hjälp. För vi har ju bestämt när det ska bli. Fram till dess ska jag komma dit, vi ska ha telefonkontakt och vi ska messa. Punkt.

Och sedan hörde jag en dokumentär på radion om en unge som tog ihjäl sig för att socialfolket inte fattat att hon hade det förjävligt i fosterhem efter fosterhem. Hon hade stöd av sin mamma, de pratade i telefon... men fosterfamiljen blev väl störda, avundsjuka kanske, och såg till att socialen tog hennes telefon och förbjöd mer än ett samtal i veckan.
En massa i den stilen...
Jag blev ju tvungen att ringa upp min tjej och fråga om hon har det bra på riktigt.
Jamen, hon blev ju helt förvirrad såklart. Varför skulle jag fråga så? Så jag fick ju berätta vad jag hört. Och då hörde jag att hon log. Man hör sånt.
Och sen blev jag rätt säker på att hon har en kanonfamilj. För efter en kvart ungefär ringde hennes familjemamma och ville att vi skulle träffas allihopa så att jag blev trygg. Skönt att hon tog det så.
Jamen man blir ju knäpp av det här mammaköret. Orolig och halvnipprig.

Och kyrkoval har det varit också.
som jag missade såklart. Bryr jag mig? Nä, eller jag vet inte. Jag har nog inte fattat det där heller. På något sätt tycker jag allt jag sett om det man ska välja handlar om en massa som inte har med religion att göra. Som om kyrkan erbjuder lite olika gudar, en del gillar homosexuella och en del gör det inte... tja, och några gudar verkar vara mot att folk gifter sig över huvud taget. Nä, jag fattar inte det där.

Men smarriga efterrätter kan jag röra ihop på en kvart!