tisdag 8 september 2009

Min granne heter Eva, är född före andra världskriget och minns när "Gurra vepinne" kröntes. Hennes barn hade tygblöjor och fick hämta mjölk och grädde i mejeriet. Hon är vad man kallar gammal och är stolt innehavare av ett fårat ansikte.
Första gången vi träffades hötte hon med näven och varnade mig för att ställa till med sattyg.
Andra gången bjöd hon in mig på kaffe.
Sen var jag fast.
Vad ska man säga... sånadär satkäringar är rätt sällsynta. Jag menar, såna som ställer sig upp och kräver att man ska bära sig åt som folk och dessutom berättar vad som menas med att vara som folk. Att man bjuder in varandra på fika och hjälps åt när det behövs.
Hon har lärt mig att man inte får något utan att be om det och att det bästa sättet att få riktiga vänner är att vara en själv. Och att en riktig vän är en som ser rätt genom spyor ärr och taskiga val. Och som dessutom törs prata högt om pinsamheter som just spyor ärr och taskiga val.
Alla borde ha en Eva.
och varenda en borde sträva efter att bli en satkäring. Stavad med ett "r". För en sån käring drivs av kärlek. Med ett "r".
Så är det.
Nu ska jag snurra femton varv i kvarten mellan lakanen medan jag gruvar mig (och längtar till) morgondagens middag med min lilltjej och hennes familj.
Är man inte lite löjeväckande när man som trettisexårig morsa måste stå i garderoben en timme och stirra på galgarna för att välja vad man ska ha på sig när man träffar sin unge?
Jo jag tänkte väl det.
Lite fånigt är det, fast... möjligen en aning gulligt. En liten aning.

Men Eva sa när jag gick från hennes köksbord för en stund sedan, att om man inte är rädd är man antagligen en riktigt feg skit. Att vara modig handlar om att fixa att vara rädd. att vara stark är att kunna vara svag. Och att ha respekt för sig själv handlar kanske om att inse att man ibland måste vara löjlig, att det bara är så.
Hon har nog rätt.
Jag är skiträdd, skakis som en liten unge och fattar att jag nog inte är så mycket att hänga upp i julgranen för en liten åttaåring.
Men det kanske är själva förutsättningen för att det ska kunna bli något bra. Att det får vara som det är. Skitjobbigt. men sant.

pust.


måste man vara så förbannat förståndig?

13 kommentarer:

Anonym sa...

Det är som det är och har varit som det har varit men det kan bli riktigt bra!!! Go girl!!! Kram från Lotta

Cicki sa...

Vilken härlig granne du har. Hon verkar vara en "toppenbrud"....:-)

Självklart går det bra imorgon och man behöver inte alls vara så j-vla förståndig. Håller alla tummar och tår jag kan, för morgondagen.

Emma sa...

"såna som ställer sig upp och kräver att man ska bära sig åt som folk och dessutom berättar vad som menas med att vara som folk"

Det har du rätt i, det är det viktigaste. Att inte bara säga -ändra dig. utan att tillägga -såhär hade varit trevligt!

Du kanske ska skria om skollagstiftningen när du är klar med studierna?

Karin S sa...

Lycka till imorgon kära du! Det är märkligt hur man kan involvera sig så pass i någons liv, någon som man aldrig har träffat, och bara vänta och längta till morgondagens uppdatering för att se hur mötet gick... Dock jag är övertygad om att det kommer gå bra. Håller tummarna!

Berith sa...

Åh, det kommer att gå bra, för du är en sån bra person! Jag vet att du vet att din tjej antagligen kommer att vara väldigt tyst och avvaktande (eller inte!), och att du kommer att förstå det. Det enda du kan göra är som du själv skriver - vara dig själv! Och inte för påträngande, men det vet du ju själv också. Barn är ju lite som djur tycker jag, man måste låta dem närma sig när de är redo och inte tränga sig på själv.
Lycka till!

Anonym sa...

Heja, heja dig! Du är helt underbar, tycker jag.

Prestationsprinsessa sa...

Du är helt otrolig på att förmedla känslorna till oss läsare. Jag lider med dig, glädjs med dig o känner till och med nervositet för dig o ditt möte. Håller alla tummar för att det går bra idag.

Kram

Anonym sa...

Hej! Jag vet inte varför jag lämnar en kommentar här, har aldrig gjort det på någon blogg förut, men jag fick ett tips av en kompis om din blogg och satte mig och läste allt på en gång. Jag är verkligen imponerad av hur du lyckats med ditt liv de senaste året! Jag hoppas också att det verkligen går bra att träffa din dotter, men åttaåringar är rätt så fördomsfria och öppna även om de till en början kan vara lite blyga så egentligen är jag rätt så säker på att det kommer att gå bra! Ville väl egentligen bara säga lycka till och grattis till dina framsteg hittills!
Jag kommer att följa din blogg med spänning;)
Sandra

Cina sa...

Vilken härlig granne! Vad skönt att träffa henne!
Förstår så väl att du våndas för mötet med din lilltjej, men tänk på att du är modig och stark!
Har tänkt på dig/er hela dagen idag!
Varm kram!

Helene sa...

Nu har du träffat lill tjejen och jag hoppas så klart att det gick bra. Och grannen har så rätt i det hon säger, var glad att du har en satkäring. Kram på dig.

Renée sa...

Visst e det gött med härliga grannar! Jag har själv en satkäring som e min allra bästa vän. Å som du skriver handlar det om att själv vara en vän om man ska få några!
tack för en intressant blogg!!!

ps. Det kommer säkert att gå skitabra!!!

maria sa...

Du är så stark så du klarar av detta galant! ;)

KRAM Maria

Kamilla sa...

Ord känns plötsligt överflödiga! Alla andra har redan sagt allt!
Du är fantastisk, och kan verkligen förmedla känslor o tankar. Har oxå gått omkring o tänkt på dig och hur det ska gå för dig imorgon!
Är oxå väldigt nyfiken på att fortsätta läsa din blogg! och utan att sätta press på dig, så hoppas man liksom att du skrivit nåt nytt varje gång man går in o kollar,,
nu ska jag inte upprepa mer vad alla redan sagt!
Jag tror på dig!
stor kram Kamilla