fredag 11 september 2009

När jag var tretton, lika gammal som min äldsta dotter alltså, stack jag hemifrån. Jag rymde. Hittade ett ställe att sova på och blev lyst som det hette. Efter några veckor hittade snuten mitt ställe och plockade upp mig. Så småningom, efter ett kort besök på en psykklinik blev jag placerad på ett vårdhem ett tag och sedan i en familj där mannen var psykolog och kvinnan lärare. De låg i skilsmässa, hon gick på piller och han på fin sprit.
Ungarna, dom hade fyra stycken, var urgulliga men en aning märkliga. En av dem ritade monster mer än fyra timmar om dagen. Långa serier. En annan var pyroman och tände eld i papperskorgar och trädgårdar. Lilltjejen var väl sex år tror jag och matvägrade, hon vägde säkert inte mer än tolv kilo och såg ut som ett skelett. Äldste killen såg rätt normal ut men när det kom till kritan var han helt insnöad han också. Akvariefiskar... var det han pratade om. Alltid.
När tanten flyttat ut ur jättevillan var det bara jag och psykologen och de två äldsta barnen kvar.
Jag hade väl fyllt fjorton vid det laget och visste att använda min kropp för att få det jag ville.
Psykologen gick på alla mina trix och vaknade i min säng mer än tre morgnar av sju i veckan.
Så småningom flyttade jag i stället in i hans dubbelsäng där frun sovit tidigare. Och så var vi ett par.
Jag tyckte inte det var något fel.
Men om någon skulle göra så mot min trettonåring idag skulle jag mörda den typen.
Så i dag när jag tänkte på det här fick jag någon sorts klump i bröstet och eld i munnen. Fick för mig att jag skulle söka upp karjäveln och vrida nacken av honom.
Och vad gjorde jag?
Nä, inte vred nacken av honom i alla fall. Men jag sökte upp namnet på eniro och ringde numret som stod där. Han svarade och jag sa vem jag var och blev tyst.
Och vet du. Han hade mage att fråga hur jag hade det.
Jag borde väl ha sagt något dräpande men jag bara la på luren. Elden i munnen hade förtärt tungan och stämbanden var bara kolfiber.

En annan gång ska jag vara mer vältalig.

11 kommentarer:

Anonym sa...

Oj, vilken uppväxt du också har haft... tyvärr är det väl ofta så att det finns någon orsak/förklaring till varför livet har gått snett för vissa personer. Att du har rest dig så pass bra är helt otroligt. Nu vet jag ju inte hur länge du har varit fri från allt "skit" men jag hoppas innerligt och av hela mitt hjärta att du orkar leva i nuet och se framåt hela tiden. Kram Jenny

Anonym sa...

Hej Ebba, nu har jag skrivit till dig!
/Jenny

Laila sa...

Jag har sagt det tidigare... Du är så modig!
Jag får ont i magen bara jag tänker på allt han gjort dig. Jag får också ont i magen av hans sätt mot dig idag.
Jag skulle velat vart en liten fluga hos honom för att se hans reaktion...

Sofie sa...

Det är väl KLART att du är en MÄNNISKA! :) och undrade förut varför du valde rubriken En Gathoras Bekännelser...är det för att du ser dig själv som en sådan? Alltså, du har ju varit det men jag menar att det är ju något du GJORT och inte något DU är/var. Förstår du hur jag menar?

Är man alkoholist, kontorist, frisör eller allt på samma gång, så är man ju ändå MÄNNISKA :)

Kram på´re och jag blir så glad av att höra att du vågar träffa din dotter! MODIGT att göra något man är rädd för! BRA DÄR!!!

Ebba G sa...

Sofie - jag valde rubriken för att jag vet att jag är värdefull också som gathora. Dom som är kvar i missbruket som inte orkar något annat eller ser något annat är också värdefulla människor. Men det hjälper inte att trumma in att man är en människa. Man måste få ett värde som den människa man tror att man är, i den roll man lever. Jag ser mycket förtryck i godheten, i viljan att hjälpa. I att säga just som du gör - fast jag inte tror att just du menar att förtrycka. Men det man hör som missbrukare är att man först måste sluta missbruka för att sedan kunna bli värdefull.
Så.. det var lite genomtänkt, eller rätt mycket genomtänkt, att jag valde min rubrik.
Numera jobbar jag för att inse, att jag själv har ett värde oavsett vem jag är, vad jag är och hur jag är. Jag kommer inte att bli mer värdefull den dag jag är jurist. Och det är inte ett dugg troligt att jag mår bättre bara för att jag fått en socialt välanpassad titel. Kanske tvärtom, då har jag ju något att leva upp till - och kan misslyckas....

Och så tror jag, att det vi gör blir det vi är... alltså, man kan inte stjäla, hora, ljuga... utan att det blir en del av personligheten. Den personlighet man behöver kunna förhålla sig till på ett rimligt kärleksfullt sätt. Acceptera sin lögnaktighet och sitt horeri - kanske sluta ljuga och gå på gatan men älska den som gjort det - sig själv.

Så försöker jag ta mina steg och så försöker jag se andra människor och lär mig långsamt, att också snutar, psykologer och socialtanter är värdefulla människor.
Kram!

Anonym sa...

Hej, jag hoppas du fått mitt mail, vet ju inte eftersom du sa att din mail krånglade men jag får ta förgivet att det kommer fram till dig. Ha en bra dag!
Kram Jenny

Ebba G sa...

ja och jag har svarat också - hoppas det gick fram!
/Ebba

Anonym sa...

Nej, ännu har det inte kommit något men det kan ta tid också.
/Jenny

Anonym sa...

Du skriver väldig bra och det får mig att undra...

Ebba G sa...

Anonyma anonym - att jag skriver bra får dig att undra... undrar du över hur en pundare kan ha tillägnat sig ett språk? Undrar du över hur en jävla hora kan stava?
Fy fan.
Vilka fördomar.
OM det är så alltså.

Sofie sa...

Jaha! Såklart! Nu känner jag mig lite dum hehe. Men då tycker jag verkligen att det var en bra titel =) och jag menade naturligtvis inte att förtrycka, jag var bara nyfiken.

Och jag inser nu att jag förknippar "Gathora" med något negativt! Alltså ut värde-synpunkt. Jag som tänker att jag är så jävla bra på att inte döma folk... Bra va!? Haha... Jag fick mig en tankeställare i alla fall ;)