Lögner...
jo, jag ljuger rätt ofta. Men aldrig om sånt som är viktigt. Eller... jag vet ju inte om det är viktigt för någon annan.
Men om du skulle fråga mig om vem jag är, vad jag gjort och vad jag står för... ja då skulle jag med stor sannolikhet undanhålla somligt och frisera annat.
Kanske skulle jag säga, att jag är en som levt lite utanför. Att jag haft det tufft, att jag missbrukat och att jag inte är någon att se upp till direkt.
Men jag skulle inte säga något om mina barn. Knappast heller berätta att jag bott i en kartong.
Det är inte sånt man berättar.
Somliga menar, att sånt inte är att ljuga, det är bara att välja vilka sanningar man berättar.
Men...
jo, jag kan dra till med riktiga lögner också - som att jag skulle vara något jag inte är. Kanske ljuga ihop något om semesterresor och umgänge, att jag säger något som får mig att verka bättre än jag är för att uppnå något för stunden.
Ibland kommer jag på mig själv med att ljuga utan att det egentligen finns någon anledning.
Jag berättar amsagor helt enkelt.
Det roar mig. Tydligen.
Några av er har skrivit att jag borde skriva en bok. På sätt och vis tror jag att ni har rätt. En sån som jag, som helt enkelt roar mig själv med att hitta på en massa fiktiva histsorier - eller lögner - skulle nog kunna leva på att skriva.
Men jag påstod ju, att jag inte ljuger om något viktigt.... så... vad är viktigt? Jo... jag tror att verkligheten är viktig. Att sånt som händer är viktigt hur det än ser ut. Att man inte ska ljuga om sånt som verkligen hänt. Bara om sånt som inte hänt...
Så... ska man tro vad man läser här i min blog då?
Jo, det är viktigt, sånt som verkligen hänt ljuger jag inte om. Så... jag tror det.
Men som min vän på berget säger: Verkligheten kan man egentligen bara se i perspektiv. Många perspektiv. En sann bild för varje perspektiv. Så kanske berättar jag så småningom om mig själv ur ett annat perspektiv, med andra skuggor och andra ljus.
och andra lögner... om sånt som inte har med verkligheten att göra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
på första besök här. inte sista.
har andlöst läst varje ord.
nu går jag till sängs, med dina ord "se inte upp till mig, se inte ner på mig, vi kan väl bara se varandra i ögonen" som dagens klokskap.
Du ska berätta om det som är viktigt för dig. Din sanning är bara din egen. Man kan leva bredvid varandra och ändå berätta två olika historier. Bägge är lika sanna, man har bara upplevt livet på olika sätt. Därför är det viktigt att du berättar om det som känns sant för dig.
Minns inte nu om jag skrev det tidigare i en kommentar eller om jag bara tänkte det...här kommer det iallafall, alltså möjligen i repris; Det är din blogg och du skriver vad du vill i den. Sanning eller lögn är upp till dig. Det är ditt liv och vad du berättar om det är upp till dig. Den enda människa du är skyldig att vara sann emot är dig själv.
Lev väl.
Cicki - ja, sanning är förmodligen aldrig något enkelt, det finns alltid minst tre sidor (framsida baksida och det som finns mellan framsidan och baksidan)... och flera olika perspektiv. Det som är sant i dag kan visa sig vara lögn när man förstått något och står på en annan plats i livet...
Hemska tvillingen - Ibland tror jag man har skyldigheter mot andra än sig själv, tillochmed så att man kan behöva ställa upp på en annan människas sanning ett tag.
Men visst, min sanning är mitt perspektiv, mitt ansvar - och blogen är mitt sätt att hitta min sanning. Här kan jag vara genomärlig mot mig själv - och på det sättet kanske ge andra något - utan att behöva försvara mig inför människor jag inte vill vara ärlig mot irl....
Gillar inte alls detta inlägget. Det luktar lite Black Ascot över det hela och man börjar genast undra om din blogg inte alls är sann utan ytterligare ett reklamtrick för någon pjäs/för de hemlösa och att detta är första inlägget för att göra oss uppmärksamma på det.
Jag hoppas att så inte är fallet. Är det det lovar jag i alla fall dyrt och heligt att inte på något vis stödja det ni gör "reklam" för, för då har ni för längesedan gått över gränsen.
orolig - ja vore det reklam skulle jag ju vara ett påhitt. Alla mina ärr skulle vara påsminkade och mitt liv en fiktion.
Så då skulle ju också jag passa bäst i papperskorgen.
Så sant.
Så vitt jag vet kan inte ens en plastikkirurg ta bort de där ärren... och det gör ont när jag nyper mig. Så jag tror jag finns.
Men jag gillar ditt inlägg, sanningen skulle ju kunnat vara att jag inte finns.
Självklart har man skyldigheter gentemot andra. Man kan inte stövla på och göra andra illa, eller jo, man kan men man har naturligtvis ansvar för det man ställer till med.
Men sanningen mot sig själv vidhåller jag är det viktigaste.
Men är det inte ditt liv du berättar om så är det någon annans. Det spelar nog inte så stor roll. För det som du sätter ord på har hänt. För någon. Och vi som läser behöver höra. Höra vad någon någon annan följt för väg.
Så bra, tänkte jag skriva, men det kan ju lätt låta fel. Det enda jag menar är att det är bra om bloggen inte är ett påhitt.
Vet inte om du läste blackascot.blogspot.com, men det var en annan gripande, lite svart, blogg som sedan visade sig vara ett reklamprojekt. Det kändes lite surt när man följt bloggen och trots allt trodde att den var - om inte på riktigt så i alla fall baserat på något verkligt.
Jag är glad om din blogg är äkta, även om jag inte naturligtvis tycker det är hemskt med svårigheterna du haft i ditt liv. Å andra sidan är du grymt imponerande! Du är stark och kommer fixa detta också!
Comvidare:
jo jag tycker det har betydelse om det man skriver är sant eller inte.
Filmer och böcker är nog bra, man lär sig saker... men verkligheten är inte tillrättalagd för att andra ska gilla den, verkligheten är som den är. Och det är viktigt. Annars kan man ju få för sig att verklighet är något man kan uppfinina efter eget huvud. Och då är man inne på en knepig väg. Ungefär som den jag varit i hela mitt liv, missbrukarvärlden är en värld fylld av egna uppfinningar om hur det borde vara... och alltså är när man är drogad. SÅ då ser man till att vara det.
Så var rädd om verkligheten!
Skicka en kommentar