lördag 19 september 2009

.. I löken...
där får jag vara när jag gjort bort mig. Eller om tårarna rinner. Det gör de rätt ofta.
Men i kväll har jag varit i löken för att jag sket i livet igår och kom försent till frukostmötet på restaurangen. Chefen ringde och frågade om jag var sjuk och jag skämdes som en halvblöt hund.
Så jag fick vara i löken.
Det innebär att man hackar lök helt enkelt. Och diskar. Löken och disken hänger ihop i vårt kök.
Man har ett pass i grönsakshacken och ett pass i disken. Omväxling förnöjer.
Men...
Det blev för mycket. Så säger jag och blir röd i hela ansiktet. Det är nämligen inte sant.
"det" finns inte. Jag finns. Jag tog fel beslut helt enkelt. Valde ett beteende som det så fint heter. Nu har jag en påse liggande på ett ställe där den inte ska li..

nä just så.

Där tog jag den där påsen och lät bli att blanda, fixa och snorta, den är borta.
Stålarna i toan alltså.
Fy fan för nu ångrar jag det också.


Men när min stora tjej ringde i eftermiddags tänkte jag på giljotiner och marsipan.
Omväxlande för att inte säga ett pip om vad jag gjort.
Ärlighet handlar inte om att säga allt till alla. Det handlar om att förstå vad man inte ska säga och när. Och om att veta vad det är man tiger om, och ta konsekvenserna av sanningen.
Ungar ska inte veta något om att morsor kan välja pulver i stället för att ringa och säga godnatt.

Förresten...
jag läser era kommentarer efter gårdagens inlägg och lär mig en massa. Det sociala spelet, det där att själv ta ansvar för vem man säger vad till och ser till att lita på sig själv så mycket att man tror på sitt eget omdöme. Och att ändå vara vänlig, säga något litet, bjuda på en kaka och prata om väder. Det är svårt. Oändligt mycket svårare än att säga något dräpande om torskar och shoplifting.

Och nu hackar tänderna och skakar magskinnet.
I morgon blir en ny dag i löken.

21 kommentarer:

maritha sa...

Hmm har nog ett "sjätte" sinne för jag anade detta. Vet hur det känns i magskinnet så jag kan inte annat än skicka dig en varm och innerlig kram. Bryta ihop och komma igen ! Så har jag fått gjort många ggr,och den som lider mest av det är vi själva. Ännu en nattikram och all kärlek !

Ebba G sa...

Maritha - tack! *snorar lite ynkligt*
ja den kramen behövdes!

VERA sa...

Åååååh, jag hoppas från djupet av mitt hjärta att du håller dig ifrån påsarna! Det du skriver betyder så obeskrivligt mycket för mig! Jobbar med ett alkoholberoende själv och så mycket av det du skriver har redan gett mig styrka, beslutsamhet och en massa jävlar anamma! Har haft några återfall sedan förra året men jag lär mig något nytt varje gång. Kan dock ana att återfall i pulverform är svårare att hantera?

I min egen blogg skriver jag inte om mitt beroende, den vimsar jag mest i. Känner dock att denna typ av "terapi" skulle kunna vara nyttig.

En dag i taget. Vi klarar det! =) Många varma styrkekramar från mig!

MonasUniversum sa...

Och du är tillräckligt begåvad för att veta att detta inte är den sista gången. Men för varje gång så blir det det facto lättare att säga nej.
Men vem f-n är jag att yttra mig. För mitt missbruk är av aningen lättare börda. Dock känner jag ändå igen mig.

Hur som så är du en stor människa. Du har kommit en lång bit på väg under det gångna året, just för att du är så satans viljestark. Och jag gissar att du även besitter en envishet som kanske är få förunnade.

Och inte fan ska allt vara enkelt. Hur skulle man då lära sig/använda sig av sina erfarenheter som är sprungna ur det förflutna.

För det är ändå så att, hade du inte levt som du gjorde, så skulle du inte vara den du är idag.

Du kommer klara det här. Även om vägen till mål oundvikligen leder in på onda sidostigar mellan varven.

Ebba G sa...

Vera - Droger är så lätt att vara kär i. Dom är förutsägbara. Jag vet inte om jag lagt av... det är inte det jag kämpar med. Hela livet skulle kunna handla om droger ifall jag bestämde mig för den fighten. Så... jag har helt enkelt bestämt mig för att jag använder dem när de är nyttiga. Vilket ju aldrig är fallet... men ändå. Det är bättre för mitt psyke att skita i att försöka låta bli.

Jag menar, det är bättre att låta livet handla om det jag vill än det jag inte ska...
Har lärt mig av en vän, att hjärnan har väldigt svårt att uppfatta ordet "inte" - så när man säger "jag ska inte..." så hör hjärnan "jag ska...

Så... vi får väl hjälpa varandra att tänka sånt som är bra för oss och försöka låta bli ordet inte i det sammanhanget... kanske? Jag är jätteglad för att du hittat in här.

Monas universum - Ja, jag håller med om det där med att vi blir det vi levt. Jag är ju glad över mitt liv som det är nu. Eller glad... det är för svagt. Det är på sätt och vis svårare när det går bra än när den gamla vanliga misären breder ut sig. Alla krav... som hänger ihop med att klara av allt som jag fått... ett liv liksom. När man inte har något att leva upp till är det lättare att vara i nuet. Visserligen ett förjävligt nu, men i alla fall ett nu utan något imorgon att oroa sig för.
Det är speciellt det där att bara vara "nu" jag saknar. Fast det är väl egentligen att skita i ansvaret jag önskar... och det kan man ju inte. Utan att hamna i en kartong alltså.

Gissa om jag är glad för allt stöd jag får här på blogen. Jag inser att jag är lyckligt lottad som har mitt språk och er!

Ebba G sa...

Och... Mona...
missbruk kan man inte jämföra. Allt missbruk är att låta sig själv bli utbytt mot något som inte har något värde i sig själv. Det spelar ingen roll om det är alkohol, mat, pengar, makt eller vad det än är. Det är jag säker på.
Och jag är lika säker på att det i varenda människas liv finns en del missbruk av och till.. jag tror nämligen att det är det som skíljer oss från gudarna som aldrig behöver misstro sitt eget värde.... eller?

anette sa...

Visst är det lätt att återfalla i gamla vanor?
Så fort livet blir lite motigt eller man känner att man inte riktigt orkar med idag...
That's life för alla, men sen är det helt o hållet upp till var o en vilket beslut man fattar och jag tror att du är så pass stark att du fattar det rätta beslutet om o om igen för det här lär vare sig vara första eller sista gången du kommer att stå inför ett val.
Hela livet består av val och du kommer att få fortsätta välja.
Men jag misstänker och tror väldigt starkt att du är så pass envis och stark att du väljer rätt även nästa gång och nästa gång igen.
Som Mona sa livet har format dig och du vore inte den du är idag om du inte hade levt som du har gjort.
Jag skickar dig en bamsekram som jag hoppas att du kan hämta lite styrka ur och massor av tankar. Ge dig ut i lökhacket och lipa av dig alla tårar du har för ögonblicket sen rätar du på ryggen igen och sträcker på dig för att möta omvärlden o dina barn med stolthet
*massor av kramar till dig*

Ebba G sa...

Anette - Idag blir det ingen försen ankomst till frukostmötet... och sedan tror jag det fattas folk i kallskänken...
Alla bamsiga kramar och små fjäderlätta omtankar följer mig, det är många gånger om dagen jag tänker att det finns folk som bryr sig. Det känns .. ja jag hittar inte ord, men jag har börjat tro att folk som säger att allt bara blivit sämre och att folk slutat bry sig har fel. Även om det är löjljigt att tro att man kan få den här sortens omtankar i.r.l. serverade med ord eller kramar, så finns ändå folk som bryr sig. Det kanske är vi som behöver ta emot som har svårare att visa att vi behöver... och hur skulle man då kunna ta emot... nä nu snurrar jag in mig i något jag kanske borde skriva om....

Tack i alla fall för kramar - en annan gång kanske det är jag som får krama om dig!

/Ebba

Den hemska tvillingen sa...

Det där du skriver till Mona "Det är på sätt och vis svårare när det går bra än när den gamla vanliga misären breder ut sig. Alla krav... som hänger ihop med att klara av allt som jag fått... ett liv liksom."...jag känner igen min yngste son i det där. Han vågar inte lyckas. Han skapar planer, stora idéer men han genomför dem aldrig och jag tror att han inte vågar försöka för han tror att han ska misslyckas. Och då är det för honom enklare att skylla på andra för att det inte gick. Det där gör han förstås inte medvetet, det är en strategi han valt för att skydda sig från misslyckandet. Och hur får man en människa att begripa att även misslyckanden är lyckande (ännu ett nytt ord) som man lär sig utav?

Är det något åt det hållet du beskriver när du skriver om att det går bra men är enklare att hålla sig kvar i den gamla misären???

Anonym sa...

wow...så modigt av dig att erkänna dina svaga sidor också istället för att bara redovisa framgången. Vilket jättejättebra beslut att spola ner pengarna.
Nu är det här skitlöjlig jämförelse, men jag har också ett beroende. Matberoende. Och jag har börjat värdesätta mig själv så jag spolar också ner pengarna i toaletten kan man säga. Jag köper onyttigheter för massor av pengar men får dåligt samvete och slänger dem direkt när jag kommer hem. Jag köper grönsaker, använder dem inte så de ruttnar och jag måste kasta, men jag fortsätter handla grönsakerna för jag äter dem stegvis mer och mer.
Så du får köpa hur många påsar du vill för mig...bara du spolar ner dem ;-) Ditt nya liv är sååå mycket mer värdefullt än pengar du får kosta hur mycket du vill bara du kommer på fötterna! Nya tag!
:-)
/Linda

Sofie sa...

Ebba, kolla in den här länken!!!
http://www.youtube.com/watch?v=XTQxEtMM4AM

Det är från tv-programmet So you think you can dance (som jag älskar!). Denna koreografi handlar om drogmissbruk och är så STARK! Jag får gåshud varje gång... Du bara MÅSTE se den!

Jenny sa...

Du är en stark människa!! Du kommer att klara det här, det känner jag på mig.
Visst bakslag lär komma men du lär dig att hantera dem bättre och bättre och jag tror då att de blir färre och färre.
Man får sig en tankeställare när man läser det ngn skrev om att det är lättare att vara stöttande osv i cybervärlden, att det inte är lika lätt i.r.l.
Jag lovar härmed, tack vare din blogg, att tänka mig extra mycket för hur jag tänker varje gång jag möter ngn med ett "annorlunda" livsöde.
Tack och bamsekram!
/Jenny

Helene sa...

Alla skriver så fina komentarer så jag nöjer mig med att säga:
Kämpa på fast än det är svårt. Stor varm kram i höst solen.

Cecilia N sa...

Starkt gjort att spola!

Trist bara att det kostade pengar.

Det där med att det blir jobbigt att leva upp till förväntningar som nu har "dykt upp", kanske av oss som hejar och hejar här har jag tänkt på lite för ett tag sen.

Jag tror ingen av oss vill pressa dig. Samtidigt så är din uppryckning inte nåt man bara kan rycka på axlarna åt. Den är enorm!

Men du behöver inte fortsätta att förbättras i samma takt hela tiden. Du behöver inte bli en superduperfantastisk svensson.

Du har ju faktiskt fullt upp med att hacka lök, diska, läsa juridik, njuta av din lägenhet och kontakta dina ättelägg nu.

Om ditt mål är att bli superduperfantastisk svensson så behöver du inte uppnå det "före jul". För i så fall: vad ska du uppnå nästa år? Och året efter det? Och när du blir 50?

Ta det lite take it easy och acklimatisera dig på den nivå du är nu innan du forsar vidare mot nästa.

Heja dig!

Ebba G sa...

Den hemska tvillingen...
ja, lite åt det hållet - men jag är ju inte sån som ger upp, jag konstaterar att jag trillar dit, tar på mig ansvaret numera och fattar att det inte kommer att bli lätt. Men jag tänker ju inte ge upp... det är väl det din son måste lära sig också. Att det lönar sig att kämpa och a tt det inte är så hemskt att misslyckas. För det är det ju faktiskt inte. Man bara dör lite... och det ÄR läskigt. Jävligt läskigt. Men ändå...

Cecilia och alla andra som skriver om att lyckas och att uppnå... ibland tänker jag att det är ett samhällsproblem att man ska "lyckas" med en massa. Jag var en rätt lyckad hora också. Och duktig på att överleva fast jag ställt till det.
Så vad är det att lyckas egentligen?
Jag vet inte om jag har lyckats om jag (må gudarna förbjuda detta) gör karriär, blir förmögen och skiter i att bry mig om andra människor. Risken är överhängande, jag är skitdålig redan nu på att bry mig om folk.
Så... kanske man ska leva efter devisen: bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete!
Å andra sidan vill jag ju finnas för mina barn. Vill ha jobb och pengar att göra det jag vill med och vill slippa att sälja min kropp och stjäla mig ett liv. (vad nu det är, man kan nog stjäla genom att leva på det andra sliter ihop också, även om man betalar för sig... då stjäl man väl liv. är det bättre tro...)
Åh, ni väcker så mycket tankar i mitt lite överbelastade huvud.

I alla fall... tack för alla kramar och all värme och för att jag får säga saker som får svar!!!!

Den hemska tvillingen sa...

Ja vad är att lyckas? Förenklat är det väl när man är stolt över sig själv och det har jag en känsla av att du har kunnat vara även när du inte levde efter svensson-normen.

Oavsett om du är stolt, lyckad eller rik så är du väldigt klok och det kan ingen eller inget ta ifrån dig.

Take care.

Cecilia N sa...

Om göra karriär och bli rik är att lyckas, då är jag kapitalt misslyckad själv.

Nej, jag tänker på ett annat sätt. En kort period umgicks min dotter med en dotter till en fd knarkare. De skulle ut och åka med henne i bil och det var helt okej med mig. Men det jag "störde mig på" var mammans intensiva försäkran att hon var ordentlig: att hon körde lagenligt och att hon looovade att de skulle komma hem i tid och allt vad det var.
Saker som en svenssonmamma skulle sagt i en bisats, om alls.
Hon verkligen ville framstå som jättebra svensson, och pålitlig!
Antagligen hörde hennes bedyrande till att hon hade brukat misstros, eller att hon tidigare ljugit härs och tvärs - men nu var det sanning alltihop hon sade.

Det var nån sån sorts "ta i" som jag menade att du inte behöver göra.
Du är bra. Du sköter ditt jobb. Du sköter dina studier. Du sköter ditt hem och sånt. Du har kontakt med två barn.
Jag "kräver" inte bättre. (Jag kräver ingenting av dig, men jag är inte besviken över att du inte gör en massa andra piruetter, om du fattar.)

Skulle jag gjort en uppryckning i stil med din så skulle jag läsa 150% och bli klar nyss och äntligen tjäna pengar. Men det gör jag inte. Jag sunkar vidare på mina deltisstudier utan studielån och utan jobbb.
Tur att jag har en man som försörjer mig.

Anonym sa...

Tänker på dig, Ebba och du är en mycket starkt person. Bara att kunna visa och inse själv sina egna svagheter då har man kommit långt!
Många varma kramar från Jenny

Anonym sa...

Massa kramar och styrka till dig, vem du än kan vara! Det var mycket starkt gjort att slänga skiten och ta tag i verkligheten istället, fortsätt så! <3

Ebba G sa...

Cecilia N - Det är nog väldigt lätt att halka in på det där att bli övertydlig när det gäller att man sköter sig (speciellt i förhållande till barn och föräldrar och så) inte för att man blivit misstrodd kanske, men för att man själv inte är övertygad om att man brukar sköta sig... Det är hemskt att ha den där känslan att inte vara tillförlitlig men jag tror inte den måste vara kopplad till att andra har misstrott... det räcker med att jag själv vet vad jag tidigare kunnat ställa till med.
Men om man vill vara socialt OK är det nog en bra grej att tänka på det där, att "normala" människor inte måste övertyga varandra om att dom inte tänker köra onyktra och inte har en tanke på att ragga torskar...

Lizette sa...

Styrkekramar till dig:))