Min goa granntant E. kom med nybakade bullar och satte sig i soffan och krävde att få fullständig rapport.
-Hjärnskakning eller hjärnsläpp? sa hon och tittade uppfordrande på mig.
- Hjärnskakning. sa jag och förstod att hon ville veta om jag varit ute och drattat omkull i drogträsket. Vilket jag alltså inte har. Tror jag.
Men en liten noja söker sig in bakom de fina stygnen i bakhuvudet.
Ifall det ändå är en bit av träsket.
Någon som fortfarande menar att jag skulle vara skyldig att betala med kropp och liv för något jag inte gjort eller kanske gjort.
Golat heter det på ett annat språk.
Man berättar för fel människor om sånt som inte ska berättas. Och.
Då händer det att kroppar tappar blod och ansikten förlorar sitt ursprung.
Det räcker att någon tror att historier släppts lösa, att rykten spridits och att sanningsfrön förökat sig.
Så kanske E:s fråga skulle ha ett annat svar.
Det där att träskets dyigaste utmarker kan ha förgreningar där man minst anar det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Lite nojig är du nog för det är ju mer sannolikt att du faktiskt "bara" blev påkörd av nån bildåre än att det var någon som försökte sätta dit dig.
Jag hoppas det iallafall.
Ta det lugnt och fint så att det läker ordentligt. Take care!
Vilken go granntant du verkar ha.
Var rädd om henne med...
Med tanke på hur många dårar som finns tycker jag vi tror på okänd smitningsolycka teorin.
Jag håller då tummarna och hoppas från hjärtat att det där hjärnspöket försvinner..
Du är helt underbar! Har aldrig varit här förut och har själv tappat bort min blogglust. Hittade dej via comvidare. Med risk för att låta lite smörig, jag bara älskar dej liksom. Har läst och läst och du skriver helt underbart. Mysiga människa...ge ut en bok, du har mycket viktigt att förmedla och du gör det bra. kram Emma
Om dina hjärnspöken var riktiga spöken sa tycker jag att du hanterade det utmärkt med att konstatera att bilar är hårda och människor mjuka.
Troligtvis var det nog bara spöket Laban som var ute och körde, han kanske inte såg så bra genom lakanet.
*Blåser på såret*
Ruffsig
Ja, herregud vilka turer det kan bli då nån säger att man "golat". Jag har varit med om att bli anklagad, och själv anklagat andra för det.
Idag ser jag det som såhär att fortsätter man att befinna sig i den lägre divisionen som människa/person så kan dom ha det. Ingen rök utan eld är ju ett bra ordspråk men som inte alltid stämmer det heller.
För att undvika att bli anklagad så är det ju faktiskt "bara" att ta sig bort därifrån och börja leva ett annat liv där sånt inte försigkommer. Jag kanske är hård i min bedömning här men jag kräver inte mer av andra än vad jag klarar av själv så att säga.
Vi har alla små eller stora hemligheter med oss från drogvärlden och det är för det är där dom finns i massor.
Jag har själv en hel del egentligen, men dom la jag åt sidan samtidigt med att jag tog mitt beslut att börja leva.
Sen håller jag med dom andra om dom här "nojorna", dom bleknar med tiden, i alla fall hos mig.
Kry på dig tjejen och håll dig stilla ett tag nu så det läker som det ska. Kram kram hela da´n!
Hej igen!
Jag har nu läst de inlägg jag inte hann läsa igår. Måste, måste kommentera igen. Jag är en rätt ordrik person, många har sagt att jag är bra på att skriva, mycket bra till och med. På besök hos dej, tappar jag allt det där. Jag känner det i hjärtat... att det är massor som vill ut. Massor jag vill säga dej. Det känns som just nu ryms hela livets alla olika känslor- hela register, i mitt hjärta. Jag försöker bara förklara att jag får komma tillbaka med lite i taget när jag hämtat mej. Kan bara säga att jag är så otroligt glad för att jag får läsa det du skriver, för att jag får ta del av dina erfarenheter. Men mest glad är jag för att du varit så stark och för att du inte lät något hindra dej från att lämna det bakom dej som inte ville dej väl. Du behövs, shit vad du behövs. Jag jublar i hela mej för att du finns.
Du, en dag driver ag mitt eget bokförlag, det dröjer lagom länge. Då, när DU är redo kommer du inte undan. Din historia ska möta bokdiskarna och ta sej in i varje hylla gjord för böcker- det lovar jag. (Du kan ju se då om du vill skriva under pseudonym eller ej.) Allt har sin tid! En dag i taget och allt det där du vet. Just nu önskar jag dej bara lycka till med studierna. Du klarar det...tro aldrig något annat.
TACK snälla för din historia.
Jätte kram Emma
Skicka en kommentar