Stark som en oxe men rätt ynklig...
så skulle man kunna sammanfatta mig den här dagen. Eller med andra ord - en massa järnfilspån som håller ihop med hjälp av magnet. När magneten tappar kraften är det inte mycket mer än en hög sågspånsliknande metallbitar..
Jag skulle ju träffa D. i dag. Min stora tjej. Hon skulle komma över dagen och så skulle hon följa med till jobbet.
Jag sabbade alltihop.
Försov mig och hörde inte telefonen när familjen ringde för att kolla att jag skulle möta vid bussen. Och eftersom jag inte svarade blev det ingen resa.
Och jag fattar inte att jag inte vaknade, jag som brukar resa mig upp som en såndär gubbe man inte kan lägga ner, en med tyngd längst ner alltså, så fort klockan är ungefär sju. Men jo, jag var uppe en sväng men somnade tydligen om.
Och D. ville inte ens prata med mig såklart, när jag ringde lite över tio.
Så jag grät som vanligt floder i ett lakan. Tills jag kom på att jag nog måste laga det som gått sönder. Man kan inte bryta ihop när man är morsa. Tror jag.
Så i morgon åker jag dit och börjar om. Hur fan det nu ska gå till. Kan man göra bort sig mer än så här? Jo, det är klart. Jag har ju "bara" försovit mig. Inte börjat ta kokain eller supa bort skallen. Och jag har jobbat idag och tagit ledigt i morgon, tänker inte ens bara "skolka"
Så något rätt gör jag väl.
Men fan fan fan. Man försover sig inte när man är en nyss upptäckt morsa. Det bara är så.
Skit också.