tisdag 1 september 2009

HIttar inte avstängningskranen... goa människor!

I morse vaknade jag med insikten, att det är mindre än ett år sedan jag bestämde mig för att göra något annat av mitt liv än att jaga torskar och kola. Mindre än ett år sedan jag tänkte, att det kanske fanns någon som hade användning för mig utan att sätta på mig.
Ska jag vara ärlig så tänkte jag inte lägga av med varken kokainet eller gräset. Inte med resten heller, droger har alltid varit mitt liv, inte lägger man av med ett liv?
Men av någon märklig anledning så blev det ändå så. Jag la av med ett liv.

Herregud, jag är död!!!!

Utan att hoppa från västerbron eller ta en överdos så la jag av med hela livet och flyttade in i någon annans... tja, inte liv kanske, men lägenhet.
Är det så enkelt?

Ibland tror jag att det är just så enkelt.
Fast för det mesta är jag väl som alla andra fullt upptagen med att hålla fast varenda livsgnutta utan att fatta att så fort man försöker hålla kvar livet så slutar man leva.

Nu är det plötsligt en massa människor som läser min blog, som relaterar till mig som om jag vore en vettig människa, en man tar på allvar. En som har något att bidra med, som kan vara nyttig.
Ska jag vara ärlig så ... jo jag ska vara ärlig. Jag blir rätt förvirrad.
Alltså, jag är van vid att människor tittar bort, av rädsla eller avsky när de ser mitt ärrade ansikte, mina amfetaminryckiga rörelser och spåren av alla år bortom gränserna.
Jag är van vid att bli förbisedd, bortstött och ihjältigen.
Så det är klart att jag blir förvirrad när människor skriver att de är tacksamma över att jag skriver.
Förvirrad och rörd.
Fan.
Den där vattenreservoaren jag trodde jag tömde när jag träffade min dotter för ett tag sedan har tydligen omärkligt fyllts på.
För när jag läser kommentarerna ni skriver, då skvalar det av och till och jag hittar inte avstängningskranen.
Fan också. Och så ler jag sådär fånigt. Rodnar och ler och kissar nästan på mig av blygsel.
Fast om jag ska vara ärlig... och det ska jag... så blir jag så otroligt glad.

24 kommentarer:

Andra 19 sa...

Go girl!!

Anette sa...

jag snubblade hit via en annan blogg....
och jag måste säga en sak,
Jag satt på jobbet och började läsa dina inlägg tillsist började jag läsa från början och glömde totalt bort var jag var någonstans och vad det var meningen att jag skulle syssla med. Jag är förstummad.....
Du måste ju skriva en bok om ditt liv!!
Jag kommer att fortsätta att följa den bloggen helt klart. Skriv snälla du, skriv....

Helena sa...

Men åh! Vilken berättartalang. Vilket språk. Jag är helt klart impad. Och då är jag ändå bara en helt vanlig svensson skolfröken med 2,5 barn, villa , volvo och vovve. Det närmaste jag kommit det du pratar om är via antidrog häften och info från RFSU. Pinsamt, egentligen- men så är det. Inser att min värld nog är lite väl skyddad verkstad. Kommer fortsätta läsa din berättelse.Garanterat! Stora kramar!!!

Kamilla sa...

Hej,, instämmer med ovanstående. jag snubblade också hit via en annan blogg, och blev fast direkt! Satt i morse och läste från början och kom för sent till jobbet ha ha!
kommer oxå att fortsätta att läsa! och tipset om att skriva en bok är nog inte så dumt!
kram Kamilla

Anonym sa...

Hej! Jag är ytterligare en nykomling på din blogg, hittade hit via Innan du fanns-bloggen. Jag ville bara säga lycka till med allt, och jävlar, jävlar vad du skriver så det går direkt in i hjärtat! Tack för att du delar med dig av ditt liv. Fyfan vad du är bra. Keep it up, girl! :-) Krampårej!

Sandra

M sa...

Men det är ju just det som är så sorgligt, att människor bara ser till det yttre. Ja, oftast i alla fall. Att vända sig bort för att man ser ett ärrigt ansikte och ryckiga rörelser säger väl mer om dem än om dig.

Jag har i mitt yrke som socionom träffat många ärrade människor, och jag vet att det finns fler som dig. De som tar en annan väg än andra. Jag är glad att du sätter ord på det du upplever och har upplevt. Du har en fantastisk förmåga att skriva och berätta. Utnyttja det!

Nu har du fått ett helt gäng med nya läsare. Tack igen för att du delar med dig av ditt liv, tack för att du har orden, förmågan och kraften att göra det. Jag önskar dig all lycka på den nya "sunda" vägen.

Vi "syns" igen.
Kram M

MonasUniversum sa...

Där ser du!

Vi alla har ett behov av att bli sedda och nu är det din tur. Och jag sätter en hundring på att du snart blir kontaktad av ett bokförlag.

Helene sa...

Var glad, bli rörd, för du berör.

Har även jag läst alla dina inlägg och jag hittade hit tack vare "Monas Universum"

Även jag kommer att hälsa på här igen.

Comvidare sa...

Jag begriper inte hur folk hittar hit och dit i bloggvärlden. Roade mig med att klicka mig fram till bloggarna som ägs av personerna som kommenterat här. Att hitta fotspår är spännande. Jag hittade flera kopplingar.

Men ämnet var uppmärksamhet man förtjänar. Det du berättar är oerhört viktigt och det sätt du berättar det på är oerhört fängslande. Din plats på blogghimlen är självklar. Bara att gratulera till välförtjänt uppmärksamhet!

(Jag undrar hur ofta (sällan?) du grät innan du dog. Jag anar att det finns en skillnad...stämmer det?)

Laila sa...

Du är modig! ♥
Imponerande

Jag önskar jag hade din inre styrka

Ebba G sa...

Ja nu sitter jag här och tänker att jag skulle säga något till varenda en som skriver en kommentar och inser, att det kan jag ju inte. Men... alla kommentarer och alla frågor väcker min lust att skriva, så kanske blir blogen på sätt och vis svar nog. Det är ju för att ni läser som det blir meningsfullt att skriva.
Så... tro inte att jag inte bryr mig om jag inte kommenterar era kommentarer!!!
Puss och godnatt!
/Ebba

Gunilla sa...

Du har mycket att bidra med! Du har ett enormt människovärde. Och vilken skrivarförmåga du är.

MonasUniversum sa...

Comvidare: eftersom jag har förmånen att ha en himla massa bra läsare i min lilla skitblogg, så tycker jag att det är viktigt att bloggar som denna lyfts fram.

Vi är så många som bara har blaha-blahabloggar, och jag tycker det är viktigt att människor som Ebba syns.

Och hörs.

Därav min länkning.

Ebba G sa...

Monas universum: Och jag är ju en liten skit som är väldigt glad för att du länkat..

Comvidare: tårarna är varken annorlunda eller fler. Har aldrig hittat den där avstängningskranen, och vet inte heller hur man fyller själva tårbehållaren, den tycks leva sitt eget liv.
Men - alla psykofarmaka inklusive de illegala tar ju udden av allt normalt känsloliv så det är klart att alla känslor KÄNNS klarare nu- och jag är väl lika mogen som en trettonåring efter alla år i drogvärlden...

Comvidare sa...

@Monas: Men då kvarstår frågan hur DU hittade hit. Jag blir lycklig i hela kroppen när jag hittar de där guldkornen. De är få, men de sticker ut från mängden så mycket att man bara inte kan missa dem när man, av en aldrig så liten slump, passerar.

@Ebba: Det var väl ungefär så som jag trodde/hoppades. Och jag tänker mig att äkta känslor kan vara rätt skrämmande när man vant sig vid de lite mer diffusa. Och jag tror inte ens det krävs ett missbruk för att gömma undan de äkta känslorna i en burk. Du kan fråga vem som helst. Vem du vill. Tillempel mig.

Cicki sa...

Jag tycker det är jätteviktigt det du skriver. Jag hittade hit via Monas Universum. Nu har jag tipsat om din blogg inne hos mig.

Vad kan man mer säga, du äger!

Den hemska tvillingen sa...

Bra, var glad! Det blir så mycket lättare då, när man är glad.

Och nu finns de här, kommentarerna som gör dig glad så du kan gå hit när det känns tungt och liksom återvinna glädjen.

Karin S sa...

Du skriver helt fantastiskt. Jag har levt nära den världen du skriver om och många av mina vänner lever i den än. Dina ord hjälper min starka tro på människans vackra inre som faktiskt kan blomma ut. En del i tidig ålder, en del efter oändliga livserfarenheter som andra bara kan fantisera om, som finns så långt bortom deras trygga vardag.
Snälla, fortsätt blogga. Jag kommer hängivet att följa det du skriver. DU är helt fantastisk.

Frida J sa...

Hej! Som många andra så snubblade jag in hit till dig. Och jag har bara läse ett par inlägg, men slås redan av hur otroligt bra du skriver. Och vilket liv du har och har levt. Jag kommer att följa dig och du är en sådan människa (verkar detsom!) som verkligen kommer att lyckas med det du vill göra nu!!

All lycka till dig.

Carin sa...

Hittade hit idag via en kompis blogg, gripande läsning och ack så nyttig. Finns det brott som ej lagförs? etc.. mkt nytt för end el av oss som lever i skyddad verkstad där allt rullar på.. Keep on going!!/Carin

Ina sa...

..and I love you ...

Jenny sa...

Har bara läst några av dina inlägg och är så imponerad av ditt språk. Du är fantastiskt duktig på att skriva och uttrycka dig.
Du verkar vara en så stark person så det här kommer du att klara, stå bara på dig och tro på dig själv!!
Kram

Jenny sa...

Har bara läst några av dina inlägg och är så imponerad av ditt språk. Du är fantastiskt duktig på att skriva och uttrycka dig.
Du verkar vara en så stark person så det här kommer du att klara, stå bara på dig och tro på dig själv!!
Kram

Ninni sa...

Jag avundas din skrivartalang! Och en bok ska du helt klart ge ut. Samla bara alla dina fantastiska blogginlägg, bunta ihop dom och hepp; en fantastisk livshistoria!
Du berör djupt. Tack för att du finns och berättar. Stor varm kram!/ N