tisdag 22 september 2009

Idag har jag lärt mig att vårtor försvinner om man räknar baklänges från enmiljontvåhundratusen till enmiljontjugotre samtidigt som man går runt ett träd som är minst hundra år gammalt. Och så vet jag numera att pojkar fiser äckligare än flickor och att man måste ha lampan tänd när man sover ifall grismannen skulle komma.
Min yngsta lilla fantasifyllda unge har mer att berätta än ett uppslagsverk i tretton band. Men när jag berättade att hon har en storasyster blev hon tyst. I alla fall ett tag. Sedan sa hon helt kort " jahaja, och nästa gång säger du väl att jag har en bror också " Och då fick jag ju säga att det har hon ju. Men när hon andats ut sa hon väldigt tyst att det hade hon vetat länge. Sen ville hon veta om det var riktiga syskon eller om det var plastsyskon och det visste jag ju inte vad det var och fick lära mig allt om såna syskon man inte är släkt med men som ändå är syskon så länge mammorna och papporna håller ihop men sen blir man inte syskon för mammorna och papporna skiljer sig och då får man nya plastfamiljer.
En halvsyster och en halvbror är inte plastsyskon kom vi fram till. I alla fall absolut inte mer än halvplast. Och halvplast finns nog inte så antagligen är de rättså riktiga även om papporna borde vetat bättre. Det där hängde jag inte med på riktigt men det gör jag å andra sidan sällan när det gäller A. och hennes fantastiska logik. Vad borde de vetat bättre? undrade jag ju såklart. Men alltså svaret... att papporna borde gjort upp innan vem som skulle ha frön och inte och sen skulle man pussas och vem vet, då kanske det blivit ett helt annat barn och A. ville ju inte vara någon annan så det var tur att det blev som det blev.
Och det kan jag ju hålla med om.
Men ... jag vet inte.... hur mycket vet en åttaåring om hur det blir barn? I alla fall frågade hon ifall hennes pappa och jag ville att hon skulle bli till. Jag sa att jag älskar henne så att det gör ont, och det måste ju betyda att man vill att någon ska finnas.
Och att om pappan skulle träffa henne så skulle han också älska henne. Såklart. Så det är säkert lika för honom.
För vad ska man säga annars?
Men sen handlade det om fotvårtor och en stor äckelvårta på tummen och att katter som sover så mycket måste ha nio liv för att hinna vara vakna och jaga råttor och sen måste vi prata om hur det ska bli i jul när A. har två mammor och en pappa och fem syskon och hur blir det med julklapparna då? Och gran. Har jag gran?
Ännu en fråga... jag har aldrig haft någonstans att ha en gran. Så har jag gran? Jag antar att jag inte har det men om A. skulle komma hem till mig någon av juldagarna kanske jag har det.
Det är så mycket jag inte vet.
så oändligt mycket.

10 kommentarer:

mita sa...

Klart du ska ha en liten gran när barnen kommer nån dag i julhelgen.Jag har aldrig varit mycket för julen, men gjorde det som förväntades av mig som mamma.
Barn blir ledsna om det inte finns en gran och jag tror inte du vill göra dom besvikna.(Det är ju ändå bara en gran) skratt...Skickar massor av nattikramar!

Lizette sa...

Herregud!! Hon verkar talför i varje fall...ler för mig själv. Kan inte fatta hur du lyckas förmedla så mycket känsla i "bara" en text. Jag njuter!!
Granar är världsliga ting, men mammor växer inte på träd...
Kram

Cicki sa...

Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag läser. Inser att jag sitter här vid datorn och ler fånigt. Hon verkar dödshärlig, din lilla minsta unge. Visst älskar man dem så det gör ont. Det gör man även när de är trettio och trettiotre som mina är.

Åsa sa...

Vilken cool liten tjej du har =) det låter som ni haft en toppendag!!

Den hemska tvillingen sa...

Det är oändligt mycket du inte vet, precis som alla vi andra som är föräldrar. Men vet du, det där ordnar sig om man bara tar det lugnt och låter ungarna veta att man älskar dem. För det är som Lizette skrev, mammor växer inte på trän. Och barn har en sån fantastisk förmåga att ge en tusen miljoner chanser även om man gjort bort sig.
Så sitt bara lugnt i båten så kommer dina ungar att visa dig hur man är morsa, med eller utan gran.

Ett litet råd ändå, skaffa inte granen än, den kommer inte vara vacker till jul ;-)

Kenneth sa...

Åh ett sånt litet charmtroll. Tack för du delade med dig, jag kan inte fått starta dagen på ett bättre sätt. Så tack för leendet du planterade hos mig.
Hoppas du får den finaste av dagar idag.

VERA sa...

Åh, jag vet inte vem som är härligast, ungen eller den som så totalt lyckas förmedla den sprudlande lilla munnen med så mycket i huvudet! Jag sitter här och bara ler... =)

Cecilia N sa...

Skrattar, gapskrattar och fnissar omvartannat. Och även kommentarerna får sig en släng av detta.

Din dotter tror jag lindar dig om fingrarna. Bra.

Prestationsprinsessa sa...

Vilken otroligt mysig o klok tös du har. Åter igen...ditt skrivande..din förmåga att beröra, väcka känslor i oss som läser. Ifall du ångrar dig om juristkarriären så borde du satsa på skrivandet!

Tack för att du delar med dig Ebba!

Kram

Johnny Andersson sa...

Visst är dom fantastiska dom små liven!!!!
Du är absolut överjävlig på att skriva så man bryter ihop av skratt. Lovar att DU fått min ensamma och jättetråkiga söndag att bli rätt så fantastisk bara genom att läsa din blogg.
Fortsätt med det....lova.
Kram!