onsdag 2 september 2009

Min yngsta är åtta år och vet att jag finns.
Hon har såklart en pappa. Vem han är vet varken hon eller jag. Det kan vara en polis. Eller kanske en advokat. Det kan också vara en vanlig rörkrökare eller möjligen en direktör.
En annan möjlighet är att han heter Peter och är död. Han dog på en toalett av en överdos. Den gången hann ambulansen inte fram i tid.
Peter och jag var tillsammans eller vad det heter. Jag fixade stålarna och han hade kontakterna. Ett starkt par, Jag och Peter. Vi saknade inget. Eller... ja, alltså vi hade sällan något i kylskåpet vi inte ägde. Och lakan... vad ska man med såna till när man inte har någon säng. Men för övrigt hade vi allt. Kokain och små söta påsar med annat pulver och fina kanyler. Rent och fint.
Gud vilket sex vi hade. Tror jag. Men... alltså, jag vet inte.
Min yngsta kan ha kommit till när jag inte vet om vi hade bra sex.
Eller när jag fixade stålar till pulvret som liksom var grunden för det där sexet jag inte vet om vi hade. Eller jo, vi hade det men om det var så bra? I alla fall är han död nu Peter och min yngsta är åtta år och vet att jag finns.

Jag vet att jag snöar in på det här. Men jag är livrädd för att träffa henne.
Vad säger man till en åttaåring som vet att man finns?

Nu säger du väl, att det ju gick bra med trettonåringen, hon som ska bli jurist och är en smartskalle.
Jamen det är skillnad. Hon är ju tretton och tillräckligt stor för att kunna älska och hata samtidigt.
När man är åtta måste man få älska för sig och hata för sig. En och en i taget av de där känslorna alltså.
Och jag är rädd för att utmana hennes rätt att ha en bild av mig som något hon kan älska när hon behöver älska och hata när hon behöver hata.

Ändå... om bara några dagar är det meningen att vi ska möta varandra hemma hos henne. Där hon är trygg.

En annan sak... jag är avundsjuk. Hon har allt det där jag i djupaste hemlighet drömmer om men skyddar från att veta att jag vill ha eftersom jag inte står ut med att jag aldrig kommer att kunna få det. Det är för sent - och om jag inte släpper drömmen om det jag inte fick kan jag ju aldrig få det jag kan få. Så jag suckar och gömmer mina drömmar medan jag avundsjukt ser hur bra min dotter har det.
Båda mina döttrar förresten.

Sen har jag ju en son också. En vuxen en. Som jag får ta itu med när han vill.

Det här är inte lätt.
Det är verkligen inte lätt. Åtta år.... och vet att jag finns.
Åtta år.... och vet
att jag
finns


Snälla. Håll en tumme.

för oss.

29 kommentarer:

Cicki sa...

Jag ska verkligen hålla tummarna för att det går bra för dig och din åttaåriga dotter vid ert möte. Ditt liv just nu är som att börja om igen och igen och igen. Allt blir nytt på något vis hela tiden. Du verkar så stark. Jag kan inte annat än önska dig all lycka.

karibien sa...

Här hålls både tummar och tår!

Och du, det finns ett helt liv där ute. Åtta år, då finns det tid för hela känsloregistret

Anonym sa...

Håller alla tummar jag har!

Fan, vad du är modig!
En tuff brud..i..tja, nån slags förpackning i allafall? :-)

Kramar!

Sandra

anette sa...

här håller jag alla tummar o tår jag kan hålla.
du klarar av det här, det vet jag att du gör.
Ta det lugnt bara och låt allt ha sin gilla gång

anna sa...

Gråter när jag läser om ditt liv och dina erfarenheter. Jag inser hur bra jag haft det själv.

Och du, jag tror det kommer gå bra med 8-åriga dottern. Du är stark, och du är hennes mamma. Det ordnar sig.

Tänker på dig!
Kram
Anna

Den hemska tvillingen sa...

Godmorgon!
Jag har fem barn och jag skiljde mig och lämnad dem hos deras pappa. Går förstås inte att jämföra med ditt liv. Men så mycket vet jag om svikna 8-åringar att de kan mycket mer än vi tror, de är mycket klokare än vi kan ana. Och det bästa du kan göra är att låta henne känna allt och bara ta emot hennes känslor.

Lev väl

M sa...

Jag har en åttaåring och en tioåring och precis som kommentaren ovan, säger jag att det är så mycket klokare än vad vi någonsin kan förstå. Låt henne bestämma, var beredd på ilska, glädje, ja hela känsloregistret. Hoppas hon har växt upp med kloka människor som kan hjälpa dig och henne i detta.

Håller tummar och tår.
Heja dig!
Kram M

åsaiskåne sa...

Du verkar så klok. Det kommer säkert att vara tufft på olika sätt, men det kommer att bli bra!
Lycka till i massor!

K. sa...

Håller tummarna, men jag vet att du klarar allt!

Ebba G sa...

Tack för alla tummar - och för det där om åttaåringarnas klokhet, jag kanske underskattar barn i den åldern. Har så lite erfarenhet... men nu får jag ju upp en massa minnen från mig själv i den åldern... och jo, det finns nog en del i huvudet på ungar i alla åldrar. Ska nog skriva något om den där åttaåringen som var jag en gång. Tack igen! Alla tummar tas emot och läggs i en speciellt vacker ask! (för att tittas på när det är gråsvart i själen)
Kram/Ebba
P.s. Anonyma Sandra... jag är förpackad i en sorts mjukt material som kallas hud, den är lite skadad på några ställen, men rätt ok ändå - puss på dig!!

Kamilla sa...

jag önskar dig all lycka, både med åtta åringen och allt annat! Här sitter man o gnäller över både det ena och det andra, men när jag läser om ditt liv inser man plötsligt att man nog har det jävligt bra!
håller alla tummar jag med
stor kram Kamilla

Gunilla sa...

Jag håller allt jag har!

Sabina sa...

Håller tummar och tår för er. Tvivlar på att det kommer gå annat än bra. Du har en helt fantastisk inställning till dina barns rätt att välja hur de vill förhålla sig till dig, vilken relation de vill ha. Och genom att du gör det tror jag allt kommer gå jättebra.

Tack för fantastiska texter.

Andra 19 sa...

Vi håller alla tummar och tassar! Men du har en sån fin själ och känsla, nu när den inte är bedövad längre, så du behöver inte oroa dig, det går bra!

Cina sa...

Oj! Har hittat hit via Cickis blogg! Jag är alldeles förstummad över din resa och din förmåga att formulera dig så att din berättelse går "under skinnet". Fortsätt!
För övrigt håller jag med om barns klokskap. De är ärliga och rättframma i den där åldern, har inte stelnat till ännu i en massa tyckanden och måsten. Jag håller tummarna för dig och dem!
Varm kram!

Comvidare sa...

Jag tänker så här...barnet kommer att reagera som hennes kropp säger att hon ska reagera. Det är nog inte svårare än så. Ev problem med er relation ligger väl i händerna på hennes föräldrar. De har makten att göra det hela till någonting vackert och makalöst, men också någonting smutsigt och fult.

Jag håller tummarna att de kan hantera att du dyker upp i hennes liv och flyttar om bland fantasier och verklighet. Där håller jag verkligen tummarna.

Anonym sa...

Nu börjar det! Häftigt! Ni fixar det! Det knäppaste är att man alltid älskar fast inte alltid gillar..

Anonym sa...

Nu börjar det! Häftigt! Ni fixar det! Det knäppaste är att man alltid älskar fast inte alltid gillar..

Jeanette sa...

Jag är glad att jag har hittat hit. Det finns inte en enda blogg i hela cyberspace som fängslat mig så som din. Det är som någon sa i kommentarerna till ett annat inlägg; det mesta i bloggvärlden är blaha-bloggar om egentligen ingenting. Men inte din, därför kommer jag fortsätta följa denna blogg.
:)

Och du, jag håller inte en tumme. Jag håller två.

Kram och lycka till!

/ Jeanette

Prestationsprinsessa sa...

Håller verkligen tummarna för dig o din dotter. Det kommer säkert bli en periodvis tuff resa men du är så stark o klok att du kommer klara det.

Spännande följa dig på din blogg

Kram

Helene sa...

Håller alla tummar och tår jag har. Det är klart det går bra lika bra som det gjorde med "smartskallen" :o)

Anonym sa...

Vill bara krama om, vilken stark kvinna du är. Önskar dig allt bra i livet.
Karin

Malin sa...

Hej Ebba! Jag vill bara tala om att jag tycker att du är fantastisk på att beröra med dina ord om ditt liv. Att du dessutom verkar ha bestämt dig för att ha ett bra liv är underbart starkt. Underbart också att du ska få träffa din dotter! Skickar varma tankar att stärka dig med när du tvivlar. Malin

Laila sa...

Jag kan bara hoppas att den underbara 8åring har haft bra vuxna omkring sig. Som kan förklara och finnas där. För fy fan vad det kommer att vara jobbigt för er båda. 8 år... Så stor och ändå så liten.
Sitter här med en sovandes 7½ åring

Lizette sa...

Hittade hit via Monas Universum och är fast. Vilka texter och vilken känsla det är i dem. Håller alla tummar för dig och dottern.

Helen sa...

Hittade hit från Kim Kärnfalks blogg på Bloggfamiljen. Hon länkade till dig för att du berör, jag är benägen att hålla med, välskrivet rakt upp och ner. Och du, jag håller tummar och tår för dig och dina barn. Har själv en blivande 7-åring, alla är olika. Många lyckoönskningar!

piaffen sa...

Oj, Hej. Har precis hittat din sida! Kan aldrig ens ana vilket helvete du gått igenom. Så duktig du är. Och du skriver fantastiskt bra! Lycka till med din lilla flicka. Håll ut! Låt det ta tid med henne. Med kärlek brukar det mesta lösa sig. Barn är enklare än vi vuxna!
Lycka till!

Nanna X sa...

Jag håller båda tummarna (med risk för kortslutning, som du lärt mig) och får tårar i ögonen. Du är en sån klok mamma, förutser hennes blandade känslor. Just därför tror jag att mötet kommer att gå bra. Avundsjuka är jobbigt, jag kan också bli sån ibland. Men du ger ju själv botemedlet: "om jag inte släpper drömmen om det jag inte fick kan jag ju aldrig få det jag kan få". Så sant. Men svårt att verkligen leva efter.

Maria sa...

Kikar in här, din gamla vardag du levt, sådan vardag har jag vuxit upp i, i stort sett. Bland droger och alkohol. En missär. Jag glädjer mig fruktansvärt mycket åt att du lyckats. Och undrar om det är Okej att jag länkar sin bloggsida från min?

/Maria