söndag 20 september 2009

Sallad och mer sallad. Marinerade vitlöksklyftor och kräftstjärtar i het sås... Nybakade chiabatabröd med smältande getost i tomatmarinad. Läckra hjortron, varma som en barnstjärt serverade i glas med iskall grädde och ett litet stänk tabasco. Ja, det finns en del att njuta av, smeka med ögonen, fresta gommen med och låta magen smälta till mättnad. Ibland är det gott att vara jag.
Om allt annat går åt helvete har jag i alla fall lärt mig blanda sås och hacka lök. Jag som inte ens kunde koka ägg.

Min stora tjej ringde och ville hälsa på mig idag. Men vi har bestämt att hon ska komma när dom har höstlov. Två dagar mitt i veckan när jag är ledig från jobbet och inte måste tokläsa, får se till att ha en lucka alltså.
Så. Jag fick säga nej. Gud vad svårt. När hon ringer och säger att hon vill komma och jag inget hellre vill än visa henne min fina lägenhet, krypa ihop i fåtöljerna framför brasan och prata om vadsomhelst. Nä, då ska jag vara morsa och säga att det får vi vänta med. Grrrr.
Jamen...
Fast jag skulle ju jobba så det var ju bara att säga att jag skulle jobba. Som om det vore en undanflykt. Tänkte jag när jag sa det. Så jag sa att det inte var en undanflykt utan bara en sanning. Och att en annan sanning är att jag inte skulle kunnat säga nej om jag inte hade haft jobbet som hjälp. För vi har ju bestämt när det ska bli. Fram till dess ska jag komma dit, vi ska ha telefonkontakt och vi ska messa. Punkt.

Och sedan hörde jag en dokumentär på radion om en unge som tog ihjäl sig för att socialfolket inte fattat att hon hade det förjävligt i fosterhem efter fosterhem. Hon hade stöd av sin mamma, de pratade i telefon... men fosterfamiljen blev väl störda, avundsjuka kanske, och såg till att socialen tog hennes telefon och förbjöd mer än ett samtal i veckan.
En massa i den stilen...
Jag blev ju tvungen att ringa upp min tjej och fråga om hon har det bra på riktigt.
Jamen, hon blev ju helt förvirrad såklart. Varför skulle jag fråga så? Så jag fick ju berätta vad jag hört. Och då hörde jag att hon log. Man hör sånt.
Och sen blev jag rätt säker på att hon har en kanonfamilj. För efter en kvart ungefär ringde hennes familjemamma och ville att vi skulle träffas allihopa så att jag blev trygg. Skönt att hon tog det så.
Jamen man blir ju knäpp av det här mammaköret. Orolig och halvnipprig.

Och kyrkoval har det varit också.
som jag missade såklart. Bryr jag mig? Nä, eller jag vet inte. Jag har nog inte fattat det där heller. På något sätt tycker jag allt jag sett om det man ska välja handlar om en massa som inte har med religion att göra. Som om kyrkan erbjuder lite olika gudar, en del gillar homosexuella och en del gör det inte... tja, och några gudar verkar vara mot att folk gifter sig över huvud taget. Nä, jag fattar inte det där.

Men smarriga efterrätter kan jag röra ihop på en kvart!

13 kommentarer:

mita sa...

Så nu har jag läst din blogg o kan lägga mig i lugn och ro.Blev inget "val" för mig heller har aldrig röstat i kyrkoval,annars är jag noga med att rösta.(Måste värna om demokratin)Bra det du skrev att du kunde höra hur din dotter "log" i telefon...härligt.Kramar om o säger natti.Imorgon är en annan dag.

Annelie sa...

Jag är inte troende men medlem i svenska kyrkan. Jag röstade för att jag vill ha rättighet att gifta mig där, den dagen jag finner mig en fru.

Cicki sa...

Många skriver så kloka kommentarer. De har förmågan att sätta fingret på det där helrätta ordet. Sånt kan inte jag. Men jag läser och jag lever med och jag tror jag förstår dina känslor, både de glada och de ledsna. När jag sedan ska skriva ner det så låter det bara töntigt. Jag vill bara tala om att jag är här och via en datorskärm och en massa vågor i rymden så är jag med dig på något konstigt sätt. Kram

Ebba G sa...

Annelie - hoppas innerligt att du träffar rätt tjej! men du, varför vill du gifta dig i kyrkan?? Om du inte tror alltså. För att gifta sig i kyrkan måste väl handla om att man vill att gud ska välsigna alltihop?

Cicki - men förstår du inte, att för mig är det där vardagsvanliga en sorts speciellt vackra juveler?!

Comvidare sa...

Mysigt.

Bara sådär!

Lizette sa...

Oh så bra det här blir!!!:-))))

Anonym sa...

Grattis! Ebba du har blivit mamma. Alltsa inte mammma, mamma, utan en sadan som bar pa mamma-kanslorna och da pratar jag inte om karleken for den kan kla sig i manga olika skepnader, forvantade eller oforvantade. Na, jag pratar om mamma-oron. Gjorde jag ratt? Har hon det bra? Forstar hon min intention? Vad kan jag gora battre? Var jag for hard? Sadana kanslor som popar upp nar man borstar tanderna eller hackar lok (jo, vi ar fler som gor det vill jag lova). De kanslorna, om du forstar, gor mammor till mammor. Du ar en typisk mamma vill jag pasta.
Kolla i spegeln, kankse far du graa har pa kopet.
Upp med humoret!
Ruffsig

Cecilia N sa...

Det var En bra definition på att vara mamma, Ruffsig.
Välkommen in i mammaskapet, Ebba.

Den hemska tvillingen sa...

Ja så där är det att va morsa.
Och vad härligt att fosterfamiljen fattar vad du går igenom. Det är en nåd att stilla be om.

Och smarriga efterrätter är bra att kunna röra ihop när man umgås med barn, det är det.

Kenneth sa...

Hej
Jag har suttit här i kväll och läst genom din blogg och både torkat tårar och skrattat så vovven på golvet bredvid mig mest troligt idiot förklarat mig.
Konstaterade här under en promenad med honom att det finns människor man beundrar och så dom man verkligen beundrar. Du tillhör kategori nr.2!
Hoppas du haft en bra dag med leende på läpparna, solsken ute och harmoni inombords. Kram på dig

Ebba G sa...

Kenneth - jag kramar tillbaka så gott jag nu kan, men du, beundra... hm. Kan man inte tänka sig att bara gilla... Du vet, jag är bara människa och är inte så säker på att jag vet hur man handskas med beundrare.
Men jag blir ju väldigt glad för att du vill skratta och gråta med mig!

Fröken Finemang sa...

Hej!

Jag missade kyrkovalet, för att när jag fick valsedeln tänkte: oj va länge det är kvar. o sen la jag den i pappersinsamlingen.. Men så ångrar jag mig, jag gjorde inte riktigt min demokratiska plikt. För jag tror också.. på Nått. o vågar inte inte tro.. för vem vet??

Men du....
Smarriga efterrätter på en kvart.. kan du inte ge mig nått lättsamt tips för en liten födelsedagsmidda jag ska ha för en vän.. :)

Förresten, vad fint att Familjemamman ringde o tyckte ni skulle ses... *omtanke*..

Kom ihåg att du är värd allt. Allt det fina och vackra! Kram!

Ebba G sa...

Fröken finemang...
en god efterrätt är helt enkelt mixade frysta bär av någon sort vilkensomhelst som man häller över en tunn varm sockerkaksskiva och toppar med lite grädde och fint riven mörk choklad. Som en liten individuell tårta. Går jättefort att göra, fast det är klart, man måste ju fixa en sockerkaka...och det tar lite tid i ugnen. (två ägg, två dl socker mixa ihop det och tillsätt lite smält smör och mjölk och ett par teskedar bakpulver i två-tre dl vetemjöl och kanske lite vaniljsocker... blanda, smörj och bröa en form och häll i... grädda på 175 grader till kakan släpper från formen...typ..
Eller gör glass i ugnen. Ta en marängbotten eller sockerkaksbotten (finns färdiga)
lägg ett paket glass ovanpå, vispa äggvitor till skum och bre över. (det blir ett marängskal) och in i 225-250 grader ugnsvärme till marängen fått färg. Servera genast! Smarrigt. man kan ha i bär eller något mockakrämsaktigt också om man vill.