lördag 26 september 2009

Det här med att använda information, manipulera och stjäla.... jag frågade igår om det var något de flesta gör.
Och har fattat, att utan att ha någon som helst statistiskt säkerställd undersökning bakom min slutsats, att det nog är så i alla fall. Att man fixar sina fördelar.
Men om jag tänker vidare... Måste det vara skamligt, måste man skämmas och rodna över det?

Att man skäms över att man utnyttjar sin kunskap, att man intrigerar och triggar andra att agera - alltså att man uppfattar det som något suspekt, som man kanske inte borde - har inte det att göra med att man gör det bakom ryggen på folk?

Om alla skulle vara mer öppna med att det är självklart att man försöker luras, dra fördelar och ibland stjäl ideer och annat, då kanske det såsmåningom skulle bli mindre skamligt och mer något som hör till vanlig mänsklig konkurrens? Vi måste väl konkurrera om rätt mycket - oavsett om vi vill det eller inte?
Vad är fint sätt när det gäller att bräda någon? Eller hur gör man för att på ett väluppfostrat sätt komma åt bästa stolen framför tv:n?

Ibland (rätt ofta) fattar jag väldigt lite av varför en hel kultur är så fruktansvärt rädd för att såra eller trampa på varandras egon. Det är så otroligt mycket man ska hålla reda på om folk, så att man inte råkar säga något som någon kan ta illa upp för.

En rätt obehaglig slutsats jag dragit är den, att det ligger något halvmedvetet i att uppfostra folk till att vara så fina i kanten. Vi kan ju inte prata om något viktigt, och inte ifrågasätta, debattera, förändra något, utan att såra eller trampa på någon.
Alltså låter vi fulpolitiken råda. De fina ordens politik som döljer att de som har det riktigt illa får det ännu sämre.
För om vi inte kan prata om sånt vi tycker olika om, för att vi då kan såra någons självkänsla, då kan vi ju aldrig göra något åt skiten. Man måste se den, prata om den och söka upp den, om man ska kunna göra något.
Som det är nu är det ju till och med knepigt att säga att det finns uteliggare. Det får inte finnas i ett bra samhälle - så politiker förnekar det.

Och vad har det med manipulation, att använda information för att få som man vill...
Jo, om alla talar öppet om sånt som är verklighet, så blir det svårt att manipulera. Om man i stället för att trigga beteenden eller trigga rädsla säger som det är, och säger vart man vill komma och inbjuder till diskussion om det, då kanske saker och ting börjar hända?

Herregud nu börjar jag ju låta som någon sorts agitator... kanske dags att lägga av nu. Politiker tänker jag inte bli, och inte samhällsomstörtare heller.
... tror jag.

7 kommentarer:

Cicki sa...

Du sätter verkligen igång tankeverksamheten hos en.

Jag känner inte riktigt igen mig själv här att smyga på tå för att inte såra någon eller att inte våga säga rakt ut vad jag tycker och tänker. För mig är sånt här olika i olika sammanhang.

Först det här med utnyttjandet sig av en kunskap, som jag redan erkänt att jag använt mig av. Det behöver inte betyda att man kör över någon för det. Oftast har jag använt mig av denna metod för att få igenom ett beslut. Oftast då ett beslut som gagnar en hel grupp och inte mig själv. Det var därför jag var aktiv i handikapprörelsen i så många år, att utnyttja mitt kunnande för att så många som möjligt skulle kunna få det lite bättre.

Jag tvekade aldrig en sekund över att utnyttja mina kunskaper så att mina barn (speciellt min son) skulle få fördelar när det behövdes. Jag gick oftast ända upp i hierarkin för att se till att min son fick assistent, speciallärartimmar, hjälpmedel osv.

Sedan kan man se det som så att man även utnyttjar kunskaper i hemmet. Om jag sa en sak på ett visst sätt så kunde jag få mina barn att t ex plocka ur diskmaskin eller gå ut med soporna. Det kallar jag för diplomati på hemmanivå.

När jag kämpade för min egen överlevnad mot försäkringskassan så utnyttjade jag mina egna kunskaper att läsa lagtexter som jag sedan använde emot dem och fick fördelar därav. Likaså att jag kunde skriva begripliga skrivelser och få förmåner på så vis.

Sedan om vi fortsätter på temat att undvika att trampa på folk. Jag försöker undvika att trampa på och såra dem som står mig nära. Då gör jag det av vänskap och kärlek. Men är det för mig en ovidkommande människa då säger jag verkligen vad jag tycker och tänker. Jag har en fördel att när jag blir riktigt arg så blir jag ofta ganska kylig och saklig. Det utnyttjar jag då att slå någon i skallen med ord och jag struntar fullständigt i om jag trampat på hans eller hennes ego. Det betyder nada för mig.

När sonen gick på lågstadiet hade han en gräslig lärare. Vi bodde på en liten ort så att byta lärare var ingen möjlighet. Jag var fin i kanten i tre läsår för jag ville inte att något skulle gå ut över honom. Men på slutet i trean så läste jag lusen av henne ordentligt och talade om vad jag tyckte och tänkte. Hon rusade in i klassrummet och talade om för klassen att XXs mamma hade varit dum mot henne. Sonen kom hem med ett brett leende på läpparna och frågade om det var jag som fått fröken att grina. Efter den dagen var jag sonens idol....:-)

Fin i kanten har jag heller aldrig varit. Jag är för dum för att fatta att man måste vara det ibland. Jag älskar att debattera och ifrågasätta saker och ting. Samt har åsikter om det mesta. Jag kanske inte låter det lysa igenom i bloggen men det finns där.

Men som du skrev hos mig, så är det väl så att man blir annorlunda när man är med människor som är annorlunda. Det ser jag som en styrka.....:-)

Alkoholistungen sa...

Jag tror att jag är ganska naiv, det är i alla fall vad alla säger till mig, men jag tror att de flesta människor, inte alla men dom flesta är ärliga och vill andra människor väl. Man fuskar inte, i alla fall inte när det gäller stora saker. Jag tror dom flesta gör sitt jobb så bra dom kan, jag tror att dom flesta inte utnyttjar saker dom vet om andra för att få fördelar. I alla fall hoppas jag att det är så...

Renée sa...

Jag har alltid sagt vad jag har tyckt å tänkt å alltid haft en åsikt om allt. Gillar att diskutera å kan lätt bli lite hetsig när jag gör det. Kan säga att detta med att vara ärlig (att alltid säga vad man tycker) e inte alltid positivt.Folk blir rädda nästan å tycker att man tar plats, att man bråkar. Löjligt tycker jag. Eftersom jag alltid e ärlig så förväntar jag mig ärlighet tillbaka.
Sen tror jag att dom flesta tar fördel av saker. Fast det ska de inte säga. Det liksom ska göras i smyg... Tycker det e så himla löjligt att folk inte vågar säga rakt ut vad dom vill. Ja, ja... sånt e livet eller?

Anonym sa...

din blogg är helt underbar!här är en annan som också går rakt ini hjärtat
http://joasson.blogspot.com/

Ebba G sa...

Åh!!! Om alla ni visste vad det betyder att få reaktioner, att få tankar och reflexioner på sånt jag själv funderar över.
Ibland blir jag rent rörd hörrni!!!
Bäst av allt är att jag själv inte måste styra och ställa, jag kan bara njuta av att få dela era tankar. Sådär rakt av bara.
Kram!

Anonym sa...

Jag önskar dig all lycka i livet. Kul att du kämpar för dig och dina barn skull......

Anonym sa...

Jag önskar dig all lycka i livet. Kul att du kämpar för dig och dina barn skull......