Idag har jag lärt mig att vårtor försvinner om man räknar baklänges från enmiljontvåhundratusen till enmiljontjugotre samtidigt som man går runt ett träd som är minst hundra år gammalt. Och så vet jag numera att pojkar fiser äckligare än flickor och att man måste ha lampan tänd när man sover ifall grismannen skulle komma.
Min yngsta lilla fantasifyllda unge har mer att berätta än ett uppslagsverk i tretton band. Men när jag berättade att hon har en storasyster blev hon tyst. I alla fall ett tag. Sedan sa hon helt kort " jahaja, och nästa gång säger du väl att jag har en bror också " Och då fick jag ju säga att det har hon ju. Men när hon andats ut sa hon väldigt tyst att det hade hon vetat länge. Sen ville hon veta om det var riktiga syskon eller om det var plastsyskon och det visste jag ju inte vad det var och fick lära mig allt om såna syskon man inte är släkt med men som ändå är syskon så länge mammorna och papporna håller ihop men sen blir man inte syskon för mammorna och papporna skiljer sig och då får man nya plastfamiljer.
En halvsyster och en halvbror är inte plastsyskon kom vi fram till. I alla fall absolut inte mer än halvplast. Och halvplast finns nog inte så antagligen är de rättså riktiga även om papporna borde vetat bättre. Det där hängde jag inte med på riktigt men det gör jag å andra sidan sällan när det gäller A. och hennes fantastiska logik. Vad borde de vetat bättre? undrade jag ju såklart. Men alltså svaret... att papporna borde gjort upp innan vem som skulle ha frön och inte och sen skulle man pussas och vem vet, då kanske det blivit ett helt annat barn och A. ville ju inte vara någon annan så det var tur att det blev som det blev.
Och det kan jag ju hålla med om.
Men ... jag vet inte.... hur mycket vet en åttaåring om hur det blir barn? I alla fall frågade hon ifall hennes pappa och jag ville att hon skulle bli till. Jag sa att jag älskar henne så att det gör ont, och det måste ju betyda att man vill att någon ska finnas.
Och att om pappan skulle träffa henne så skulle han också älska henne. Såklart. Så det är säkert lika för honom.
För vad ska man säga annars?
Men sen handlade det om fotvårtor och en stor äckelvårta på tummen och att katter som sover så mycket måste ha nio liv för att hinna vara vakna och jaga råttor och sen måste vi prata om hur det ska bli i jul när A. har två mammor och en pappa och fem syskon och hur blir det med julklapparna då? Och gran. Har jag gran?
Ännu en fråga... jag har aldrig haft någonstans att ha en gran. Så har jag gran? Jag antar att jag inte har det men om A. skulle komma hem till mig någon av juldagarna kanske jag har det.
Det är så mycket jag inte vet.
så oändligt mycket.