tisdag 15 september 2009

- Du är inte min mamma.
Nej det är jag ju inte, eller jo, rent biologiskt är jag ju det. Men jag förstår precis vad A. säger.
Hon har förstått att jag är ett hot mot henes trygghet och hon vill inte alls att jag ska finnas där vid fikabordet. Solen som lyste för en vecka sedan har gått ner fast själva solen på himlen är strålande varm den här eftermiddagen.
- Jag ska inte bo hos dig.
Och det är ju helt sant. A. ska inte bo hos mig, det är jag säker på att hon inte ska. Vad är socialtanter och andra myndiga personer tänker om det.
Ändå blir jag alldeles svart inuti och vill skrika att det ska inte skitunge som hon bestämma. Jag blir som en unge själv inuti och får lust att hämnas. Som om det sitter en elak jävel inuti huvudet som rynkar pannan och säger "det ska du visst det"
Men jag säger ju inte det. Jag ler och säger att det ska hon ju inte. Hon har en mamma och en pappa och syskon som hon hör ihop med. Men att jag ändå är en sorts mamma. En som fött henne men inte mer.
- Men man tar ju hand om sina barn annars är man ingen riktig mamma. Säger hon och det gör ont.
Jag antar att det ska göra ont.
Jag antar att det ändå inte är tillåtet att hämnas. Så jag gör inte det.
Men innan vi hugger in på våra jättekanelbullar säger jag i alla fall att jag skulle vilja att hon ger mig en chans att åtminstone lära känna henne innan hon kastar mig i soptunnan.
Och då plirar hon med ögonen och säger att hon inte tänker kasta mig i soptunnan för att man gör inte så. Men hon kan inte lova att hon ska tycka om mig.
Jag antar att det är rimligt att gå med på det. Och att jag ändå säger att jag är helt säker på att jag tycker om henne tillräckligt mycket för att klara av om hon inte skulle gilla mig. För att jag vet att då får man gråta precis så många tårar som finns inuti och det räcker.
Min unge vet.
Jag ser på henne att hon vet.
Och sen kommer det där leendet jag längtat efter sedan förra veckan. Och så sätter hon upp en tumme och säger "då tummar vi på det"
- vaddå?? säger jag som är lite trög.
- Att du är en sorts mamma och mammor tycker om barnen när dom är dumma också fattaruväl.
Och då ... ja alltså vi åt våra bullar och pratade om pojkar och läsning och sommarlovsfröknar som jag inte riktigt förstod vad det var men det gjorde inget för att jag är ju ingen riktig mamma och dom behöver inte fatta.

... så jag antar att vi hade ett ganska bra fikamöte i alla fall.

10 kommentarer:

Anonym sa...

Livet är hårt ibland speciellt när verkligheten har kommit ifatt en. Satt och tänkte för mig själv en lång stund efter jag läst ditt inlägg två gånger...
Har du träffat din dotter en andra gång nu?
Jag tycker du är urstark!
Och som jag sagt tidigare, ni kommer säkert att få en gemensam framtid tillsammans på något sätt på sikt. Både du och dottern måste ha tid på er för att bearbeta allt. Har du läst mitt mail som jag skrev för några dagar sen?
Kram Jenny

Anonym sa...

Jag har läst ditt mail, tack för det. Jag har all förståelse till att du inte kan svara direkt tanke på allt.
Tycker bara det är roligt om vi kan ha lite kontakt, skriva till varandra och byta tankar osv...
Kram Jenny

Cicki sa...

Gud så ärliga ungar är. Hon sa ju precis vad hon tänkte. Lindade inte in det i en massa konstigheter som vi vuxna har en tendens att göra. Hon ville ju att det skulle göra ont hos dig eftersom hon tycker att du svikit henne. När hon blir äldre så kanske hon förstår varför det blev så.

Förmodligen snurrar det runt i hennes åttaåriga huvud just nu. Men det verkar ju som att ni är en liten bit på väg i alla fall.

Du är tuff och modig och du kommer att klara det här. Det är jag helt säker på.

Cina sa...

Så himla härligt och smärtsamt på samma gång! Ungar är härliga och brutalt ärliga, mycket har vi vuxna att lära oss av dem. Igen. Låter faktiskt som ni hade ett bra fikamöte och jag håller med Cicki, du kommer att klara det här. Det är jag också säker på.

Torvaldan sa...

Huuu, vilken pärs! Vad stark du är som tar dig igenom detta. Blir nog lite inofficiellt fuktig i ögonen. Tack för att du delar med dig och för att din styrka och klokhet förhoppningsvis smittar av sig på mig.

Ozzys mor sa...

Fängslande läsning =)
Hit kommer jag tillbaks. Lycka till med allt! Kram

Anonym sa...

Hon verkar lika smart som dig :-)

Anonym sa...

Klok och ffa MODIG unge det där. Så bra att ni redde ut det där omedelbums så att hon slipper gå och oroa sig för att tvingas lämna den trygghet hon har - och som verkar ha gjort henne till ett starkt barn! Jag har alldeles för mycket erfarenhet av ungar som flyttats fram och tillbaka varje gång morsan kommit ut från behandling och varit vit i ett par veckor och då KRÄVER sin RÄTT till barnet så jag tycker att du gör helt rätt i din tanke att inte gå på soc linje där. Vi måste förtjäna rätten till våra barn liksom.....

Comvidare sa...

Jag får tårar i ögonen jag och skärmen blir alldeles suddig. Så naket och ärligt ni lär känna varandra. Vackert. Oändligt.

K-L sa...

Barn testar en och det känns som det var det din dotter gjorde. Jag tror också att du klarade testet, svarade rätt och löste upp knutarna. En början på något riktigt bra.