måndag 7 september 2009

Solsken på kajen, några måsar som skriker och jag är tillbaka i det förflutna. Morgnarna när dimmorna lättade tillsammans med morgonbruset från trafiken, när solskenet föll in bakom brofästet just i soluppgången. Och måsarna. Luftens tjuvar, lika fräcka som de där gängen som kommer varje sommar för att skinna turistfickorna på plånböcker.
Jag har aldrig varit bra på fickstölder och väskryckningar. Bara om plånböcker legat öppet, ostängda eller kvarglömda handväskor har jag sett som fri egendom. Men jag tänker inte på det nu, när solen skiner på kajen och måsarna skriker.
Det jag minns är friheten, de där stunderna av stad som pulserar värme genom att skimra möjligheter.
Eller. Jag vill minnas den där friheten.
Jag vill inte veta något om suget in i tunnlarna, desperationen i torra ögon och bultande tänder.
Händernas skakande vrede när fingrar finner tomma påsar.
Nej jag vill bara minnas dimmorna på vattnet, husfasaderna som speglar sig i töcken och himmel som blandas med röken från tiotusentals andedräkter ur munnar som dricker morgonluft.
Friheten och staden.
Det är de glimtarna av liv jag längtar till när jag längtar.
Som om det var min historia, den jag blivit den jag är av.

Idag är jag ledig för studier. Fri att gå ut på kajen, fri att lyfta blicken mot himlen och låta händerna vila mot något annat än tomhet.
Kanske är det min historia jag lever.
Äntligen

2 kommentarer:

Sofie sa...

Hej Ebba!
Upptäckte din blogg här om dagen, genom Kims blogg (bloggfamiljen.se). Läste igenom rubbet... Jag tycker om ditt sätt att skriva, för det är så poetiskt.

Det märks verkligen att du är intelligent förresten. Måste varit skittråkigt att gå i skolan och få tjata igenom samma gamla skit varje år, fast du redan kunde sedan länge. Alla behöver vi stimulans, få utvecklas.

Och apropå att minnas... Är det inte så, att vi alltid minns det bästa? Jag tror att det är en överlevnadsinstinkt. Visst finns det ett fåtal människor som alltid ältar det som drabbat dem, men för det mesta så tror jag att vi minns det bästa.

Kul att du skriver här, har letat efter en blogg som INTE handlar om heminredning, mode eller sånt. Ha en fin dag Ebba!

Ebba G sa...

Om man mår bra minns man nog det bästa. Jag hoppas det.
Hoppas att mina barn minns det bästa från sina liv och att de ska minnas det bästa från våra möten nu när jag äntligen kan visa mig för dem.
... och heminredning och mode hittar du inte hos mig... skulle vara någon ny sorts shabby chick "under broarnastil" då...