söndag 27 september 2009

- Förlåt
- Vadårå, jävla sömntuta.
- Vad ska jag göra då?
- skit i det du
- Nej jag skiter inte i det. Fattaruväl att jag inte skiter i dig.
-
-

Ja och så var vi tysta tre evigheter och en sekund.

Sen sa D. att jag måste lova att aldrig göra om det och jag sa att jag inte kunde lova det för det är omöjligt att lova sånt. Och förresten skulle jag tro att nästa gång kanske det är hon som försover sig och jag som blir sur.

Och eftersom sommaren återkom på besök i går och behagade stanna även idag så bestämde vi att det var nödvändigt att äta glass. Två stora bitar var och vi strödde pepparkakssmulor på dem som om det var något helt normalt. Och det är det väl med tanke på att det ju faktiskt är jul om mindre än tre månader. Man måste öva smaklökarna.
Vilket fick mig att tänka på den jul jag snöade in på pepparkakor. Jag var hög som en torggran och trodde att pepparkakor var skillnaden mellan att åka fast för julklappsrån och förbli fri som en stadsduva. Fråga inte varför eller hur, det minns jag inte. Men jag kommer ihåg att jag sket pepparkaksdeg.
Det berättade jag ju inte för D. Man säger inte sånt till trettonåriga döttrar som är sura för att biomorsan försovit sig. Morsor ska inte snöa in på pepparkakor. Eller kokain. Förresten, morsor ska förmodligen inte snöa alls.
Men vi åt pepparkakssmulor på vaniljglass.

Jag kan ju säga, att det var de godaste kaksmulor jag någonsin smällt i mig på glass, och jag har lång erfarenhet. För det mesta är det krossade drömmar jag strör där de gör mest nytta. På chokladglass alltså. Men idag var det pepparkakor. På vanilj.
Gud vad jag tjatar.
Det är bara det att hur många torskar jag än sugit av eller pissat på eller vad fan jag än gjort med dem så har det aldrig känts så svårt att göra det som det kändes att be om förlåtelse i dag. För att jag försovit mig!!!
Jag är nog inte riktig i huvudet jag.

Eller är det möjligen det jag håller på att bli?

11 kommentarer:

Cina sa...

Det är väl så. Att nu håller du på att bli du. På riktigt. Du kan inte stänga av något, låtsas att du är någon annanstans eller "bara göra". Det håller ju inte med ungar. De läser igenom sånt. Och be ungar om ursäkt, det ÄR ta mig tusan så svårt! Vad härligt att ni kunde träffas idag istället!
Varm kram!

P sa...

Kan du inte berätta lite om din son också? Om ni har eller har haft någon kontakt?
Kram

Lizette sa...

Kolla vad lite glass och pepparkakssmulor kan göra...Du måste ha växt minst en halv meter i din dotters ögon genom att be om ursäkt. Många vuxenpoäng på det!!!!
Du är för härlig Kram

Unknown sa...

Fan vad du skriver BRA!!
Jag är såld på din blogg;)
KRAM

Renée sa...

Du håller ju på att bli DU! Att be någon om förlåtelse är väl bland det finaste man kan göra. Min pappa sa till mig en gång på sängkanten (jag var nog lika gammal som din flicka e nu skulle jag tro) "du måste lära dig att säga förlåt Renée, då klarar du dig långt i livet". Å det har jag faktiskt gjort. Man lär sig att jag inte e bättre än någon annan. Förlåt e ett bra ord, fortsätt att använda det! Kramar som fan!

Jenny sa...

Jag har blivit beroende av din blogg!!
Måste gå in varje dag och kolla hur det går för dig och dina döttrar. Ni har en bit att gå men det kommer ni att fixa. Kanske få ni båda två offra några "förlåt" då och då, men det kan det vara värt.
Kram
Jenny

sussi sa...

jag kan bara säga till dej
jag är så otroligt rörd imponerad ja jag har nog inte ord till att säga

fan vad du har och gör det bra....beröm dej själv massor, du försov dej du bad ej om ursäkt för att du var hög, utan för att du faktiskt hade försovit dej, du svarade så fint att du kan ej lova det händer igen...det kan ingen så slå inte på dej själv mera i detta fall du har sagt förlåt.
Du har satt spår i mitt hjärta och det bara genom att läsa dina bloggar...

Du är grym
stor stor kram från en okänd
sussi

Anonym sa...

Jag kan bara inte halla med alla som tycker att du gor sa ratt eller att det inte var sa farligt.

Forsova sig? Nar sa mycket fortroende star pa spel.
Uselt!
Tank om piloten till nasta NY flight forsov sig, den som skulle oppna lakarmottagningen, den som skulle forsvara en brottsling i ratten.
Na, vissa saker forsover man sig inte till.
Jag ar intresserad av fosterfamiljens reaktion? De fick hantera en svar situaton med en besviken och sakert kanslig tonaring som star dem nara.
Det maste gjort ont.
Anda lat de henne traffa dig dagen efter, stort!
Barns fortroende ar nagot man skall behandla som porslinsfiguriner. Kantstott eller spruckna blir de aldrig detsamma.

Jag hoppas verkligen inte att detta haller pa bli du.
Varsagod att ignorera detta inlagg om det kanns bast.
Jag var bara tvungen att inte halla med denna gang.
Ruffsig

Kenneth sa...

Mår du bra av att strö salt i andras sår elelr sparka undan fötterna på ngn när personen håller på ställa sig upp.. Ebba har nog säkert samvetskval så det räcker och blir över utan att du ska göra det ännu värre det genom ett känslokallt inlägg. Vet du anledningen bakom att hon försov sig? Jag tycker inte du ska kasta skit utan att du vet hela historien. Jag vet hur det är att försöka ställa sig upp på benen efter att livet behandlat en som skit och sista man då vill höra är sånt som du nyss skrivit..

Jessica sa...

Många andra har sagt det redan men jag säger det jag med.
Att säga förlåt till sitt barn ÄR stort. Barn förlåter ganska mycket om ett "förlåt" kommer.

Fråga mig, fysiskt och psykiskt misshandlad av min mamma, inte ett enda förlåt kom. Någonsin medans hon levde.

Så.. ja, ett "förlåt" betyder mycket!
Kram, du skriver underbart!!

Anonym sa...

Vad ska man säga...om pepparkakor, snö och försovningar? Om förlåt och kloka ord.... Det finns inga ord!! Bara STOOOR KRRAAAAAAMM! Jag känner inte dig, inte alls. Men jag är mor, jag är människa, jag är "vuxen"...ibland.. Inte f-n är det lätt. Jag har aldrig sugit av en torsk men alla lever vi... Jag beundrar dig enormt!!